jtill hospitalet och då. De gamla förstå att söka sin räddning uti att ständigt vara i rörelse, hvilket de ock göra så länge de kunna hålla sig på fötterna. Vi höra ryktesvis att man ämnar skicka oss hus af jern från England; jag hoppas det är sannt, så att vi åtminstone må hafva en torr plats, der vi kunna torka våra kläder. Äfven måste åtgärder vidtagas att skaffa oss vedbrand, som icke mera finnes på ett afstånd af 2 mil omkring oss, och som vi icke kunna anskaffa, då det fattas oss dragare och lastdjur. En annan officer, som skrifver den 13 Dec., klagar deröfver, att man genast beordrar de ankommande trupperna till löpgrafvarne, hvilket förorsakar en mängd dödsfall. Klimatet,, säger han, är af mycket olika beskaffenhet. Vid nordlig vind är det kallt och isigt, och i dag, då vinden är sydlig, är vädret som om vären i Fngland. Januari, Februari och en del af Mars skola vara ganska svåra månader, och kölden då ofta betydligt sträng. Husen i Balaklava hafva alla ganska tjocka murar, stora kaminer, dubbla fönster och alla möjliga medel mot kölden. Hvad vi skola göra i våra tält vet jag icke. Virke fattas oss för att bygga hyttor. Vi måste redan gräfva upp rötter för att få vedbrand. I de kalla, våta tälten skall det blifva förfärligt. Man talar ryktesvis om jernhus som skola komma från England, men jag fruktar att de komma för sent för att vara till nytta. För några dagar sedan räknade hela britiska armån blott 17,06V man i tjenstbart skick ; af dem voro 9000 i tjenst och 8060 bestämda till aflösning. Vi belägra en stad med en garnison af 45,600 man och vi hotas i ryggen och flanken af ytterligare 40,000 man. Je äro oss öfverlägsna i artilleri, position och allt öfrigt, bo i hus, väl försedda med kläder, lifsmedel och allt som erfordras för att bibehålla helsan, under det vi äro nödsakade att utsätta vårt folk, som ända till förra veckan var nästan naket och icke hade skjorta på kroppen, för köld och väta i löpgrafvarne i 12 timmars tid, ända till fotknölen i smuts och, om det befinner sig i de framskjutna verken, tillfölje af fiendens eld icke i stånd att hålla sig upprätt eller få röra sig. Kan man förundra sig öfver att dessa menniskor säga, att de heldre vilja dö, än återvända till sitt eländiga läger? Tälten äro alla söndriga, och :5 man ligga tillsammans på ett ställe der man i England icke skulle vilja härbergera svinen. Den enda födan är salt kött, och äfven deraf hafva de sedan nå gon tid fått blott half ration. Sjelfva det eländiga glaset romm blir sällan ordentligt utdeladt. Kommissariatet gör allt hvad det kan, men dragarne äro så angripna af att släpa på de eländiga arabas i den 2 fot djupa leran, att snart inga sådana finnas qvar, och äfven de turkiska kuskarne dö i massa. Vore icke fransmännen här,, så slutar denne officer sitt bref, så vore vi redan länge sen j å vägen till Moskwa (såsom fångar !); men de äro förträffliga krigare och gifva oss i alla anordningar exempel. Öfver den usla högsta ledningen klagar en i lord Raglans rapporter förut med synnerligt beröm frambhållen sta5sofficer, hvilken d. 12 Dec. skrifver: Allt går sin vanliga gång. Vi erhålla förstärkningar, ofta 1 eller 2 regementen eller ock blott afdelningar af dem, men i detsamma de ankomma blifva de begrafna eller transporterade till hospitalerna. Ett fartyg anländer till Balsklava med trupper; detregnar i strömnmar; då vill en stabsofficer, som har ett beqvämt qvarter, visa sitt tjenstenit och befaller att trupperna ofördröjligen skola landstiga och rycka in i lägret. Så marschera 100 eller 1000 man, genomblöta in på kroppen, tvärs igenom gyttjan, utan täcken och tält, och veta ej hvar de skola lägra. En lycka är det om de få något att äta; hvarom icke, måste de fasta. De knota och svära. Hvad hjelper det? Inom få dagar blifva de sjika och dö bort af brist. Lord Raglan (man vet alldeles icke om han lefver här eller i London) är osynlig. Om han i allmänhet vet huru sakerna stå, kan jag icke säga. Emellertid borde han veta det. Min skildring är ingenting mindre än öfverdnfven. Det 9:de regementet afmarscherade utan läkare; följande dagen hade det flera sjuka, och då man hemtat en läkare, funnos inga medikamenter, emedan regementet icke fått något medel att transportera dem. Så hushållas här — och lord Raglan har blifvit utnämnd till fältmarskalk. Hans officerares och soldaters blod, icke hans duglighet, förskaffade honom denna belöning. Jag hör och hoppas, att sir de Lacy Evans, hemkommen, skall tala. Han kan meddela förklaringar och verka mycket godt, om han vill. Här säges allmänt att han med störI sta vedervilja öfver hvad som här passerar anträdde återresan till hemmet. Man skulle j. knappt kunna tro det, att, eburu ofta talats : om vär högra flygels blottställda position före slaget vid Inkerman, lord Raglan likväl icke : en gång ridit öfver lokalen och icke vetat det : minsta om saken, förr än ryssarne gjorde sitt fall. Allt bos fransmännen är i skarpaste kontrast mot våra förhållanden. Deras sjuka : äro icke talrika, deras folk är alltid renligt i. och lika klädt.. De synas hafva tillräckliga ationer och se ut att vara helt nöjda. Värt foik deremot företer en massa smuts, lumpor ;ch uselhet. Det tyckes vara försjunket il hopplöshet och likgiltighet; intet sätter våra i soldater i rörelse utom ett allarm, ty de hafva !: intet hopp att genom annat än striden få ett: slut. Antalet af våra sjuka i tältlasaretterna, i oberäknadt skeppsladdningarne i Balaklava j: och de sjuka i bospitalerna vid Bosporen, !. nn AjAb I Asa 11 IE Mad ÅRsta manarman.