e. Det var i sanning en ganska lysande syn, särdeles. emedan en stor mängd fanor svajade öfver skaran. . På några såg man i granna färger porträtter af den ryktbare statsmannen och det stora stenansigtet, hvilka förtroligt logo mot hvarandra som tvenne bröder, Man: måste erkänna att,så vida man fick tro porträtterna, var den ömsesidiga likheten märkvärdig. Vi få icke förgäta om nämna att der äfven var en hop musikanter. De starka, triumferande tonerna klingade och återupprepades emellan bergen, och glada, sprittande melodier trängde fram från höjder och dalar, som hade hvarje vrå: funnit en röst för att helsa den utmärkte gästen välkommen till hans fädernedals Men den mest storartade effekten var då tonerna genljödo från den aflägsna klippväggen; man tyckte då att det stora stenansigtet ingöt sin stämma i kören af segersånger för att förkunna, det profetians man slutligen var kommen. Folket kastade hattarne i luften och jur blade med en entusiasm, som var så smittande, att äfven Ernst fattades deraf, kastade sin hatt i luften och ropade lika högt som de högljuddaste: Hurra för den store mannen! Hurra för gamla stenporträttet!. Men ännu hade han icke sett honom. Se der är han! ropade de som stodo bredvid Ernst. Der! Betrakta gamla stenporträttet och sedan den gamle på berget, och se om de icke äro så lika som tvenne tvillingbröder., I midten af detta praktfulla tåg kom en öppen vagn, dragen at fyra hvita hästar, hvaruti med obetäckt hufvud satt den berömde statsmannen. Erkänn,, sade en af Ernsts grannar till honom, att det stora stenanletet slutligen funnit sin make. Man måste erkänna att Ernst, vid gin för