fas större eller mindre förmåga i detta fall,
och vi kunna ej, till undvikande af alltför
stor vidlyftighet, inlåta oss på detta fält, så
mycket mindre som denna kunskap endast
kan genom praktisk handläggning inhemtas.
Hvad utfodringen åter beträtfar, så är det
en gammal och känd regel, att ju hastigare
gödningen kan tillvägabringas, ju större är
landtman: ens fördel. Man börjar vanligen
med de svagare foderämnena, t. ex. halm
och rot rukter, och slutar med de kraftigare,
såsom hö, säd och oljkakor. Att dranken är
företrädesvis användbar vid boskapsgödning,
det känna oeh veta våra landtbrukande läsare
väl, utan att derom behöfva erinras. Hvad
man deremot ofta förbiser, är nödvändigheten
att under drankfodringen rikligen förse djuren
med torrfoder (hö eller halm). Vi hafva er-
inrat om fördelarne af hastig gödning, men
understundom finner sig landtmannen af sär-
skilda förhållanden föranlåten att göda lång-
samt, Han har t. ex. måst göra sitt inköp
af djur om hösten, men inser att han skall
erhålla vida högre priser för sina gödkre:tur
i April eller Maj, än om han försålde dem )
Januari eller Februari. Det kan då undan-
tagsvis vara fördelaktigare att göda långsamt
än fort, och vi skola i ett följande nummer
taga sjelfva gödningsmetoden jemte åtskilligt
dithörande i betraktande.