utarbetas i Wien. I alla mina bref har jag varnat er för de ministeriella försäkringarne å ena sidan, och oppositionens tvifvel å den andra, hvilken sednare allt ifrån början förutsagt ett upprätthållande af neutraliteten mot alla. Man kunde i sjelfva verket förutse, att huru gerna än Preussen vill handla kejsar Nikolaus till behag och huru mycket det fruktar allt som drager det närmare till kriget, det likväl icke lång tid skulle kunna uthärda den fullständiga isolering, i hvilken det befinner sig sedan flera månader tillbaka och isynnerhet sedan den 2 December. Det ryska partiet, det är sannt, begär ingenting heldre. Det predikar i sina tidningar enna isolering såsom politiskt system. Men det ryska partiet skulle mycket lätt bli tvunget att ge vika för händelsernas mäktiga tvång. Frankrike var isoleradt 1840. Såsom en stat, mäktig både till lands och sjös och disponerande omätliga hjelpkällor borde det måhända någon tid ha kunnat koncentrera sig, hålla sig isoleradt. Men — det kunde icke framhärda lång tid i sin isolering. Det är klart, att Preussens ställning är helt annorlunda och långt ofördelaktigare och att det, å ena sidan gränsande till Frankrike, mot hvilket Ryssland icke skulle kunna lemna det någon hjelp, och å den andra hotadt af engelsk blokad, mot hvilken det endast har att sätta en svag begynnelse till en flotta, hvilken ögonblickligen skulle bli en munsbit för engelsmännen, snart skulle bli tvunget att lemna sitt bifall till ett arrangement, som kunde åter sätta det i förbindelse med de europeiska makterna. Jag öfverlemnar mig föröfrigt i detta hänseende icke åt några vågade gissningar, utan har, såsom jag redan nämnt, uppgifterna från en mycket tillförlitlig källa. De stå föröfrigt, såsom ni finner, i full öfverensstämmelse med hvad jag yttrat i mina föregående bref. Man bör derföre icke alltför mycket fästa sig dervid, att Preussen i sin depesch af den 5 Januari tills vidare vägrat att efterkomma Österrikes begäran om mobilisering. Om jag såsom jag tror, blifvit väl underrättad, så har Preussen i denna samma depesch talat om sin isolering och låtit förstå, att dess uteslutande från förhandlingarne måste föranleda det att hålla sig till minimum af förpligtelser. Det har på samma gång reserverat sig sin rätt att deltaga i den blifvande revisionen af traktaterna, hvilken det har till följd af de nu gällande stipulationerna, som ha afseende på den orientaliska frågan. Men då Preussen gör sådana reservationer, följer deraf klart, att det icke kunnat öfvergifva planen att närma sig vestmakterna och deltaga i den definitiva traktaten. Vidare har den mycket moderata tolkningen af de fyra punkterna, som blifvit Preussen meddelad på förtrolig väg (förmodligen af Ryssland), icke litet bidragit att uppmuntra Preussen till denna anslutning, som det icke anser så farlig. Preussen säger till sig sjelf: Då man börjar tänka på fred, kan jag sluta mig till de tre makterna, utan att allt för mycket konpromettera mig, och utan att riskera någonting särdeles betydligt. Detvar nästan med samma resonnement som Preussen undertecknade tilläggsartikeln af den 26 Nov. Det blef då öfverraskadt genom den traktat, som undertecknades i Wien sex dadar sednare. Det väsentliga är emellertid det, att Preussen ansluter sig till de tre makterna, att det utträder ur den ryska allians som de facto existerar under sken och form af neutralitet, och att det gör ett-slut på en situation som är pinsam för alla fosterländska hjertan. Sardiniens anslutning till vestmakterna har här framkallat en oerhörd sensation. Detta synes mig i någon mån bekräfta hvad man nyligen berättade om en mellan Frankrike och Österrike träffad särskild öfverenskommelse, enligt hvilken det skulle medgifvas en fransk armåkår att genom Österrike tåga till Polen. Man talar äfven mycket derom att en anmodan om biträdande af Decembertraktaten blifvit riktad till några andra stater af andra ordnin;en. E.