förtroendefullt hjerta. Tro mig, ädelmod och
förtroende äro de farligaste fel hvarmed man
här på jorden kan vara behäftad; fel hvilka
alltid leda till ett säkert förderf. Ni är för-
lorad, fru hertiginna. Ni står vid randen af
en afgrund och leende störtar ni er sjelf och
oss alla dit ner. Nu frid med er! Jag har
de senare veckorna lidit så mycket att jag
blott kan tacka er, om ni förhjelper mig till
ett hastigt medel att göra slut på dessa plå-
gor. Min regentinna, på schavotten eller i
Siberien återse vi hvarandra. Ti!l dess lef väll
Och utan att afvakta svar linkade den gamle
grefven sakta jemrande ut ur rummet.
Gud vare tack att han är borta, sade
Änna som andades lättare då dörren slöt sig
efter honom. Sedan flera månader plågar
mig denne gamle andeskådare med sina un-
derliga griller som liksom en alpmassa trycka
på hans själ. Till all lycka har ditt bref,
min älskade, helt och hållet uppfyllt mitt hjerta
med glädje och sällhet, eljest skulle hans
mörka och dåraktiga profetia väl kunnat vara
i stånd att göra mig ganska sorgsen.,
Så talande, tog prinsessan fram grefvens
bref och tryckte det till sina läppar. Deref-
ter ropade hon sina kammarfruar och befallde
dem kläda henne till balen.
ELFTE KAPITLET.
REGENTINNANS BAL,
Några timmar senare var i regentinnans
praktfulla, kiart upplysta salar församlad eli-
ten af de ryska store och den högre adeln.
Furstar och grefvar, generaler och diploma-
ter, sköna fruar och blomstrande flickor, allt
böljade i en brokig blandning. Öfveralit
skämtades, skrattades. Man var denna afton
mycket munter och mycket fredlig, emedan
regentinnan sjelf angifvit tonen dertill. Man
såg henne med en okonstlad glädtighet van-
Ira igenom salarne och med ett vänligt Je-
ende och huldrika ord tilitala hvar och en !
som nalkades henne. j
Som sagdt, man såg blott glädjestrålande
ansigten och leende miner, man andades endast