ch i det andra endast införas, att hufvud-
staden skulle sända 10 riksdagsmän; afslaget
af bondeståndet.
g) Om den ändring i 14 S. 3 mom. Riksd.
Ord., att röstpluraliteten af de valberättigade
i stad nå kunna hos K. M:t begära ändring i
det för staden öfliga valsätt, hvartill nu er-
fordras samtlige valberättigades beslut; afsla-
get af bondeståndet.
h) Angående den ändring i 39 S. Riksd.
Ordn., att ordförande i utskott och andra
Rikets Ständers delegationer hädanefter skulle
väljas af utskottet eller delegationen och följ-
aktligen upphörandet af sjelfskrifvenheten till
ordförande hos den främste af. ridderskapets
och adelns ledamöter i nämnde delegatio-
ner; afslaget af adeln och presteståndet.
Anm. Hvad som härvid förefaller framför allt an-
märkningsvärdt är, att bondeständet, hvars pluralitet
vid representationsfrägans behandling alltil yrkat på
en utsträckt tillämpning af den allmänna valprinci-
pen: utan afseende på ständ och klasser, nu för an-
dra gången afslagit ett af borgareständet sjelft an-
taget förslag om afskaffande af det orimliga stad-
gandet, att ensamt för hufvudstaden valbarheten till
riksdagsombud skall, på sätt ofvan är anmärkt, bestän-
mas af klass; äfvensom att bondeståndet icke ens
velat tillåta någon lättnad i möjligheten ait vinna
ändring i städernas nuvarande mer eller mindre oför-
nuftiga valordningar, i hvilket hänseende under nu-
varande lag en enda valberättigad bar veto mot alla
de andra. Lika litet kan man gissa skälet hvarföre
ensamt bondeståndet burit farhåga att medgifva af-
görandet med förändringar af statsutskottets stats-
regleringsbetänkanden utan återremiss, fastän erfaren
heten städse visat att utskottet alltid varit medgör-
ligare andra än första gången, en ansiagsfråga der
förekommit till behandling. )
Likaledes är det svärt att fatta, dels hvad preste-
ståndet kunde hafva att erinra mot de tre andra slön-
dens beslut om årliga statsrevisioner, eller af hvilken
anledning bondeständet instämt med presteståndet uti
förkastandet af det särdeles lämpliga tillägg i 27.4
R. O., att då regeringen uppger statsbehofven och
föreslår utgifterna, hon äfven bör föreslå sättet) att
fylla dessa, d. v. s. uppgöra en ordentlig budget.
Vi återkomma i följande artikel till de
grundlagsändringsförslag, som, utom: det här
ofvan nämnda till förändring i 14 S RB. :O.,
hvila till afgörande vid nästa riksdag m.m.
som dermed eger sammanhatng. )
