Kvarje sak han föredrager; sådant skulle
sporra både hans juridiska skarpsinnighet och
hans intresse för utgången och tillika inne-
bära en kontroll både på honom sjelf och
måhända äfven på högsta domstolens egna
ledamöter. Omdömet hos de sednare öfver
hans duglighet skulle äfven derigenom komma
att byggas på en vida mer tillförlitlig grund
än nu kan ske, då han nästan mera för att
adet skall så vara,, som man säger, i det of-
tast temligen ringa antal revisionssaker, hans
föredragning omfattar, afgifver ett betänkande,
hvilket visserligen bifogas protokollet, men
hvaråt ofta nog en alltför flyktig granskning
torde egnas af råderna, hvilka för närvarande
torde betrakta sig mera såsom föredagandens
herrar förmän, än som hans kolleger, hvilket
de egentligen borde vara och skulle blifva,
om han tillerkändes rösträtt.
Denna reform har också ganska länge va-
rit påtänkt, och vi erinra oss att till och med
den eljest illa ansedde justitiekanslern Nerman
redan år 1836 umgicks med ett dylikt förslag,
ehuru det förföll 1 följd åf oppositionen i den
dåvarande högsta domstolen. Detta tro vi
likväl mindre skola blifva händelsen i den
nuvarande domstolen, der icke mindre än
7 ledamöter varit ordinarie revisionssekrete-
rare och två tillförordnade, samt endast tre
utgångna frän andra juridiska embetsverk.
Alla tecken hänvisa således uppå, att om
h. ex. hr justitieministern behagade egna en
allvarlig tanka åt detta ärende, han bör lyc-
kas att deruti förbereda en proposition till
Rikets Ständer vid nästa riksdag, som utan
tvifvel skulle vinna förtjent afseende och till-
lika blifva ett ljust minne från hr grefve
Sparres förvaltning af justitiedepartementet,
hvilket väl torde behöfvas, för att i någon
mån skingra de skuggor som hitintills sky mt
densamma.