sorlande opinion för dagen. Den rädgifvare, som saknar någon af dessa egenskaper, han gör bäst uti att ju förr desto hellre utbyta sin verksamhet mot någon annan; men att en rädgifvare öfvergifver sin plats blott derföre, att hans äsigter, sedan de redligen blifvit yttrade, ej alltid vinna afseende, eller derföre att han finner sig angripen af några kända eller okända personer: detta skulle, efter värt begrepp, hvarken lända samhället till något gagn eller honom sjelf till någon ära. Det lärer icke undgå någon tänkande läsares uppmärksamhet, att Ultimus här, förmodligen icke utan afsigt, förvexlat tvenne alldeles olika frågor. Frågan var, såsom hon af honom sjelf uppställdes, icke den, om en medlem af statsrådet bör qvarblifva vid rådsbordet, ehuru han förlorat förtroendet hos majoriteten inom representationen eller ehuru han har den allmänna opinionen emot sig, utan helt enkelt den, om han bör qvarblifva der, ehuru andra meningar än hans derstädes göra sig gällande, och det äfven i vigtigare frågor. Det är en högst väsentlig skilnad emellan dessa båda frågor. Hvad Ultimus behagat anföra om parlamentarisk styrelse och kompakt ministår m. m. har alldeles ingenting att skaffa med den senare frågan, hvilken dock just var den som han sjelf här hade förelagt sig till besvarande. Vi anse derföre äfven öfverflödigt att här ingå i någon vederläggning af detta från den konserva!iva sidan idkeligen upprepade sofisteri, hvilket till sin grund och till sina yttersta följder går ut på ingenting mindre, än att vi icke blott faktiskt — hvilket tyvärr icke alltid kan bestridas — utan äfven enligt sjelfva grundlagens rätta mening skulle i vårt land sakna en konstitutionel styrelse. Hvad vi här egentligen blott velat påpeka är, att hr Gripensteåts försvarare tappat bort eller kanske hellre med flit skjutit undan den fråga, som han sjelf förelade sig till besvarande, nemligen den angående den politiska hederns fordringar i afseende på personlig sjelfständighet och konseqveus i handlingssätt. Skulle han möjligen hafva funnit, att det var en sjuk sak, som han i detta afseende hade företagit sig att besvara?