En brottsling som hatade lifvet tills han skulle mista det. Peter Magnus Olsson, född är 1830, antogs i Mars mänad 1848 till marinsoldat, i hvilken egenskap ban uppförde sig väl intill den 8 April 1852, då Olsson, som af garnisonsbefälhafvaren å Kungsholmens fästnng begärt permission för att begifva ; till Carls krona men fått afslag ä denna begäran, under flerfaldigt upprepande af densamma följde efter garniSonsbefälbafraren under dennes vandring från hamnen upp till fästningen och slutligen med knuten hand gaf befälhafvaren ett slag ä nacken samt fattade honom i kragen och, under befälhafvarens bemödande att göra sig lös, ytterligare tillfogade honom en knuffning ; dervid Olsson blef af tillkomne personer gripen. För detta brott blef Olsson dömd att mista J.fvet genom arkebusering; men genom Kongl. Maj:ts utslag den 28 Juli 1852 erhöll han af näd förskoning från dödsstraffet, i hvars ställe brottet skulle umgällas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt lifstidsarbete ä fästning. Till följd häraf intögs Olsson den 22 September samma år å Carlskrona fästning. Der visade han sig genast dyster, sluten och besynnerlig i sitt uppförande; han klagade deröfver, att han, som icke begätt annan förbrytelse än subordinationsbrott, hölls fången bland tjufvar och mördare. Enligt de öfriga fängarnes yttrande var Olsson fredlig och saktmodig, saknade häg för all syselsättning under fritimmarne; men, enligt predikantens omdöme i afgifvet betyg, var Olsson rhäftigt öforilande, isynnerhet när han fått förtära starka drycker. Vid ett tillfalle, i Januari nästlidne är, ådrog han sig bestraffning af 50 prygel för rymningsförsök. Den 7 April häde Olsson, såsom besvärad af magplågor, jemie 6 andra fängar varit befriad från arbete i smedjan och fätt förblifva i deras fängelserum, som vanligen begagnades för ett antal af nägot öfver 30 fångar. Bland de 6 kamraterna var lifstidsfången Samuel Johansson, 53 är gammal, ditkommen är 1839 för tredje resan stöld, känd för fogligt sinnelag och godt uppförande inom fästningen, der han, såsom krympling, begagnande träben, var till vanligt arbete oförmögen. Då de i smedjan sysselsatte fängarne skulle straxt efter klockan 4 eftermiddagen inmönstras i nämnde fängelserum och dörren dertill af sådan orsak öppnades, skyndade Olsson ut till fängelsedirektören och angaf sig att hafva med knif sårat Johansson. Denne fanns liggande på golfvet med häftigt blodflöde ur ett djupt sär i halsen från midten af venstra sidans nackmuskler fram till strupen, hvarigenom stora halsädern och halspulsädern med flera andra pulsådror voro afskurna. Johanson dog genast efter nägra tunga andetag. På golfvet läg en knif med skarpt och spetsigt blad af 4 tums längd och 1 tnms bredd. Olsson, som befanns alldeles nykter, begärde att blifva insatt i enskildt fängelserum:. Vid ransakning inför rådhusrätten i Carlskrona förklarade Olsson, att han efter sitt intagande ä fästningen ständigt befunnit sig i dyster sinnesförfattning och ansett lifvet såsom en börda, men aldrig råkat i sinnesoredighet. Med erkännande, att han tillfogat Johansson den ovilkorligt dödande skadan, har Olsson angående förloppet dervid berättat, huru som, efter det nägon obetydlig ordvexling uppstätt emellan Johansson och en medfånge Fransson angäende ett af dessa förehafdt spel, hvartill begagnades en gax och en kritbit, Olsson yttrat sin mening derom, instämmande i Franssons äsigt, deröfver Johansson blifvit förbittrad, så att, han emot Olsson utfarit i smädeord. Häraf hade hos -Olsson uppstätt ovilja emat Johansson; och Olsson hade under loppet af dagen stadgat sitt beslut att med knif skada Johans(Slutet följer.) re Te son.