till Rikets sist församlade tänder förekom ock för.
slaget om jernvägens utgrening till Norge, öfver Kri-
stinebamn, hvilken utgrening väl ej torde uteblifvs
mänga år. Dessutom stär ju ännu fast Rikets Stän-
ders beslut, att den påbörjade Köpingsbanan bör gå
till Hults hamn, och vidare kommer banan att gerom
öfvergangen af Götakanal sättas i förening med Ve-
nern, — sålunda tre förbindelser med Venern ej längt
norr om Mariestad — synes ej detta vara nog ? Skulle
nägon ytterligare förbindelse ega rum med ifrågava-
rande sjö, så borde väl Lidköpings förträffliga hamn
(om Mariestads äro tankarne delade) i första rummet
ihogkommas; mer om den staden vill man ej höra
talas. Man säger widare, att Mariestad är länets re-
sidensstad; detta förhållande lärer ock, i förtroende
sagt, vara i främsta rummet afsedt med Mariestads-
banans utstakning. Mer om ins. med en kalkyl på
tre rader visade, att blott ; eller !s:dels mils krök-
ning af jernbanan, allt sammantaget, kostar betyd-
ligt mera än hela residensets flyttning; hvad skulle
man dä svara? Man yttrar än vidare: det usla Skara
och det än uslare Falköping skulle få jernvägen till
sig, och man rynkar på näsan vid uttalandet af dessa
ord. Man bör dock besinna, att vi ingalunda viija
hafva vägen dragen öfver Skara och Falköping för
dessas skull, utan för den omgifvande bördiga byg-
dens. Man bör också ingalunda föreställa sig, att en
tillfällighet lagt dessa städer der de ligga; då de upp-
stodo, framgick här länets, ja hela :Götalandets rö-
relse sin naturliga gäng, och den tiden lägo 5 eller
600 år framom uppkomsten af Lidköping och Msrie-
stad. Sedermera kommo sjökommunikationer och
årogo rörelsen åt 7enerns stränder, till stor mebu för
förstnämnde orter. Sedan nu ändtligen ijernbanorna
blifvit uppfunnet ett fortskaffningsmedel i stort för
iare belägna trakter, är det då billigt att draga äf-
ven dessa åt sjön? Böra icke fast heldre närande ba-
nor just förläggas genom länets bördigaste delar och
den uråldriga rörelsens stråkväg ? Särskildt märkligt är
ået förhällandet, att Mariestadsbanan icke ge omgär,
eller ens! med en bibana berörer nägon enda stadiiä-
net, mer än residensstaden. Öfver Skarabaran, med
dess förbindningsbana åt Jönköping, kan deremot ir-
gen med nägot fog klaga, om ej möjligen Sköfde och
kringliggande orter. Denna trakt af länet är dock,
nied ett par små undantag, ingalunda bördig och har
dessutom i Hjo hamn nyligen fått sig en fortskafi-
ningsväg öppnad, som icke är längt aflägsen. Finge
ifrägavarande trart i framtiden en bibana till den än
närmare belägna, tilltmnade jernvägshufvudbanan,
hvilket ingalunda är en omöjlighet; så se vi icke, buru
jernvägssystemet skulle kunna tänkas bättre ordnadt i
vårt län, än såsom vi nu föreslagit, under det vi också
f stat tillbörligt afseende på Stockholms-Göteborgs-
banans fördelar i dess stora helhet. Banans dragande
utmed Billingen, vare sig öster eller vester om ber:
get, skulle deremot för all framtid förrycka denna
sköna plan. Sköfdebanan har dock höga och mäktiga
försvarare, Mariestadsbanan likaledes, Skarabanan
ceremot ingen infytelserik person, som talar för den;
vi ha på mer än ett häll sökt sådana, men desse ha,
Gud vet hvarföre, dragit sig undau. Också äro vi
fast öfvertygade att, om skäl och ej infiytelser bli
rådande vid bestämmandet af jernvägens riktning ge-
nom länet, Skarabanan kommer att framför alla an-
dra bli antagen; en öCfvertygelse, som äfven borde
vinna något afseende deraf, att vi, som förut ej obe-
tydligt bidragit till Mariestadsbanans undersökning,
usu med ieke mindre än 7000 rår bko sjeifve beko-
stat undersökningen af vär bana.
Slutligen vill insändaren förklara, att han ingalunda,
säsom en och annan kunde tro, strider för Skarabanan,
åsom om det gällde lif och salighe.t Vi känna allt-
för väl, att om än utefter en jernväg uppstår rörelse
och rikedom, så föra dessa fördelar också merencels
åtskillig fåfänga, fattigdom, oro och bekymmer i sitt
läptåg. Der verklig frihet finnes, säsor: förhållsn-
jet är i vårt fädernesland, är ofta det stilla, mindre
bemedlade lifvet det lyckligaste. Men denna äsigt a?
saken fordrade sitt eget kapitel och måste derför na
lemnas åsido.
vr AR RN