förtroendefullt hjerta. Tro mig, ädelmod och förtroende äro de farligaste fel hvarmed man här på jorden kan vara behäftad; fel hvilka alltid leda till ett säkert förderf. Ni är förlorad, fru hertiginna. Ni står vid randen af en afgrund och leende störtar ni er sjelf och oss alla dit ner. Nu frid med er! Jag har de senare veckorna lidit så mycket att jag blott kan tacka er, om ni förhjelper mig till ett hastigt medel att göra slut på dessa plågor. Min regentinna, på schavotten eller i Siberien återse vi hvarandra. Ti!l dess lef väll Och utan att afvakta svar linkade den gamle grefven sakta jemrande ut ur rummet. Gud vare tack att han är borta, sade Änna som andades lättare då dörren slöt sig efter honom. Sedan flera månader plågar mig denne gamle andeskådare med sina underliga griller som liksom en alpmassa trycka på hans själ. Till all lycka har ditt bref, min älskade, helt och hållet uppfyllt mitt hjerta med glädje och sällhet, eljest skulle hans mörka och dåraktiga profetia väl kunnat vara i stånd att göra mig ganska sorgsen., Så talande, tog prinsessan fram grefvens bref och tryckte det till sina läppar. Derefter ropade hon sina kammarfruar och befallde dem kläda henne till balen. ELFTE KAPITLET. REGENTINNANS BAL, Några timmar senare var i regentinnans praktfulla, kiart upplysta salar församlad eliten af de ryska store och den högre adeln. Furstar och grefvar, generaler och diplomater, sköna fruar och blomstrande flickor, allt böljade i en brokig blandning. Öfveralit skämtades, skrattades. Man var denna afton mycket munter och mycket fredlig, emedan regentinnan sjelf angifvit tonen dertill. Man såg henne med en okonstlad glädtighet vanIra igenom salarne och med ett vänligt Jeende och huldrika ord tilitala hvar och en ! som nalkades henne. j Som sagdt, man såg blott glädjestrålande ansigten och leende miner, man andades endast