En brottsling som hatade lifvet tills han skulle
mista det.
Peter Magnus Olsson, född är 1830, antogs i Mars
mänad 1848 till marinsoldat, i hvilken egenskap
ban uppförde sig väl intill den 8 April 1852, då Ols-
son, som af garnisonsbefälhafvaren å Kungsholmens
fästnng begärt permission för att begifva ; till Carls
krona men fått afslag ä denna begäran, under fler-
faldigt upprepande af densamma följde efter garni-
Sonsbefälbafraren under dennes vandring från ham-
nen upp till fästningen och slutligen med knuten hand
gaf befälhafvaren ett slag ä nacken samt fattade ho-
nom i kragen och, under befälhafvarens bemödande
att göra sig lös, ytterligare tillfogade honom en
knuffning ; dervid Olsson blef af tillkomne personer
gripen. För detta brott blef Olsson dömd att mista
J.fvet genom arkebusering; men genom Kongl. Maj:ts
utslag den 28 Juli 1852 erhöll han af näd försko-
ning från dödsstraffet, i hvars ställe brottet skulle
umgällas med 28 dagars fängelse vid vatten och
bröd samt lifstidsarbete ä fästning. Till följd häraf
intögs Olsson den 22 September samma år å Carlskro-
na fästning. Der visade han sig genast dyster, slu-
ten och besynnerlig i sitt uppförande; han klagade
deröfver, att han, som icke begätt annan förbrytelse
än subordinationsbrott, hölls fången bland tjufvar och
mördare. Enligt de öfriga fängarnes yttrande var Ols-
son fredlig och saktmodig, saknade häg för all sy-
selsättning under fritimmarne; men, enligt predikan-
tens omdöme i afgifvet betyg, var Olsson rhäftigt öf-
orilande, isynnerhet när han fått förtära starka dryc-
ker. Vid ett tillfalle, i Januari nästlidne är, ådrog
han sig bestraffning af 50 prygel för rymningsför-
sök.
Den 7 April häde Olsson, såsom besvärad af mag-
plågor, jemie 6 andra fängar varit befriad från ar-
bete i smedjan och fätt förblifva i deras fängelserum,
som vanligen begagnades för ett antal af nägot öf-
ver 30 fångar. Bland de 6 kamraterna var lifstids-
fången Samuel Johansson, 53 är gammal, ditkom-
men är 1839 för tredje resan stöld, känd för fogligt
sinnelag och godt uppförande inom fästningen, der
han, såsom krympling, begagnande träben, var till
vanligt arbete oförmögen. Då de i smedjan syssel-
satte fängarne skulle straxt efter klockan 4 eftermid-
dagen inmönstras i nämnde fängelserum och dörren
dertill af sådan orsak öppnades, skyndade Olsson ut
till fängelsedirektören och angaf sig att hafva med
knif sårat Johansson. Denne fanns liggande på golf-
vet med häftigt blodflöde ur ett djupt sär i halsen
från midten af venstra sidans nackmuskler fram till
strupen, hvarigenom stora halsädern och halspulsä-
dern med flera andra pulsådror voro afskurna. Jo-
hanson dog genast efter nägra tunga andetag. På
golfvet läg en knif med skarpt och spetsigt blad af
4 tums längd och 1 tnms bredd. Olsson, som be-
fanns alldeles nykter, begärde att blifva insatt i en-
skildt fängelserum:.
Vid ransakning inför rådhusrätten i Carlskrona
förklarade Olsson, att han efter sitt intagande ä fäst-
ningen ständigt befunnit sig i dyster sinnesförfattning
och ansett lifvet såsom en börda, men aldrig råkat i
sinnesoredighet. Med erkännande, att han tillfogat
Johansson den ovilkorligt dödande skadan, har Ols-
son angående förloppet dervid berättat, huru som,
efter det nägon obetydlig ordvexling uppstätt emel-
lan Johansson och en medfånge Fransson angäende
ett af dessa förehafdt spel, hvartill begagnades en
gax och en kritbit, Olsson yttrat sin mening derom,
instämmande i Franssons äsigt, deröfver Johansson
blifvit förbittrad, så att, han emot Olsson utfarit i
smädeord. Häraf hade hos -Olsson uppstätt ovilja
emat Johansson; och Olsson hade under loppet af
dagen stadgat sitt beslut att med knif skada Johans-
(Slutet följer.)
re Te
son.