Article Image
till Rikets sist församlade tänder förekom ock för. slaget om jernvägens utgrening till Norge, öfver Kristinebamn, hvilken utgrening väl ej torde uteblifvs mänga år. Dessutom stär ju ännu fast Rikets Ständers beslut, att den påbörjade Köpingsbanan bör gå till Hults hamn, och vidare kommer banan att gerom öfvergangen af Götakanal sättas i förening med Venern, — sålunda tre förbindelser med Venern ej längt norr om Mariestad — synes ej detta vara nog ? Skulle nägon ytterligare förbindelse ega rum med ifrågavarande sjö, så borde väl Lidköpings förträffliga hamn (om Mariestads äro tankarne delade) i första rummet ihogkommas; mer om den staden vill man ej höra talas. Man säger widare, att Mariestad är länets residensstad; detta förhållande lärer ock, i förtroende sagt, vara i främsta rummet afsedt med Mariestadsbanans utstakning. Mer om ins. med en kalkyl på tre rader visade, att blott ; eller !s:dels mils krökning af jernbanan, allt sammantaget, kostar betydligt mera än hela residensets flyttning; hvad skulle man dä svara? Man yttrar än vidare: det usla Skara och det än uslare Falköping skulle få jernvägen till sig, och man rynkar på näsan vid uttalandet af dessa ord. Man bör dock besinna, att vi ingalunda viija hafva vägen dragen öfver Skara och Falköping för dessas skull, utan för den omgifvande bördiga bygdens. Man bör också ingalunda föreställa sig, att en tillfällighet lagt dessa städer der de ligga; då de uppstodo, framgick här länets, ja hela :Götalandets rörelse sin naturliga gäng, och den tiden lägo 5 eller 600 år framom uppkomsten af Lidköping och Msriestad. Sedermera kommo sjökommunikationer och årogo rörelsen åt 7enerns stränder, till stor mebu för förstnämnde orter. Sedan nu ändtligen ijernbanorna blifvit uppfunnet ett fortskaffningsmedel i stort för iare belägna trakter, är det då billigt att draga äfven dessa åt sjön? Böra icke fast heldre närande banor just förläggas genom länets bördigaste delar och den uråldriga rörelsens stråkväg ? Särskildt märkligt är ået förhällandet, att Mariestadsbanan icke ge omgär, eller ens! med en bibana berörer nägon enda stadiiänet, mer än residensstaden. Öfver Skarabaran, med dess förbindningsbana åt Jönköping, kan deremot irgen med nägot fog klaga, om ej möjligen Sköfde och kringliggande orter. Denna trakt af länet är dock, nied ett par små undantag, ingalunda bördig och har dessutom i Hjo hamn nyligen fått sig en fortskafiningsväg öppnad, som icke är längt aflägsen. Finge ifrägavarande trart i framtiden en bibana till den än närmare belägna, tilltmnade jernvägshufvudbanan, hvilket ingalunda är en omöjlighet; så se vi icke, buru jernvägssystemet skulle kunna tänkas bättre ordnadt i vårt län, än såsom vi nu föreslagit, under det vi också f stat tillbörligt afseende på Stockholms-Göteborgsbanans fördelar i dess stora helhet. Banans dragande utmed Billingen, vare sig öster eller vester om ber: get, skulle deremot för all framtid förrycka denna sköna plan. Sköfdebanan har dock höga och mäktiga försvarare, Mariestadsbanan likaledes, Skarabanan ceremot ingen infytelserik person, som talar för den; vi ha på mer än ett häll sökt sådana, men desse ha, Gud vet hvarföre, dragit sig undau. Också äro vi fast öfvertygade att, om skäl och ej infiytelser bli rådande vid bestämmandet af jernvägens riktning genom länet, Skarabanan kommer att framför alla andra bli antagen; en öCfvertygelse, som äfven borde vinna något afseende deraf, att vi, som förut ej obetydligt bidragit till Mariestadsbanans undersökning, usu med ieke mindre än 7000 rår bko sjeifve bekostat undersökningen af vär bana. Slutligen vill insändaren förklara, att han ingalunda, säsom en och annan kunde tro, strider för Skarabanan, åsom om det gällde lif och salighe.t Vi känna alltför väl, att om än utefter en jernväg uppstår rörelse och rikedom, så föra dessa fördelar också merencels åtskillig fåfänga, fattigdom, oro och bekymmer i sitt läptåg. Der verklig frihet finnes, säsor: förhållsnjet är i vårt fädernesland, är ofta det stilla, mindre bemedlade lifvet det lyckligaste. Men denna äsigt a? saken fordrade sitt eget kapitel och måste derför na lemnas åsido. vr AR RN

25 januari 1855, sida 3

Thumbnail