ch i det andra endast införas, att hufvudstaden skulle sända 10 riksdagsmän; afslaget af bondeståndet. g) Om den ändring i 14 S. 3 mom. Riksd. Ord., att röstpluraliteten af de valberättigade i stad nå kunna hos K. M:t begära ändring i det för staden öfliga valsätt, hvartill nu erfordras samtlige valberättigades beslut; afslaget af bondeståndet. h) Angående den ändring i 39 S. Riksd. Ordn., att ordförande i utskott och andra Rikets Ständers delegationer hädanefter skulle väljas af utskottet eller delegationen och följaktligen upphörandet af sjelfskrifvenheten till ordförande hos den främste af. ridderskapets och adelns ledamöter i nämnde delegationer; afslaget af adeln och presteståndet. Anm. Hvad som härvid förefaller framför allt anmärkningsvärdt är, att bondeständet, hvars pluralitet vid representationsfrägans behandling alltil yrkat på en utsträckt tillämpning af den allmänna valprincipen: utan afseende på ständ och klasser, nu för andra gången afslagit ett af borgareständet sjelft antaget förslag om afskaffande af det orimliga stadgandet, att ensamt för hufvudstaden valbarheten till riksdagsombud skall, på sätt ofvan är anmärkt, bestänmas af klass; äfvensom att bondeståndet icke ens velat tillåta någon lättnad i möjligheten ait vinna ändring i städernas nuvarande mer eller mindre oförnuftiga valordningar, i hvilket hänseende under nuvarande lag en enda valberättigad bar veto mot alla de andra. Lika litet kan man gissa skälet hvarföre ensamt bondeståndet burit farhåga att medgifva afgörandet med förändringar af statsutskottets statsregleringsbetänkanden utan återremiss, fastän erfaren heten städse visat att utskottet alltid varit medgörligare andra än första gången, en ansiagsfråga der förekommit till behandling. ) Likaledes är det svärt att fatta, dels hvad presteståndet kunde hafva att erinra mot de tre andra slöndens beslut om årliga statsrevisioner, eller af hvilken anledning bondeständet instämt med presteståndet uti förkastandet af det särdeles lämpliga tillägg i 27.4 R. O., att då regeringen uppger statsbehofven och föreslår utgifterna, hon äfven bör föreslå sättet) att fylla dessa, d. v. s. uppgöra en ordentlig budget. Vi återkomma i följande artikel till de grundlagsändringsförslag, som, utom: det här ofvan nämnda till förändring i 14 S RB. :O., hvila till afgörande vid nästa riksdag m.m. som dermed eger sammanhatng. )