—— L-Å — hr?e)e—e— A —
dig, och derföre är jag beredd att för dig göra
hvad endast kärleken förmår! Jag gifter mig
med -grefve Lynar för att undertrycka alla
misstankar och allt förtal emot dig. Jag skall
bära namnet af hans maka, och detta skall
blifva för er den slöja under hvilken j kunnen
dölja edert förhållande.
Tårar af tacksamhet och förtjusning flöto
ifrån Annas ögon.
Gråt icke min älskade, hviskade grefven,
var stark och värdig dig sjelf i denna be-
tydelsefulla stund! Nu blir du för evigt min,
ty vår ädelmodiga väninna skyddar och döl-
jer vårt förbund !
Julia öppnade dörren och vinkade.
En rysk pop i högtidsornat, åtföljd af tven-.
ne andra kyrkans tjenare iaträdde. Honom
följde Julias förtrognaete tjenarinnor. Julia
fattade grefvens hand och framträdande till
Anna sade hon: Tillåt, mäktiga furstinna,
att vi i din höga närvaro, såsom den för-
nämsta välsignelsen för vårt förbund, fira vår
högtidliga förening!
Anna slöt väninnan i sina armar, i det hon
tillhviskade henne: jag skall aldrig förgäta
hvad du nu gör, min Julia. Välsignelse och
lycka öfver dig.
Jag skall vara honom en ti lgifven syster,
hviskade Julia tillbaka; haf alltid förtroende
till mig. Och nu, Anna, lugn och fattning.
Jag bör redan din gemål närma sig. Var
stark och låt intet drag i ditt sköna ansigte
förråda din inre rörelse.
Julia träd e tillbaka med grefven och vin-
kade popen att börja sin heliga förrättning.
Hand i band knäböjde brudparet för -pre-
sten, och med samman näppta händer lågo
tjenarinnorna på sina knän och bådo. Maje-
stätisk och skön stod Anna Leopolowna, och
— presten begynte välsignelseorden.
Ett sakta buller vid den tillslutna hemliga