STOCKHOLM, den 27 Jan.
Utrikes Korrespondens-artikel,
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin d. 19 Jan. 1855.
Så har då den 16 på telegrafisk väg an-
ländt till Wien fullmakter för herrar v. Bour-
gueney och Westmoreland att öppna under-
handlingar med furst Gortschakoff. De ut-
förliga depescher, som hafva afseende på
dessa fullmakter, äro på vägen och väntas
med det första till Wien. Likaså har kejsa-
ren den 16, alltså förmodligen under intrycket
af dessa. telegrafmeddelanden, yttrat sig om
fredliga utsigter inför en deputation af national-
bankens styrelse. Kursen steg naturligtvis
på alla börser, och de engelska qväkarne klap-
pade sina händer i glädje och fridsällhet.
Besynnerligt nog ati detta allt oaktadt
personer, som hittills sällan irrat sig i sitt
omdöme om situationen, allsicke vilja tro på
freden. Den 13 Jan. skref jag till er, att
man förutsade en helt annan vändning, ett
bestämdt framträdande från Österrikes sida.
Och i sjelfva verket förökas i hvarje ögon-
blick de tecken, som häntyda derpå, att af-
slutandet af ett offensiv-förbund eller en mi-
litärkonvention, som ger Decembertraktaten
karakteren af ett sådant offensiv-förbund, med
det första kan emotses. I dag var ryktet om
en sådan konventions afslutande redan utbredt
här i staden. Detta var något förtidigt, men
då detta bref hinner till er — vintren försenar
beklagligtvis korrespondenserna ganska myc-
ket — så har utan tvifvel sjelfva faktum redan
inträffat. :
Österrike kunde icke handla annorlunda.
Det har för mycket engagerat sig med vest-
makterna och kan alltför litet räkna på Tysk-
land, för att icke med hvarje dag alltmera
trängas mot vestern. Österrikiska regeringen
är i detta ögonblick en ganska allvarsam re:
gering, som vet hvad den vill och hos hvil-
ken fördrag och förpligtelser hafva någonting
att betyda. Om Österrike öfvergifves at
Tyskland, skall det veta reda sig utan Tysk-
land. Med Tyskland menas här naturligtvis
det officiella. Tyskland. Nationen kommer
sedan längre tid tillbaka alls icke i fråga
Hvad hjelper det nu. de officiösa och icke-
officiösa bladen att hafva sökt misstänklig-
göra Österrikes uppriktighet och med hvarje-
handa småaktiga beskyllningar ingripa uti och
uppehålla händelsernas gång , att för detta
ändamål hafva diktat och förtalat, för att icke
begagna ett ännu uppriktigare ord? Knappt
hade Österrike fått den depesch åf den 5
Januari, hvari Preussen gaf ett vägrande svar
i fråga om mobiliseringen, så återupptog det
genast sjelfmant och Peslutsamt förbandlin-
garne om afslutande af ett offensivt förbund
Hvarje post kan bringa oss underrättelsen att
Österrike åter tagit ett betydande steg. emot
Ryssland och att, om det icke ögonblickligen
verksamt ingriper i striden, det dock oåterkalle-
ligt förenat sig med vestern och att dess ak-
tiva inträdande i den krigiska linien icke. mera
är någonting annat än en årstidsfråga,
Hvad det officiella Preussen beträffar, hvar-
om jag såsom er korrespondent i Berlin icke
kan undvika. att yttra mig.. ehuru jag nästar
helst skulle vilja förbigå det med tystnad —
så har det tagit en egen vändning meu dess
depesch af den 5 Januari. Jag sade eri mitt
sista bref, att denna. depesch bevi:ar. ati
Preussen icke längre kan fördra7 4 isolerincen.
Och i sjelfva verket fordra? s 6 v Mantout
fel och den moderata selen af byråkratier
en anslutning- till ssecembertraktaten, ett
återinträdande i verensstämmelse ned de
tre makterna at hvad pris som helst. Men
det ryssvör jga partiet förstod det icke så!
Det Viste att skickligt spinna sina intriger
och åter hindra anslutningen. Nu tolkar mar
det i den vanliga tvetydiga tyska depeschsti-
iden .skrifna dokumentet så, att det uttalar en
rprotest nsot Preussens uteslutande från kon-
:ferenserna, och förbehåller Preussen rätt att
fven utanför Decembertraktaten få deltaga i
förhandlingarna och revisionen af de europei-
ska fördragen. Så långt ha vi allså kommit
framåt eller rättare tillbaka i isolering! Pro-
fetian . från sistlidne sommar, att det ryska
partiet först vill isolera Preussen från vesteriu
och sedan brouillera det med de mot Ryss-
land fiendtliga masterna, börjar på ett märk-
värdigt sätt gå i fullbordan.
Redan nu våga de ministeriella korrespon-
denterna. skrifva, att om man systematiskt ute-
sluter Preussen från underhandlingarne (lik-
som icke Preussen hade uteslutit sig sjelf) så
skulle detta möjligen endast komma Ryss-
land till godo. Alltså en framskymtande ho-
else om en rysk allians!
Så längt skall det Gud ske lof, aldrig lyckas
ryssvännerna att föra :oss! Att på ett så ekla
tant sätt bryta med allmänna -opinionen skali
ingen ministår våga. Vi måste gå igenom ett
hårdt prof af isolering, och smaka den bittra
frukten deraf, att vi.uti Olmitz.Ofverantvar-
dade våra intressen åt Österrike. Vi måste
upplefva att Östertike blir den ledande mak-.
4en i Tyskland och genom sitt energiska upp-
strädande eröfrar för sig landets: sympatier.
Preussen skall- slutligen -nödgas gifva efter.
i hvilket fall :jag; oafsedt ala eventualiteter
som icke kunta beräknar, fullkomligt fast-
håller min förut yttrade tanke. Men det skall
ge efter för sent och-på-ett-sättsatt ingen
mera skall räkna det Preussen tillgodo.
Tvertom skall dess återinträdande uti öfver-
a
— —— —— — ?7
TT ee ET TG TTT TT TTT Tag pen e CC Eee
som Ir frafiför Höndii vå bordet. Slog har