veta finnas inom Skaraborgs län inga sådana,
om ej öfvergångef öfver Göta kanal skulle
få betraktas såsom en sådan, utan anlednin-
gen till tYistefrågan synes oss egentligen vara
den, att grefve von Rosen, som i den år 1845
utverkade oktrojen för jernvägsanläggningar
genom riket hade antagit att hufvudbanan
emellan Stockholm och Göteborg skulle gå
söder om Mälaren förbi Askersund utefter ve-
stra sidan af Wettern förbi Falköping till
Alingsås, då han sedan år 1847 öfvergaf detta
förslag, likväl bibehöll så mycket som möjligt
af den först projekterade linien och utstakade
den nya linien genom Westergötland som
skulle utgå från grannskapet af Hult i st. f.
Askersund, i en stor kroklinie öster om Bil-
lingen förbi Sköfde och Falköping till Alingsås.
Då sedermera statsrådet Sandströmer lät ut-
staka en ny och genare linie på östra sidsn
af Skagern-och förbi Mariestad, lades denna
utefter vestra foten af Billingen, hvarigenom
visserligen blott en liten del af grefve Rosens
linie bibehölls, men den nya linien, såsom
gående utefter länets midt, äfven för den de-
len som ligger öster om Billingen, blef mera
fördelaktig än den genaste linien, hvilkens
undersökning nu nyligen af distriktchefen ba-
ron De Geer blifvit fullbordad. Det må iöf-
rigt anmärkas alt så väl Mariestad som sär-
deles Skara ligga helt nära den räta linien
mellan Svartå (der man antagit att Göteborgs-
banan skulle förenas med Köpingsbanan) och
Alingsås samt Göteborg, men att Sköfde lig-
ger omkring 2 mil från denna linie. Det är
erföre naturligt att båda dessa orter, som
äro medelpunkterna för länets civila och ec-
klesiastiska administration, hysa någon för-
hoppning att jernbanan skulle komma att an-
läggas i deras grannskap, helst den också då
skulle genomstryka länets bördigaste och bäst
befolkade delar, hvaremot Sköfde och Fal-
köping så mycket mindre kunna göra anspråk
på att jernbanan för deras skull skulle göra
ett par mils krok, som deras hela uppskatt-
ningsvärde icke uppgår till kostnaden för Y,
mil.
Vi meddela längre ned i bladet en till oss
insänd uppsats, som går ut på att förorda
Skarabanan, och som i flera punkter närma-
re än hittills skett belyser den vigtiga frå-
gan, ehuru den värma hvarmed ins. försva-
rat sina åsigter, i några delar slagit öfver i
en nog polemisk ton, hvilken i hans sakrika
anförande gerna hade kunnat saknas.