mjuka herne. Ha, hon låtsar icke märka: att jag alltid visar henne ett mulet ansigtie och sänder henne en ovänlig helsning! Hon vill ej göra sig den mödan, att se det hennes ? kejsarinna icke har någon gunst för henne. i Men hon skall se, skall röna, att jag hatar, ! att jag afskyr henne. O min Gud, hvilken ! makiutös varelse eu kejsariona likväl är! Jay hatar demana qviana, och de säga att jag ej: kan straffa henne utan att hon begått något; brott. Och högt gråtande kastade sig Elisabeth ; ned på divanen. Ett sakta klappande på dörren ryckte henne upp ur hennes vredes smärta. Hon reste sig upp och befallde den klappande stiga in. i et var Lestocq, geheimerådet och presi-. denten Lestocq, czarinnans förtrogne, som kom med ett iörnöjdt ansigte och ett muntert leende. Elisabeth kände sig förolämpad af sin läkares muntsrhet och vände honom med rynkad panna ryggen. i ;Hvarföre var ni icke i går på balen?x frågade hon hårdt. Jag var der,, svarade Lestocq lugnt. Ni ljugers, utropade ezarinnan häftigt, men på det hela nöjd att åtminstone ba någon på. hvilken hon kunde urladda Bn vrede. Ni ljuger, siger jag, ingen mennriska har sett er der. Ni vill alltså våga en dikt inför er czarinna, ni vill — Jag var på balen, afbröt Lestocq, och her seit och hört allt hvad som tilldrog sig der. Jag har sett att min kejsarinna strålade i glansen af sia skönhet och likvä, i sin alskvärda blygsamhet, förmenade ati Eleonora Lapuschkin vore skönare än hon sje.f. Jag har läst i Elisabeths ädla ansigte att detta smärtade henne, och att hon lofvade straffa den öfvermodiga grevinnans förmätna anspråk.o ,Och hvartill tjenar att ni läst allt dettan, gade Elissbeth häftigt, hvartiil, då ni likväl är, en försufnlig tjenare, som icke söker att uppfylla er herrskarinnas önskan? Hvartl