—A22 ee ett glädjetomt lif, som i sjelfva verket var en moralisk död. Det är Guds vedergällning, hviskade det inom hennes bröst. Elisabeth förskräcktes för gitt samvetes röst, och bäfvande inom sig, gade hon: Jag vill icke höra dessa eviga förebråelser. Bort, j besvärliga tankar! Jag är kejsarinna, för mig gifves inga förbrytelser och inga lagar! En kejsarinna är upphöjd öfver alla lagar, och hvad hon gör är rätt och väl gjordt. Bort, alltså, j hemska spöken af förgångna gerningar. Ivan måste för blifva fånge, jag kan icke återgifva honom åt hans mor. Må hon föda ett annat barn, då skall ny glädje blomstra för henne.n Men dessa tankar aflägsnade sig icke; de ville icke låta befalla sig, de blefvo ständigt qvar hos henne, och alltid ånyo upprepande gina hemska fasansfulla hviskningar, så att den allsmäktiga czarinnan af dödsängest skrek högt til och ryste för att vara ensam med sina tankar. bag vill hafva sällskap omkring mig,, befallde hon; man får aldrig lemna mig ensam, man skall alltid skratta och skämta omkring mig, alltid muntra och förströ mig. Skynda, skynda, kalla mitt hof och min lifvakt; de muntra karlarne äro mig välkomnast! Tag framför allt hit vin! När jag tömmer det : fulla drag, då blir jag åter glad och lycklig, det aflägsnar alla sorger och gör hjertat lätt och fritt! Och de kommo de glada hofmännen; och det kom, det starka eldiga vinet, och inom en timmas förlopp strålade Elisabeths ansigte at lust och fröjd, och hennes tunga lallade mödosamt: Huru skönt likväl att vara kejsarinna; för en kejsarinna gifves blott glädje och nöjen och eviga fröjder!