fas större eller mindre förmåga i detta fall, och vi kunna ej, till undvikande af alltför stor vidlyftighet, inlåta oss på detta fält, så mycket mindre som denna kunskap endast kan genom praktisk handläggning inhemtas. Hvad utfodringen åter beträtfar, så är det en gammal och känd regel, att ju hastigare gödningen kan tillvägabringas, ju större är landtman: ens fördel. Man börjar vanligen med de svagare foderämnena, t. ex. halm och rot rukter, och slutar med de kraftigare, såsom hö, säd och oljkakor. Att dranken är företrädesvis användbar vid boskapsgödning, det känna oeh veta våra landtbrukande läsare väl, utan att derom behöfva erinras. Hvad man deremot ofta förbiser, är nödvändigheten att under drankfodringen rikligen förse djuren med torrfoder (hö eller halm). Vi hafva erinrat om fördelarne af hastig gödning, men understundom finner sig landtmannen af särskilda förhållanden föranlåten att göda långsamt, Han har t. ex. måst göra sitt inköp af djur om hösten, men inser att han skall erhålla vida högre priser för sina gödkre:tur i April eller Maj, än om han försålde dem ) Januari eller Februari. Det kan då undantagsvis vara fördelaktigare att göda långsamt än fort, och vi skola i ett följande nummer taga sjelfva gödningsmetoden jemte åtskilligt dithörande i betraktande.