—A22 ee
ett glädjetomt lif, som i sjelfva verket var
en moralisk död.
Det är Guds vedergällning, hviskade det
inom hennes bröst. Elisabeth förskräcktes för
gitt samvetes röst, och bäfvande inom sig,
gade hon: Jag vill icke höra dessa eviga
förebråelser. Bort, j besvärliga tankar! Jag
är kejsarinna, för mig gifves inga förbrytelser
och inga lagar! En kejsarinna är upphöjd
öfver alla lagar, och hvad hon gör är rätt
och väl gjordt. Bort, alltså, j hemska spö-
ken af förgångna gerningar. Ivan måste för
blifva fånge, jag kan icke återgifva honom
åt hans mor. Må hon föda ett annat barn,
då skall ny glädje blomstra för henne.n
Men dessa tankar aflägsnade sig icke; de
ville icke låta befalla sig, de blefvo ständigt
qvar hos henne, och alltid ånyo upprepande
gina hemska fasansfulla hviskningar, så att
den allsmäktiga czarinnan af dödsängest skrek
högt til och ryste för att vara ensam med
sina tankar.
bag vill hafva sällskap omkring mig,, be-
fallde hon; man får aldrig lemna mig ensam,
man skall alltid skratta och skämta omkring
mig, alltid muntra och förströ mig. Skynda,
skynda, kalla mitt hof och min lifvakt; de
muntra karlarne äro mig välkomnast! Tag
framför allt hit vin! När jag tömmer det :
fulla drag, då blir jag åter glad och lycklig,
det aflägsnar alla sorger och gör hjertat lätt
och fritt!
Och de kommo de glada hofmännen; och
det kom, det starka eldiga vinet, och inom
en timmas förlopp strålade Elisabeths ansigte
at lust och fröjd, och hennes tunga lallade
mödosamt: Huru skönt likväl att vara kej-
sarinna; för en kejsarinna gifves blott glädje
och nöjen och eviga fröjder!