den uppgiften, att under julen stormning skulle ske; men vi :ppmanades samtidig dermed att icke uppgifva något närmare rörande stället och dagen för anfallet. Vi tro. vi konna nu säga det, att den 13 Dec. va allmänna åsigten i lägret, att de allierade skulle juldagen eller ungefir vid den tiden öppna sin eld ur 300 pjeser och med ett ammunitionsförråd som var tillräckligt att fortsätta den 48 timmar utan uppebåll, hvarefter man såväl från engelska som franska positionen skulle med stor utsigt till framgång skrida till stormning. Stormningen skulle således ha egt rum den 28 Dec. (Furst Menschikoff rapporterar att till den 2 dennes intet af vigt förefallit.) En möjlighet kunde det alltid vara att ryssarne skulle förekomma oss genom ett utfall; men ur ryskkällor erfara vi att något dylikt icke inträffat änn den 26 Dec. Ur samma källa erfara vi, att den 13 Dec. manskapet, som erhållit sina varma kläder, befann sig bra, och att, om man än icke kunde förlita sig på det för tillfället inträffade bättre vädret, så väntade man dock att härens helsotillstånd skulle förbättra sIg. änn Hamburger Corespondenten skrifves den 20 Dec. fiån Balsklava: Man är nu fullt färdig med försvarsanstalterna och förberedelserna till det sannolikt sista bombardementet, hvarpå sedan stormningens förfärliga blodbad skall följa. Man måste l:kväl dagligen företaga reparationer, ty vädret och garnisonen täfla med hvarandra att skada verken. För att förstöra de : Kamieschviken liggande fartygen hade fienden Jåtit en stor brännare wutlöpa, hvilken dock togs af amiral Bruat. Nu har man nstan helt och hållet utrymt Kamieschviken och i stället kastat ankar i Katzaschviken och härvarande hamn. Af linieskepp finnas blott I qvar till kustens försvar och blockad af Sebastopols hamn; flottans hufvudstyrka ha redan för åtta dagar sedan afgått sydvart. Så vidt man hör, skall bombardementet börja med det snaraste. Om detta verkligen är sanning vet ingen utom cheferna. Franska generalerna Thiry och Bizot hafva nyligen föratagit en speciel rekognoscering af de fientliga verken och utrönt deras svagaste ställen. Grefve Montetello, heter det, bar underrättat öfverbefälhafvarne att man i Paris och London emotser Sebastopols fall med det snaraste. Båda armåeerna hafva på bästa möjliga sätt koncentrerat sina pjeser — vi 130, frans-. männen 380 — för att öppna verkligen praktikabla brezcher. Stormningen af de sednare skall likväl icke försiggå förr än man rensopat dem med kongrevska jätteraketer, hvaraf skeppet Napoleon den 17 Dec. lossade ett nytt parti. Å de belägrades sida är man intet ögonblick overksam, utan förskansar, skjuter och strider på samma gång. Nästan dagligen ske utfall, som lis väl medföra ringa regultater, hvilka icke stå i någon skälg proportion till uppoffringen af menniskolit. Huru besluten man är att förtvifladt försvara sig. synes deraf, att nu äfven de få barn som qvarbiifvit i Sebastopol, äfvensom det lilla antal qvinnor som måste koka och tvätta åt garnisonen, : blifvit förda till Baktschiserai. Sedan de snyftande lemnat staden, för att sannolikt aldrig återse den, hvilken för dem säkert innehåller många kära ställen, blefvo de af oss vederqvickta med mat och dryck, och anträdde sedan vägen till: Inkerman, der general Liprandi hade madscheris (täckta vagnar med 4 hjul) till deras vidare transport. Menschikoffs armå har dragit sig tillbaka till Baktchiseraj; förbindelsen mellan honom och ;Sebastopol åstadkommes genom Liprandis kår som är fördelad i tre afde!ningar, med högra flygeln i ett förskansadt läger vid Inkerman, under det centern och venstra flygeln äro förlagda i Tschernajabyarne och söder om Balaklava. Den förra ständigt hotande positionen har fienden måst utrymma tillfölje af markens alltmera tilltagande bottenlösa be:skafienhet; likväl är man ännu alltid bekymrad för eo öfverrumpling af vår hamn, nögot som han åtminstone torde försöka. Times. fortfar att meddela berättelser från engelska lägret vid Sebastopol, hvilka innehålla skildringar af besvärligheternas ytterlighet, äfvensom af den försumlighet och sorglöshet, hvarunder de engelska officeratne och soldaterna lida. Sålunda skrifver en officer af första infanteriregementet den 12 Dec.: Vi voro tills för 14 dagar sedan det friskaste regementet och förlorade till och med under den sjukliga ti den i Varna knappt någon man. Men sedan den 27 Nov. hafva öfver 8) man dött för oss, och af de hit ankomna 120 man kompletteringsmanskap äro redan 40 begrafna. Detta bevisar huru dödande ansträngningarne ä löpgrafvarne äro för dem, som icke äro dervid vana. Det 9:de infanteriregementet ankom bit från Malta för 10 dagar sedan, :520 man starkt; nu har det knappt 250 man i tjenstbart skick. Vårt folk släpar sig till löpgrafvarne, äfven om det knappt mer kan stå på benen och sätter sin stolthet uti att icke låta andra arbeta i dess ställe. De äro wvärda medlidande, så magra och affallna de se ut; och i sjelfva verket skallingen kunna stå ut med att tre, fyra och ibland fem nätter å rad icke få gå till hvila. Går det så hela vintern, som många tro, så blir ingen vid lif. Man måste från England skicka oss mera folk, så att soldaterna åtminstone hvarannan: natt må få hvila; sedan skall det icke; blifva så svårt. Det är verkligen ytterst utmattande att 22 timmar å rad nödgas gå omkring i smutsen; de unga soldaterna kunna