Eleonoras ord hade gjort Elisabeth efter-
tänksam. Hon begrep att hennes rättmätiga,
lagliga dotter efter hennes död ganska san-
nolikt skulle blifva hotad af faror; rysande
hade hon tänkt på den arme Iwan i Schliis-
selburg och sagt till sig sjelf: Liksom jag
håller honom fången, såsom en fruktad pre-
tendent, likaså kaa det en gång gå min dot-
ter, då jag icke mera är till. Iwan har en
något tvifvelaktig rätt till tronen; min Natalia är
obestridligt ezar Peters dotterdotter; den store
czarens blod flyter i hennes ådror, och der-
före skall Peter frukta henne, såsom jag fruk-
tat Iwan, och säkert skulle han plåga och
martera henne, såsom Iwan blir plågad och
marterad.
Af denna ängslande kärlek var det som
Elisabeth beslöt att göra en hemlighet af sin
dotters tillvaro, och endast meddela den åt
några få förtrogna.
I ett enstaka beläget landthus nära staden,
blef den lilla Natalia uppfödd, och hennes få
tjenare voro vid lifsstraff förbjudna att inlåta
någon främmande person i detta tillslutna och
väl bevakade hus. Ingen vågade heller be-
träda det som ej kunde förevisa en skriftlig
befallning af kejsarinnan, och sådana befall-
ningar blefvo ganska få, i anledning af cza-
rinnans afsmek för allt skrifvande.
Liksom för att belöna sig för sin hafda
möda med brefvet till Frankrikes konung, be-
slöt Elisabeth alltså att i dag med sin ge-
mål fara till deras dotter.
Rasczinsky må skynda förut att anmäla
oss, sade hon. Vi vilja der intaga vår di-
ner, derom skall han lemna hofmästaren upp-
drag, och tillika öfverallt utsprida den berät-
telsen att vi fara till Peterhoff. Då skall man
icke undra öfver att vi i förbifarten hålla vid
min lilla villa, eller snarare man skall ingen-
ting erfara derom. Kalla Rasczinsky.