—— L-Å — hr?e)e—e— A — dig, och derföre är jag beredd att för dig göra hvad endast kärleken förmår! Jag gifter mig med -grefve Lynar för att undertrycka alla misstankar och allt förtal emot dig. Jag skall bära namnet af hans maka, och detta skall blifva för er den slöja under hvilken j kunnen dölja edert förhållande. Tårar af tacksamhet och förtjusning flöto ifrån Annas ögon. Gråt icke min älskade, hviskade grefven, var stark och värdig dig sjelf i denna betydelsefulla stund! Nu blir du för evigt min, ty vår ädelmodiga väninna skyddar och döljer vårt förbund ! Julia öppnade dörren och vinkade. En rysk pop i högtidsornat, åtföljd af tven-. ne andra kyrkans tjenare iaträdde. Honom följde Julias förtrognaete tjenarinnor. Julia fattade grefvens hand och framträdande till Anna sade hon: Tillåt, mäktiga furstinna, att vi i din höga närvaro, såsom den förnämsta välsignelsen för vårt förbund, fira vår högtidliga förening! Anna slöt väninnan i sina armar, i det hon tillhviskade henne: jag skall aldrig förgäta hvad du nu gör, min Julia. Välsignelse och lycka öfver dig. Jag skall vara honom en ti lgifven syster, hviskade Julia tillbaka; haf alltid förtroende till mig. Och nu, Anna, lugn och fattning. Jag bör redan din gemål närma sig. Var stark och låt intet drag i ditt sköna ansigte förråda din inre rörelse. Julia träd e tillbaka med grefven och vinkade popen att börja sin heliga förrättning. Hand i band knäböjde brudparet för -presten, och med samman näppta händer lågo tjenarinnorna på sina knän och bådo. Majestätisk och skön stod Anna Leopolowna, och — presten begynte välsignelseorden. Ett sakta buller vid den tillslutna hemliga