sorlande opinion för dagen. Den rädgifvare, som
saknar någon af dessa egenskaper, han gör bäst uti
att ju förr desto hellre utbyta sin verksamhet mot
någon annan; men att en rädgifvare öfvergifver sin
plats blott derföre, att hans äsigter, sedan de redli-
gen blifvit yttrade, ej alltid vinna afseende, eller der-
före att han finner sig angripen af några kända eller
okända personer: detta skulle, efter värt begrepp,
hvarken lända samhället till något gagn eller honom
sjelf till någon ära.
Det lärer icke undgå någon tänkande läsa-
res uppmärksamhet, att Ultimus här, förmod-
ligen icke utan afsigt, förvexlat tvenne allde-
les olika frågor. Frågan var, såsom hon af
honom sjelf uppställdes, icke den, om en
medlem af statsrådet bör qvarblifva vid råds-
bordet, ehuru han förlorat förtroendet hos ma-
joriteten inom representationen eller ehuru han
har den allmänna opinionen emot sig, utan
helt enkelt den, om han bör qvarblifva der,
ehuru andra meningar än hans derstädes göra
sig gällande, och det äfven i vigtigare frågor.
Det är en högst väsentlig skilnad emellan
dessa båda frågor. Hvad Ultimus behagat
anföra om parlamentarisk styrelse och kom-
pakt ministår m. m. har alldeles ingenting att
skaffa med den senare frågan, hvilken dock
just var den som han sjelf här hade förelagt
sig till besvarande. Vi anse derföre äfven
öfverflödigt att här ingå i någon vederlägg-
ning af detta från den konserva!iva sidan id-
keligen upprepade sofisteri, hvilket till sin
grund och till sina yttersta följder går ut på
ingenting mindre, än att vi icke blott fak-
tiskt — hvilket tyvärr icke alltid kan bestri-
das — utan äfven enligt sjelfva grundlagens
rätta mening skulle i vårt land sakna en kon-
stitutionel styrelse.
Hvad vi här egentligen blott velat påpeka
är, att hr Gripensteåts försvarare tappat bort
eller kanske hellre med flit skjutit undan den
fråga, som han sjelf förelade sig till besva-
rande, nemligen den angående den politiska
hederns fordringar i afseende på personlig sjelf-
ständighet och konseqveus i handlingssätt.
Skulle han möjligen hafva funnit, att det var
en sjuk sak, som han i detta afseende hade
företagit sig att besvara?
