KANRAVVKCCUSSSNSSSESSSS på förbättrade metoder, hvilkas frukter i sin ordning skulle utsättas för likartade angrepp. Odlingen af foderväxter på trädesjord och vexelbrukets allmännare införande försvåras betydligen genom den hos oss stadga ie stängselskyldigheten och har derföre på de flesta orter endast undantagsvis kunnat tillvägabringas. Förgäfves har man genom skiftesstadgan sökt lemna jordbrukaren fria händer att efter bästa insigt och förmåga sköta sina i bestämda rågångar slutna egor; den inskränkning i eganderätten, som berörde stadga ostridigt innebär, har ej kunnat ersättas af fullt deremot svarande fördelar, så länge samma eganderätt i ett annat hänseende ej skyddas af annat än svaga förskansningar, hvilkas intagande ej är förknippadt med något ansvar. Sedan i vår: land, hvars klimat på de flesta orter ej tillåter närande bete för längre tid än högst fyra månader, den förvända seden inrotat sig att utsträcka denna tid till sex, ja ofta till sju månader, i ändamål att sålunda kunna framsvälta ett större antal kreatur än de verkliga tillgångarne medgifva, har denna sed funnit ett mäktigt stöd i våra stängsellagar, utan hvilka sannolikt längesedan en af bete mindre beroende och på verklig fodertillgång mera grundad ladugårdsskötselskulle hafva utvecklat sig. Fodring medelst bete är nemligen någonting som tillhör landtbrukets barndom: i samma mån den odlingsbara jorden mera bearbetas, och trädets areal förminskas, blir ingen plats för beten, och skogens späda alster blifva ock för dyrbara att i sin första uppkomst förtäras och nedtrampas 5). En mindre, men på slättlandet ganska kännbar olägenhet af gärdesgårdar, är att de sidor af inhägnade åkrar, som varit utsaita för yrväder, alltid befinnas om våren besvärade af drifvor hvilka, sent smältande, skada höstsäden eller förhindra vårsåningen. Den förödelse, som det af lagen helgade stängselraseriet åstadkommmer i våra skogar, redan förut från alla håll tagna i anspråk af hvarje loflig och olofiig industri (den sednares idkare hugnas hos oss mel högre rang och anständigare titel än vanliga tjufvar: de nämnas, som bekant är, åverkare), är för mycket i ögonen fallande att behöfva synnerligen omordas. Hvar och en, som är mäktig af den ringaste tanke och beräkningsförmåga, häpnar vid den tröstlösa anblicken af ett nära polen beläget land, i alla riktaingar genomskuret af ändlösa skrank, sammanbundna vid hvartannat steg af tvenne trädämnen, och vid det hufvudlösa hushållningssätt, som låter ett lefvande kapital, hvars räntor klokt använda skulle kusna rikligen fylla såväl behofvet af bränsle som de mångfaldiga en utvidgad industri fordrar, ofruktbart förmultna, utan annat ändamål än att ge Guds fria natur den på en gång mest kostbara, onyttiga och fula ram. Dessa länge insedda och beklagade olägenheter af vårt stängselsystem framkallade vid sistförflutna riksdag åtskilliga motioner, dels åsyftande undanrödjandet af den oriktiga princip i vår lagstiftning, enligt hvilken egendoms omgärdande icke blott är en rättighet utan en skyldighet, och angrepp å denna egendom sålunda blifver en slags rättighet, dels innehållande förslag till ändringar uti nu gällande stadganden. Till de förra, eller dem som afsågo upphäfvandet af berörde princip och fastställandet af en riktigare, den nemli sen att hvar och en skulle ansvara för sina eg a kreatur, hörde de af friherrarne Fleming och Hjerta, hr Hasselrot och Falk från Skaraborgs län väckta motioner, bland hvilka hr Hassel oats närmast uttalade hvad som sedermora bLict ständernas beslut. Inom lagoch eckosomiutskotten kom den afdelning, som der i första hand behandlade detta ärende, till det beslut att bibehålla nu gällande förhållande så-. som regel, men undantagsvis tillåta delegare besluta om stängselskyldighetens upphörande, hvarvid det beslut skulle gälla, hvarom de flesta sig förena, der dessa tillika egde mer än jordrymden inom samiälligheten. Uti kongl. kungörelsen af den 23 Oktober 1850 hade redan förut dylika öfverenskommelser blifvit medgifna; men genora det dervid fästade vilkor ati de måste vara enhälliga för att blifva förbindande, har denna lag förblifvit utan all inverkan på de gamla förhållandena. Afdelningens förslag föll inom utskotten, hvilka såsom enda resultatet af sina långvariga och mödosamma forskningar i dessa ämnen framlade det vidtomfattande reformförslaget att hägnad af stenmur ej finge inskjuta på grannens område mer än sex qvarter,. Emot detta afstyrkande afgåfvos flere reservationer, bland hvilka friberre Hjertas utmärker sig genom klar och kraftig deduktion, och der reservanten såsom sin egen tavka upptagit afdelningens ofvananförda förslag, emedan han ej emotsåg möjligheten att med hopp om framgång kunna gå längre. På riddarhuset föreslogs emellertid af hr statsrådet Gripenstedt det amendement, -att den sunda principen om kreatursegares ansvarighet skulle antagas såsom regel och de gamla fö hållandenas vid; Såsom ett prof på betets och det torra fodrets olika verkan på kreaturen, må nämnas resultatet af ett försök, anstäld: af den som skrifver deita. En del oxar sändes för sommaren till ett temligen godt skogsbete, der de under hela tiden icke användesi något arbete. Den återstäende delen fodrades vid gården på stall om nätterna, men höllos om dagarne i strängt arbete. Då vid sommarens slut den iärea driftan åtarkam och iamfärdag med da atall