veta finnas inom Skaraborgs län inga sådana, om ej öfvergångef öfver Göta kanal skulle få betraktas såsom en sådan, utan anledningen till tYistefrågan synes oss egentligen vara den, att grefve von Rosen, som i den år 1845 utverkade oktrojen för jernvägsanläggningar genom riket hade antagit att hufvudbanan emellan Stockholm och Göteborg skulle gå söder om Mälaren förbi Askersund utefter vestra sidan af Wettern förbi Falköping till Alingsås, då han sedan år 1847 öfvergaf detta förslag, likväl bibehöll så mycket som möjligt af den först projekterade linien och utstakade den nya linien genom Westergötland som skulle utgå från grannskapet af Hult i st. f. Askersund, i en stor kroklinie öster om Billingen förbi Sköfde och Falköping till Alingsås. Då sedermera statsrådet Sandströmer lät utstaka en ny och genare linie på östra sidsn af Skagern-och förbi Mariestad, lades denna utefter vestra foten af Billingen, hvarigenom visserligen blott en liten del af grefve Rosens linie bibehölls, men den nya linien, såsom gående utefter länets midt, äfven för den delen som ligger öster om Billingen, blef mera fördelaktig än den genaste linien, hvilkens undersökning nu nyligen af distriktchefen baron De Geer blifvit fullbordad. Det må iöfrigt anmärkas alt så väl Mariestad som särdeles Skara ligga helt nära den räta linien mellan Svartå (der man antagit att Göteborgsbanan skulle förenas med Köpingsbanan) och Alingsås samt Göteborg, men att Sköfde ligger omkring 2 mil från denna linie. Det är erföre naturligt att båda dessa orter, som äro medelpunkterna för länets civila och ecklesiastiska administration, hysa någon förhoppning att jernbanan skulle komma att anläggas i deras grannskap, helst den också då skulle genomstryka länets bördigaste och bäst befolkade delar, hvaremot Sköfde och Falköping så mycket mindre kunna göra anspråk på att jernbanan för deras skull skulle göra ett par mils krok, som deras hela uppskattningsvärde icke uppgår till kostnaden för Y, mil. Vi meddela längre ned i bladet en till oss insänd uppsats, som går ut på att förorda Skarabanan, och som i flera punkter närmare än hittills skett belyser den vigtiga frågan, ehuru den värma hvarmed ins. försvarat sina åsigter, i några delar slagit öfver i en nog polemisk ton, hvilken i hans sakrika anförande gerna hade kunnat saknas.