(Insändt.) Ännu ett ord om jernvågens riktning genom Skaraborgs län. Innan ins, något ordsr om sjelfva hufvudfrågan, får han först upptaga på förhand ett par väntsde anmärkningar. Det stöter kanske en och annan att vi kalla vår linie (Skarabznan den raka, hvarmed vi, enligt någras mening, skulle vilja, såsom man säger, puffa för vär sak. Gerna medgifver jag, att ordet kunnat undvikas, helst det väl torde stöta flera; men blott ett ögonkast på kartan skall visa, att nämde bana ätminstone är rakare än Mariestadsoch Sköfdebanorna, och jag vill nästan påstå att, med iakttagande af länets ortförhållanden samt fördelar, en bana icke kan göras rätare. Vi ha härutinnan åtminstone ej handlat oriktigare, än de som utstakade Mariestadsbanan, då desse drogo henne krokig, oaktadt de för dess undersökning uppburo 4,000 rdr bko statsanslag, med uttryckligt vilkor af Kongl. Maj:t att de skulle söra henne sä mycket möjligt rak. Vidare får man höra beklagas den söndring, som i denna vigtiga fråga yppat sig i länet, och man anmärker dervid, att denna och öfriga söndringar inom vårt län hindra dess utveckling i likhet med hvad som sker i andra :än, der den berömdaste enighet skall vara rädande. Man misstager sig alldeles; någon så beskaffad söndring finnes visst icke. Men väl kan aldrig hos oss länets residensstad, såsom belägen åt dess ena ända, få ett sädant inflytande öfver dess öfriga orter, som t. ex. i Örebro och Linköpings m. fl. län. Hos oss är Mariestad rätt och slätt sätet för länets styrelse, äfvensom för dess enskilda banker; Skara sätet för stiftstyrelsen och hufvudläroverket samt en slags medelpunkt för de bäda i länet förlagda regementena; Lidköping eger största handeln (är en af rikets försämsta spanmäls-handelsstäder), som genom dess ej längesedan anlagda förträffliga hamn kommer att mer och mer stiga, hvarjemte denna stad, under den i orten boeadeverksamme kapten Kylbergs ordförande, ou en följd af år varit hufvudsätet för länets gagnaeliga hoshållssällskap; Hjo, med sin nya hamn, kommer troligen snart att äfven vilja ha ett ord med i laget. Allt detta tycker ins. är förträffligt: han älskar ingen centralisation, vare sig i hela riken el!er i landsiap; mängfalden deremot framkallar täflan. Också år den s. k, söndringen hos oss i jernvägsfrögan i sjelfva verket intet annat än ett ifrigare bemödande att utfinna den linie genom länet, hvilken bäst kan tillfredsställa dess särskilda delars behof, medan man fäster ett våderbörligt afseende på hela (StockholmGöteborgska) liniens oafvisliga fordran. Har det oaktadt någon egennytta eller häftigbet inblandat sig i srägan, så träffas dessa i fullt samma mått hos Mariestadsoch Sköfdebanornas förfäktare. Men man har förmodligen glömt huru söndringen först uppstod. Vid länets braudstods-bolagsstämma i Skara sommaren, jag tror, 1852 sammanträdde på e. m. några herrar till ett colloquium familiare, såsom de tärde kalla det, angående anläggningen af en jernväg genom länet. Efter ötskilligt ordande valde man en bestyrelse för att uttänka den tjenligaste riktninsen af en sådan väg och tillika föranstalta om dess undersökning. I nämde bestyrelse insattes bland andra en persen, som under öfverläggningen (denna hölls för öppna dörrar) visat sig vara en varm vän af banans dragande öster om Billingen. Denne säges icke förmått inom bestyrelsen göra sin mening gäl iande i vidsträcktare mån, än att banan i länets södra bälft fick taga liksom en svängning ät öster; men häraf blef ock följden, att bestyrelsen måste, för att balansera nämde svängning, draga samma bana inom länets norra hälft i en motsvarande krökning vesterut förbi Mariestad, hvadan hela denna utstakning fick den ungefärliga skapnaden af ett S. Emellertid samlade bestyrelsen genom subskription penningar!) samt fick statsanslag tör undersökningen, till hvilkens utförande valdes herr Tottie (som sedan visat sig sä olycklig beräknare vid en annan jernbanas utstakning). Så uppstod förslaget om den s. k. Mariestadsbanan. När bestyrelsen ändtligen framlade sitt förslag för länets till Skara allmänt sammankallade invänare, uppträdde här ombud för en mängd invånare i länets norra och östra del med en högtidlig protest mot den sålunda undersökta banans riktning, under förklaring, att de ämnade bekosta undersökning af en bana öster om Billingen genom Sköfde o. s. v.?) Länets vestliga bebyggare ansågo vid tillfället deremot Mariestadsbanan, såsom förlagd vester om Billingen, vara för länet förmänligare, än om den droges öster om samma berg, och de närvarande antogo fördenskull det vid sammanträdet framlagda förslaget. Men alldenstund Sköfdebanan hade mäktiga förespråkare, som sträcka sina relationer ända till tronen; då man dessutom vid nyssnämnde sammanträde fått höra konungens bref, som bestämde, att banan borde dragas så vidt möjligt i rak linie genom länet; då man ändtligen, med anledning af bemälte kongl. bref, började tro, att det kunde bli allvar af jernvägsfrågan, hvarom man förut hyst ätskilligt tvifvel: så begynte nu invänarne i vestra delen af länet att närmare fundera på saken, och de beslöto snart att bekosta undersökningen af ännu en linie (den s. k. Skarabanan), som blefve mera i enlighet med ofta bemälte kongl. bref, mera afsåge hela den öfriga (Stockholm-Göteborgska) banans fördel, och I mera, såsom de hoppades, skulle lända till allmän belätenhet inom länet. Att denna belåtenhet alideles icke finnes i afseende på Mariestadsbanan, det har söndringen tillräckligt ädagalagt, och det vägar ins. dessutom försäkra, under det ban betygar all aktning och tacksamhet ät de berrar, som med nämde bana haft befattning, så vidt de härvid sökt förmedla länets olika intressen. Desse kunna också aldrig på detta sätt förenas, så länge Billingen med dess södra fortsättning delar större delen af länet i 2:ne hälfter. Att förlägga banan öster om nämde berg, vore att nästan alldeles beröfva den bördigare hälften af vårt län detta kommunikationsmedel, utom d.t att den sålunda dragva jernvägen (alldeles i likhet med Mariestads-jernvägen) måste i sin fortsättning genom Elfsborgs län gå genom det ödsliga stenfåltet Svältorna, hvaremot naturligtvis sistnämde läns invänare med fullt skäl protestera. De stora svårigheterna att på ena eller andra sidan utmed Billingen anlägga och underhålla en jernväg, är dessutom en vigtig omständighet att medtaga i räkningen. Skarabanans försvarare ha derför tänkt sig förhällandet på följande sätt. En jernbana bör ej dragas utmed någondera af de till länet stötande stora sjöar, då de orter, som i grannskapet af dessa äro belägne, redan af naturen äro nog gynnade i afseende på kommunikationen; den kan ej heller gerna dragas utmed de bergsträckningar, som äro i länets midt belägne, emedan dessa äro ett hinder för kommunikationen till banan och dessutom till en stor del ofruktbara. Slättländerna äro sålunda de trakter, der banan bör framgå. Sädana finnas hos oss 3:ne: Vadsboslätten, Falan (Falbygden) och den stora Skaraslätten (sydvest om Wenern). Men då en bana, som skall sammanbinda Stockholm och Göteborg, ej på samma gäng kan ledas öfver alla dessa slätter, sä draga vi (på grunder som ofvan äro angifne) hufvudbanan öfver Wadsbooch Skaraslätterna, i den förvissning, att den jernväg, som i en snar framtid måste förbinda vår bana med Jönköpingsbanan, ej kan taga annan väg än öfver Falan. Så är sörjdt för alla intressen inom länet; man går derjemte den rakaste vägen, såsom konungen befallt; man gör banan omkring 1!, mil kortare ?), som måste intressera de öfriga länen, hvilka banan genomskär; man gär, säsom enligt de bäda andra förslagen; ej genom en öfver 3 mils ödemark i Eifsborgs. län; man förminskar anläggningskostnaden, då jordgräfningar och bergsprängningar, i anseende till markens ovanliga jemnbet, med all visshet icke bli hälften så dyra, som på Mariestadseller Sköfdebanorna ). Vill och kan man sndtligen i en framtid förbinda banan med Lidköpings hamn, som utan gensägelse är den bästa vid Venern, sä blir afständet dit icke 2 mil, och till Mariestads hamn är det ännu mycket kortare. Slutligen må