Den nast non ——— hemtadt från andra sidan hafvet, fullsatt med knappar af silfver. Fönsterna, hvilka uti de praktfulla rammen gingo från golf till tak, bestodo hvart och ett af ett enda stort glas, så genomskinligt rent att det sades vara klarare än sjelfva fria luften. Knappast någon hade erhållit tillåtelse att se det inre af detta palats; men ryktet sade, och det föreföll ganska sannolikt, att byggnadens inre var ännu vida praktfullare än dess yttre; så tillvida att allt som i andra hus var af jern eller messing, uti detta var af silfver eller guld. Mr Gathergolds sängkammare företedde isynnerhet en så förbländande syn, ait en vanlig menniska icke skulle varit i stånd att tillsluta sina ögon der. Men mr Gathergold deremot var så van vid rikedom, att han kanhända icke varit i stånd att tillsluta sina ögon något annat ställe än der han var viss attskimret deraf skulle bana sig väg under hans ögonlock Sedan sjelfva byggnaden var fulländad kommo tapetserare med dyrbara möbler, derpå en hel skara af svarta och hvita tjenare, säsom förebud till mr Gathergold, hvilken i egen hög person var att förvänta vid solnedgången. Föreställningen om att den store mannen, den ädle mannen, profetians man, efter så många århundraden af väntan, slutligen skulle upnbara sig för hans födelsedal, gjorde ett ljjupt intryck på vår vän Ernst. Ehuru ung han var, visste han väl att det fanns tusen sätt på hvilka mr Gathergold med sin omäthga rikedom kunde förvandla sig till en välgörandets engel och förvärfva sig en inflytelse öfver menskliga angelägenheter, lika vidsträckt och lika kärleksfull som det stora stenansigtets leende. Full af hopp och tro, betviflade Ernst icke sanningen af hvad han hörde och att han nu skulle få skåda den lefvande atfbilden af de underbara anletsdragen på berget. Under det gossen ännu blickade fram genom dalen, föreställande sig nu som alltid att det stora stenansigtet besvarade hans beundrande blick och vänligt såg ned på honom, hördes rullandet af hjul som hastigt närmade sig på den slingrande landsvägen.