e. Det var i sanning en ganska lysande
syn, särdeles. emedan en stor mängd fanor
svajade öfver skaran. . På några såg man i
granna färger porträtter af den ryktbare stats-
mannen och det stora stenansigtet, hvilka för-
troligt logo mot hvarandra som tvenne bröder,
Man: måste erkänna att,så vida man fick tro
porträtterna, var den ömsesidiga likheten märk-
värdig. Vi få icke förgäta om nämna att der
äfven var en hop musikanter. De starka, tri-
umferande tonerna klingade och återupprepa-
des emellan bergen, och glada, sprittande
melodier trängde fram från höjder och dalar,
som hade hvarje vrå: funnit en röst för att
helsa den utmärkte gästen välkommen till hans
fädernedals Men den mest storartade effek-
ten var då tonerna genljödo från den aflägsna
klippväggen; man tyckte då att det stora sten-
ansigtet ingöt sin stämma i kören af seger-
sånger för att förkunna, det profetians man
slutligen var kommen.
Folket kastade hattarne i luften och jur
blade med en entusiasm, som var så smit-
tande, att äfven Ernst fattades deraf, kastade
sin hatt i luften och ropade lika högt som
de högljuddaste: Hurra för den store man-
nen! Hurra för gamla stenporträttet!. Men
ännu hade han icke sett honom.
Se der är han! ropade de som stodo
bredvid Ernst. Der! Betrakta gamla sten-
porträttet och sedan den gamle på berget,
och se om de icke äro så lika som tvenne
tvillingbröder.,
I midten af detta praktfulla tåg kom en
öppen vagn, dragen at fyra hvita hästar,
hvaruti med obetäckt hufvud satt den berömde
statsmannen.
Erkänn,, sade en af Ernsts grannar till ho-
nom, att det stora stenanletet slutligen fun-
nit sin make.
Man måste erkänna att Ernst, vid gin för-