med hvad teatern presterar, utan vill ha nägonting handgripligt, något reelt att stödja sig på, gör man en spatsertur ut till Sydenhampalatset, der man under denna tid, bland mycket annat som särskildt för julen varit exponeradt, finner tvenne autentiska tro föer från Bomarsund, en mörsare och en kanon. De likna på ett hår all verldens kanoner och mörsare (de äro för resten visst gjutna i Sverge af godt och ärligt svenskt jern!), men den engelska publiken kan icke bli trött af att betrakta dem och äter betrakta dem. Det är dock roligt att kunna gå så och känna med fingrarase på två fragmenter af det moskovitiska väldet, att kunna utan fara kika ända in i öppningea af de ryska eldgapen. Man tänker sig redan den ryska örnen exponerad i en bur i Sydenhampalatset (entreafgift: 1 shilling sterling). Fransmännen ha icke, så vidt jag vet, fört någon ting med sig hem från Bomarsund. De ba i stället sitt nöje ät en ny treflig säliskapslek kallad Sebastopols belägring. Alltsedan Sebastopol icke föll eller icke hade fallit, då kejsaren förkupnade den stora nyheten för trupperna vid Boulogne, fann man saken tills vidsre egna sig för skämt — fransmannen vet d2 att dra gagn af allting -och hela Paris sitter nu de långa viateraftnarne omkring det stora salongsbordet och — belägrar )Sebastopol. Man håller krigsråd, -man kastar fram sina zuaver, för att na:ra de ryska vedettorna, man intager S:t Paulsfåstet, S:t Nikolaus, karantänsfästet, man hotar med flottan fort Konstantia, man blir sjelf utsatt för en korseld, man faller, man står upp igen, man börjar åter att intaga — man intager supåen. — Sir Edmund Lyons. Bland de män, i hvilkas händer utförandet af de nu pågående krigsoperationerna vid Sebastopol närmast är anförtrodt, har den här nämnde för oss ett specielt intresse. Såsom de feste af våra läsare torde erinra sig, var han nemligen engelsk minister vid härvarände bof omedelbar: före Enogiands deltagande i kriget och lemnade denna post just för att öfvertaga ett befäl vid Svartahafsflottan. Af de sednaste underrättelserna vet man att han efterträdt vice amiral Dundas såsom högste befälhafvare för engelska flottan i Svaria hafvet. Följande episod ur hans tidigare tjenstgöring vid engelska marinen, hvilken vi funnitien utländsk tidning, torde ej läsas utan intresse: Denne tappre engelske officer, som med lika mycken skicklighet och skarpsinnighet förstår att leda diplomatiska underhandlingar som att föra svärdet, härstammar från en gammal slägt hvars medlemmar frän längliga tider tillbaka företrädesvis egnat sig åt marintjensten. Få officerare hafva under den numera tilländagångna länga fredstiden haft tillfälle att genom bandling utmärka sig i sitt egentliga yrke; derföre egnade sig också sir Edmund Lyons under mer än tjugo års tid åt sitt fäderneslands civila tjenst. Men då under sistliden vår krigstrumpeten ljudade, uppvaknade hos den under tiden till kontreamiral avancerade marinkaptenen; trots hans redan framskridna ålder, den i slägten inneboende hjelteandarn: Han anmälde sig genast hos amiralitetet till aktiv tjenstgöring på flotsan och erhöll. andra kommandot i Svarta hafvet, sisom vära läsare säkert känna. Redan som gosse vadeLyons marinen såsom det med hans lynge mest öfverensstämmande yrke, och efcer föreskrifven tjenstetid erhöll han löjtnants rang, i hvilken egenskap han snart hade tillfälle: att utmärka sig genom endjerf bragd, som förtjenar en närmare beskrifning. Under sommaren 1811, då de brittiska stridskrafterna samlade sig i Orienten för att verkställa ett påtänkt anfall mot Java, öfvertygade sig amiralen, att Marrack var den enda hamn i hvilken nägra fransyska fregatter; som kommo för att understödja sina allierade, holländarne, kunde söka skydd. Han beslöt derföre att under en nattlig expedition med båtarne från skeppen Minden och Leda öfverrumpla ea stark skans, som var anlagd på spetsen af en landiunga och försvarade inloppet till hamnen, och att på detta sättafskära fransmännen deras enda tillflyktsort. Löjtnant -Lyoms skulle föra befälet öfver expeditionen; men några timmar före den bestämda tiden ingick den underrättelsen att den holländska garnisonen erhållit en talrik förstärkning, hvarför heia planen öfvergafs. Den 25 Juli, få dagar derefter, afskickades löjtnant Lyons med två båtar från Minden,, för att landsätta nittom krigsfångar i Batavia... Sedan han utfört sitt uppdrag erfor han under samtal med några intelligenta stadsboer, att holländarne ej hade någon aning om att de fientliga skeppen befunno sig inärheten och att de ej heller väntade nögot anfall, så länge munsunen varade. Till följd af dessa underrättelser skref Lyons till sin kapten för att meddela honom hva 1 han hört och derjemte tillkännagifva au han på äterfarten ämnade göra en omväg för att på nära håll taga det förut omnämnda fort Marrack i ögonsigie. Han seglade den 29 Juli Jängsamt kusten utefter och lade sina båtar vid solnedgången bakom en udde, för att ej blifva sedd af skiltvakterna. Der lågo de stilla till en half timma efter midnatt, då de fortsatte rodden mot skansen. Månen hade ännu icke gätt ned och båtarne anropades af skiltvakterna; då de ej svarade och alltjemt kommo när1 mare, emottogos de af en hel salfva handgevärseld. Då Lyons nu såg att det ej mer kunde bli fråga om någon öfverrumpling, lät han sätta båtarne i land genom en svår bränning, omedelbart under den lägg:a kanonradens skottgluggar. De medförda stegarne blefvo i ögonblicket uppresta och vallarne bestigpa; tre artillerister, som voro i begrepp. att afskjuta sin kanon, gjordes genast oskadliga, de öfriga sprungo gin väg, så att engelsmännen inom få minuter funno sig i besittning af det nedre batteriet. Här ordnades den lilia skaran och sedan de hemtat andan nägot förde dem den tappre Lyoas till storm mot det högre liggande citadellet. Då de uppnått höjden, funno de garnisonen uppställd och beredd att emottaga dem. Striden räckte 10 minuter, under hvilken tid en liflig eld underhölls från bäda sidor, tills slatligen de engelska matroserna framträngde med sådan ifver för att komma i handgemäng med holländarne, att dessa ej längre kunde hälla ständ, utan flydde i alla riktningar med en förjust af 2 officerare och 14 man döda, jemte 27 så rade — åtta flere, än hela antalet af de anfallande utgjorde! kansen var säledes eröfrad. I densamma funno segrarne ej mindre än 54 kanoner, alla 32-pundingar och de flesta metallkanoner. Länge fingo likväl icke engelsmännen vara i obestridd besittning af sin eröfring, ty kort derpå öppnade ett närbeläget landbatteri och två kanonbåtar eld mot skansen, som likväl besvarades med sädan framgång af matroserna, att en skonert om 10 kanoner sköts i sank. Emellertid underhöll landbatteriet en väl riktad eld, och då derjemte hela holländska besättningen ryckte fram blef den lilla skarans ställning mer och mer betänklig. Med .två fältkanoner. framför sig; kommo holländarne allt närmare och närmare, uppenbarligen i afsigt att med sitt artilleri spränga den lilla bakport, genom hvilken de undfiytt, och äter bemäktiga sig Batteriet. För att nu göra denmaplan omintet, 1ät öjtasnt Lyons med flit : porten: stå öppens min I: uppställde. framför densamma tvä ända tillmynningen med kulor och kartescher laddade 32-pundigar, för att sålunda gifra de anfallande en varm välkomsthelsning. Dä nwholländarne: närmade sig och funnö:porten.öppen; framrusade-de under burrningar; men i det ögonblick då de voro på ett afständ. af knappt tjugo steg derifrån smällde kanonerna, och hälften af bolländarne stupade på platsen, under det andra hälften i vild oordning ånyö sökte rädda sig medelst flykten. Numera i obestridd ego af skansen, lät Lyons tillstänga och förbomma pörter, förnagla kanonerna, kasta ammunitionen i vattnet och.sedan rasera nägra delar af fästningsverken, ty det var ej hans mening att stanna der och söka behålla skansen med sin lilla hop matroser: När dagen började gry var. förstöringsverket full