(Insändt.)
Ännu ett ord om jernvågens riktning genom
Skaraborgs län.
Innan ins, något ordsr om sjelfva hufvudfrågan,
får han först upptaga på förhand ett par väntsde an-
märkningar. Det stöter kanske en och annan att vi
kalla vår linie (Skarabznan den raka, hvarmed
vi, enligt någras mening, skulle vilja, såsom man
säger, puffa för vär sak. Gerna medgifver jag, att
ordet kunnat undvikas, helst det väl torde stöta flera;
men blott ett ögonkast på kartan skall visa, att nämde
bana ätminstone är rakare än Mariestads- och Sköfde-
banorna, och jag vill nästan påstå att, med iaktta-
gande af länets ortförhållanden samt fördelar, en bana
icke kan göras rätare. Vi ha härutinnan åtminstone
ej handlat oriktigare, än de som utstakade Mariestads-
banan, då desse drogo henne krokig, oaktadt de för
dess undersökning uppburo 4,000 rdr bko statsanslag,
med uttryckligt vilkor af Kongl. Maj:t att de skulle
söra henne sä mycket möjligt rak. Vidare får man
höra beklagas den söndring, som i denna vigtiga
fråga yppat sig i länet, och man anmärker dervid,
att denna och öfriga söndringar inom vårt län hindra
dess utveckling i likhet med hvad som sker i andra
:än, der den berömdaste enighet skall vara rädande.
Man misstager sig alldeles; någon så beskaffad sön-
dring finnes visst icke. Men väl kan aldrig hos oss
länets residensstad, såsom belägen åt dess ena ända,
få ett sädant inflytande öfver dess öfriga orter, som
t. ex. i Örebro och Linköpings m. fl. län. Hos oss
är Mariestad rätt och slätt sätet för länets styrelse,
äfvensom för dess enskilda banker; Skara sätet för
stiftstyrelsen och hufvudläroverket samt en slags me-
delpunkt för de bäda i länet förlagda regementena;
Lidköping eger största handeln (är en af rikets för-
sämsta spanmäls-handelsstäder), som genom dess ej
längesedan anlagda förträffliga hamn kommer att mer
och mer stiga, hvarjemte denna stad, under den i
orten boeade- verksamme kapten Kylbergs ordförande,
ou en följd af år varit hufvudsätet för länets gagnae-
liga hoshållssällskap; Hjo, med sin nya hamn, kom-
mer troligen snart att äfven vilja ha ett ord med i
laget. Allt detta tycker ins. är förträffligt: han älskar
ingen centralisation, vare sig i hela riken el!er i land-
siap; mängfalden deremot framkallar täflan. Också
år den s. k, söndringen hos oss i jernvägsfrögan i
sjelfva verket intet annat än ett ifrigare bemödande
att utfinna den linie genom länet, hvilken bäst kan
tillfredsställa dess särskilda delars behof, medan man
fäster ett våderbörligt afseende på hela (Stockholm-
Göteborgska) liniens oafvisliga fordran. Har det oak-
tadt någon egennytta eller häftigbet inblandat sig i
srägan, så träffas dessa i fullt samma mått hos Ma-
riestads- och Sköfdebanornas förfäktare.
Men man har förmodligen glömt huru söndringen
först uppstod. Vid länets braudstods-bolagsstämma i
Skara sommaren, jag tror, 1852 sammanträdde på e.
m. några herrar till ett colloquium familiare, såsom de
tärde kalla det, angående anläggningen af en jern-
väg genom länet. Efter ötskilligt ordande valde man
en bestyrelse för att uttänka den tjenligaste riktnin-
sen af en sådan väg och tillika föranstalta om dess
undersökning. I nämde bestyrelse insattes bland an-
dra en persen, som under öfverläggningen (denna
hölls för öppna dörrar) visat sig vara en varm vän
af banans dragande öster om Billingen. Denne säges
icke förmått inom bestyrelsen göra sin mening gäl
iande i vidsträcktare mån, än att banan i länets södra
bälft fick taga liksom en svängning ät öster; men
häraf blef ock följden, att bestyrelsen måste, för att
balansera nämde svängning, draga samma bana inom
länets norra hälft i en motsvarande krökning vesterut
förbi Mariestad, hvadan hela denna utstakning fick
den ungefärliga skapnaden af ett S.
Emellertid samlade bestyrelsen genom subskription
penningar!) samt fick statsanslag tör undersökningen,
till hvilkens utförande valdes herr Tottie (som sedan
visat sig sä olycklig beräknare vid en annan jern-
banas utstakning). Så uppstod förslaget om den s.
k. Mariestadsbanan. När bestyrelsen ändtligen fram-
lade sitt förslag för länets till Skara allmänt sam-
mankallade invänare, uppträdde här ombud för en
mängd invånare i länets norra och östra del med en
högtidlig protest mot den sålunda undersökta banans
riktning, under förklaring, att de ämnade bekosta
undersökning af en bana öster om Billingen genom
Sköfde o. s. v.?) Länets vestliga bebyggare ansågo
vid tillfället deremot Mariestadsbanan, såsom förlagd
vester om Billingen, vara för länet förmänligare, än
om den droges öster om samma berg, och de närva-
rande antogo fördenskull det vid sammanträdet fram-
lagda förslaget. Men alldenstund Sköfdebanan hade
mäktiga förespråkare, som sträcka sina relationer ända
till tronen; då man dessutom vid nyssnämnde sam-
manträde fått höra konungens bref, som bestämde,
att banan borde dragas så vidt möjligt i rak linie
genom länet; då man ändtligen, med anledning af
bemälte kongl. bref, började tro, att det kunde bli
allvar af jernvägsfrågan, hvarom man förut hyst ät-
skilligt tvifvel: så begynte nu invänarne i vestra delen
af länet att närmare fundera på saken, och de be-
slöto snart att bekosta undersökningen af ännu en
linie (den s. k. Skarabanan), som blefve mera i en-
lighet med ofta bemälte kongl. bref, mera afsåge hela
den öfriga (Stockholm-Göteborgska) banans fördel, och I
mera, såsom de hoppades, skulle lända till allmän
belätenhet inom länet.
Att denna belåtenhet alideles icke finnes i afseende
på Mariestadsbanan, det har söndringen tillräckligt
ädagalagt, och det vägar ins. dessutom försäkra, un-
der det ban betygar all aktning och tacksamhet ät de
berrar, som med nämde bana haft befattning, så vidt
de härvid sökt förmedla länets olika intressen. Desse
kunna också aldrig på detta sätt förenas, så länge
Billingen med dess södra fortsättning delar större
delen af länet i 2:ne hälfter. Att förlägga banan
öster om nämde berg, vore att nästan alldeles beröfva
den bördigare hälften af vårt län detta kommunika-
tionsmedel, utom d.t att den sålunda dragva jern-
vägen (alldeles i likhet med Mariestads-jernvägen)
måste i sin fortsättning genom Elfsborgs län gå ge-
nom det ödsliga stenfåltet Svältorna, hvaremot na-
turligtvis sistnämde läns invänare med fullt skäl pro-
testera. De stora svårigheterna att på ena eller andra
sidan utmed Billingen anlägga och underhålla en jern-
väg, är dessutom en vigtig omständighet att medtaga
i räkningen. Skarabanans försvarare ha derför tänkt
sig förhällandet på följande sätt. En jernbana bör
ej dragas utmed någondera af de till länet stötande
stora sjöar, då de orter, som i grannskapet af dessa
äro belägne, redan af naturen äro nog gynnade i af-
seende på kommunikationen; den kan ej heller gerna
dragas utmed de bergsträckningar, som äro i länets
midt belägne, emedan dessa äro ett hinder för kom-
munikationen till banan och dessutom till en stor del
ofruktbara. Slättländerna äro sålunda de trakter, der
banan bör framgå. Sädana finnas hos oss 3:ne:
Vadsboslätten, Falan (Falbygden) och den stora Skara-
slätten (sydvest om Wenern). Men då en bana, som
skall sammanbinda Stockholm och Göteborg, ej på
samma gäng kan ledas öfver alla dessa slätter, sä
draga vi (på grunder som ofvan äro angifne) hufvud-
banan öfver Wadsbo- och Skaraslätterna, i den förviss-
ning, att den jernväg, som i en snar framtid måste
förbinda vår bana med Jönköpingsbanan, ej kan taga
annan väg än öfver Falan. Så är sörjdt för alla in-
tressen inom länet; man går derjemte den rakaste
vägen, såsom konungen befallt; man gör banan om-
kring 1!, mil kortare ?), som måste intressera de
öfriga länen, hvilka banan genomskär; man gär, sä-
som enligt de bäda andra förslagen; ej genom en öfver
3 mils ödemark i Eifsborgs. län; man förminskar an-
läggningskostnaden, då jordgräfningar och bergspräng-
ningar, i anseende till markens ovanliga jemnbet,
med all visshet icke bli hälften så dyra, som på Ma-
riestads- eller Sköfdebanorna ). Vill och kan man
sndtligen i en framtid förbinda banan med Lidköpings
hamn, som utan gensägelse är den bästa vid Venern,
sä blir afständet dit icke 2 mil, och till Mariestads
hamn är det ännu mycket kortare. Slutligen må