jtill hospitalet och då. De gamla förstå att
söka sin räddning uti att ständigt vara i rö-
relse, hvilket de ock göra så länge de kunna
hålla sig på fötterna. Vi höra ryktesvis att
man ämnar skicka oss hus af jern från Eng-
land; jag hoppas det är sannt, så att vi åt-
minstone må hafva en torr plats, der vi kunna
torka våra kläder. Äfven måste åtgärder vid-
tagas att skaffa oss vedbrand, som icke mera
finnes på ett afstånd af 2 mil omkring oss,
och som vi icke kunna anskaffa, då det fat-
tas oss dragare och lastdjur.
En annan officer, som skrifver den 13 Dec.,
klagar deröfver, att man genast beordrar de
ankommande trupperna till löpgrafvarne, hvil-
ket förorsakar en mängd dödsfall. Klima-
tet,, säger han, är af mycket olika beskaf-
fenhet. Vid nordlig vind är det kallt och
isigt, och i dag, då vinden är sydlig, är vä-
dret som om vären i Fngland. Januari, Fe-
bruari och en del af Mars skola vara ganska
svåra månader, och kölden då ofta betydligt
sträng. Husen i Balaklava hafva alla ganska
tjocka murar, stora kaminer, dubbla fönster
och alla möjliga medel mot kölden. Hvad
vi skola göra i våra tält vet jag icke. Virke
fattas oss för att bygga hyttor. Vi måste re-
dan gräfva upp rötter för att få vedbrand. I
de kalla, våta tälten skall det blifva förfär-
ligt. Man talar ryktesvis om jernhus som
skola komma från England, men jag fruktar
att de komma för sent för att vara till nytta.
För några dagar sedan räknade hela britiska
armån blott 17,06V man i tjenstbart skick ; af
dem voro 9000 i tjenst och 8060 bestämda
till aflösning. Vi belägra en stad med en
garnison af 45,600 man och vi hotas i ryg-
gen och flanken af ytterligare 40,000 man.
Je äro oss öfverlägsna i artilleri, position
och allt öfrigt, bo i hus, väl försedda med
kläder, lifsmedel och allt som erfordras för
att bibehålla helsan, under det vi äro nöd-
sakade att utsätta vårt folk, som ända till
förra veckan var nästan naket och icke hade
skjorta på kroppen, för köld och väta i löp-
grafvarne i 12 timmars tid, ända till fotknö-
len i smuts och, om det befinner sig i de
framskjutna verken, tillfölje af fiendens eld
icke i stånd att hålla sig upprätt eller få röra
sig. Kan man förundra sig öfver att dessa
menniskor säga, att de heldre vilja dö, än
återvända till sitt eländiga läger? Tälten äro
alla söndriga, och :5 man ligga tillsammans
på ett ställe der man i England icke skulle
vilja härbergera svinen. Den enda födan är
salt kött, och äfven deraf hafva de sedan nå
gon tid fått blott half ration. Sjelfva det
eländiga glaset romm blir sällan ordentligt ut-
deladt. Kommissariatet gör allt hvad det
kan, men dragarne äro så angripna af att
släpa på de eländiga arabas i den 2 fot djupa
leran, att snart inga sådana finnas qvar, och
äfven de turkiska kuskarne dö i massa.
Vore icke fransmännen här,, så slutar denne
officer sitt bref, så vore vi redan länge sen j å
vägen till Moskwa (såsom fångar !); men de
äro förträffliga krigare och gifva oss i alla
anordningar exempel.
Öfver den usla högsta ledningen klagar en
i lord Raglans rapporter förut med synnerligt
beröm frambhållen sta5sofficer, hvilken d. 12
Dec. skrifver:
Allt går sin vanliga gång. Vi erhålla för-
stärkningar, ofta 1 eller 2 regementen eller
ock blott afdelningar af dem, men i detsamma
de ankomma blifva de begrafna eller transpor-
terade till hospitalerna. Ett fartyg anländer
till Balsklava med trupper; detregnar i strömn-
mar; då vill en stabsofficer, som har ett be-
qvämt qvarter, visa sitt tjenstenit och befal-
ler att trupperna ofördröjligen skola landstiga
och rycka in i lägret. Så marschera 100 eller
1000 man, genomblöta in på kroppen, tvärs
igenom gyttjan, utan täcken och tält, och veta
ej hvar de skola lägra. En lycka är det om
de få något att äta; hvarom icke, måste de
fasta. De knota och svära. Hvad hjelper
det? Inom få dagar blifva de sjika och dö
bort af brist. Lord Raglan (man vet alldeles
icke om han lefver här eller i London) är
osynlig. Om han i allmänhet vet huru sa-
kerna stå, kan jag icke säga. Emellertid
borde han veta det. Min skildring är ingen-
ting mindre än öfverdnfven. Det 9:de rege-
mentet afmarscherade utan läkare; följande
dagen hade det flera sjuka, och då man hem-
tat en läkare, funnos inga medikamenter, eme-
dan regementet icke fått något medel att trans-
portera dem. Så hushållas här — och lord
Raglan har blifvit utnämnd till fältmarskalk.
Hans officerares och soldaters blod, icke
hans duglighet, förskaffade honom denna be-
löning. Jag hör och hoppas, att sir de Lacy
Evans, hemkommen, skall tala. Han kan med-
dela förklaringar och verka mycket godt, om
han vill. Här säges allmänt att han med stör- I
sta vedervilja öfver hvad som här passerar
anträdde återresan till hemmet. Man skulle j.
knappt kunna tro det, att, eburu ofta talats :
om vär högra flygels blottställda position före
slaget vid Inkerman, lord Raglan likväl icke :
en gång ridit öfver lokalen och icke vetat det :
minsta om saken, förr än ryssarne gjorde sitt
fall. Allt bos fransmännen är i skarpaste
kontrast mot våra förhållanden. Deras sjuka :
äro icke talrika, deras folk är alltid renligt i.
och lika klädt.. De synas hafva tillräckliga
ationer och se ut att vara helt nöjda. Värt
foik deremot företer en massa smuts, lumpor
;ch uselhet. Det tyckes vara försjunket il
hopplöshet och likgiltighet; intet sätter våra i
soldater i rörelse utom ett allarm, ty de hafva !:
intet hopp att genom annat än striden få ett:
slut. Antalet af våra sjuka i tältlasaretterna, i
oberäknadt skeppsladdningarne i Balaklava j:
och de sjuka i bospitalerna vid Bosporen, !.
nn AjAb I Asa 11 IE Mad ÅRsta manarman.