mjuka herne. Ha, hon låtsar icke märka:
att jag alltid visar henne ett mulet ansigtie
och sänder henne en ovänlig helsning! Hon
vill ej göra sig den mödan, att se det hennes ?
kejsarinna icke har någon gunst för henne. i
Men hon skall se, skall röna, att jag hatar, !
att jag afskyr henne. O min Gud, hvilken !
makiutös varelse eu kejsariona likväl är! Jay
hatar demana qviana, och de säga att jag ej:
kan straffa henne utan att hon begått något;
brott.
Och högt gråtande kastade sig Elisabeth ;
ned på divanen. Ett sakta klappande på dör-
ren ryckte henne upp ur hennes vredes smärta.
Hon reste sig upp och befallde den klappande
stiga in. i
et var Lestocq, geheimerådet och presi-.
denten Lestocq, czarinnans förtrogne, som
kom med ett iörnöjdt ansigte och ett muntert
leende.
Elisabeth kände sig förolämpad af sin läka-
res muntsrhet och vände honom med rynkad
panna ryggen. i
;Hvarföre var ni icke i går på balen?x
frågade hon hårdt.
Jag var der,, svarade Lestocq lugnt.
Ni ljugers, utropade ezarinnan häftigt, men
på det hela nöjd att åtminstone ba någon på.
hvilken hon kunde urladda Bn vrede. Ni
ljuger, siger jag, ingen mennriska har sett er
der. Ni vill alltså våga en dikt inför er
czarinna, ni vill —
Jag var på balen, afbröt Lestocq, och her
seit och hört allt hvad som tilldrog sig der.
Jag har sett att min kejsarinna strålade i
glansen af sia skönhet och likvä, i sin alsk-
värda blygsamhet, förmenade ati Eleonora
Lapuschkin vore skönare än hon sje.f. Jag
har läst i Elisabeths ädla ansigte att detta
smärtade henne, och att hon lofvade straffa
den öfvermodiga grevinnans förmätna an-
språk.o
,Och hvartill tjenar att ni läst allt dettan,
gade Elissbeth häftigt, hvartiil, då ni likväl
är, en försufnlig tjenare, som icke söker att
uppfylla er herrskarinnas önskan? Hvartl