tillfälliga omständigheten att en och samma !
person är kung i båda rikena, icke hafva el-j
ler böra hafva något gemensamt, emedansiti
sådant fall, eller om de hade några gemen: il
samma intressen som måste af. bådas rege-t.
ringar gemensamt behandlas, vägen till hel-i:
staten — detta spöke från Danmarks sedna- ji:
ste historia, som i Norge synes hafva blifvit i.
en välkommen bundsförvandt åt den sön-
dringspolitik som är den s. k. unionspoliti-
ken — emedan, heter det, Norges sjelfstän-
dighet då vore i fara att undertryckas genom
den öfverlägsenhet som den talrikare natio-1
nen skulle vilja utöfva öfver den fåtaligare.
Derföre betraktar också denne författare de af
oss framställda förslagen såsom gående ikkej
ud paa noget mindre end paa at forberede en
Overgang fra den nuverende dynastiske Fore-
ning — hvori et hvert af Rigerne beho-
der sin fulde indre Frihed och Ret til efter
eget Tarv at orine sine serlige Forbindelser
med Udlandet, der ikke umiddelbart angaae
det politiske Unionsforhold — til en Helstats-
forfatning, hvori efterhaanden alle större In-
teresser ville blive gjorte til Faellesan ligzen-
der, paa hvis Afgjörelse den megtigere For-
bundsstat i Regelen vil komme til at udöve
den vesentligste Indflydelse,. Då denna författ-
tare redan oftare framhållit de betänkligheter
som från norsk sida möta mot att gå in på
så olika uaionstörhållanden, och iet mer
visshet kan vetas att vår (Norges) nations
piuralitet lika litet som våra statsmakter vilj
uppgifva en sjeifständighet, som ett 40-årigi
å.njutande lärt oss att skatta, och hvilken det
änau är hvarje Norrmans pligt att häfda:.,
så vill han icke nu ingå på någon närmare
utveckling af den r:khaltiga frågan om unio-
nens önskligaste ordning, men anmärker attj:
Norge faktiskt visat sitt fulla erkännande a l
nyttan :ör begge rikena i dea största möjlig: I
lättnad af deras inbördes gem-nskap, hvilken :
från norska sidan säges hafva blifvit befor-1.
drad genom väg- och broanläggningar och
de medgifvanden som blifvit gjorda åt sven-
ska handlande vid försäljningen af svensks
varor i Norge, ävensom det ställes i utsigt
att, sedan Norrmännen öppnat sin kusthande
för engelska fartyg, en dylikt förmån äfven
mot full reciproctet, kan komma att inrym-
mas åt Svenskarne, Hufvudsskens, tillägger
vidare, är att ski!ja mellan de rent unionella
och de frivilliga, om man så får säga, pri- i
vata beröringarne mellan båda folken. T dej:
senare måste Norge förbehålla sig samma fri-
het i afseende på Sverge som i afseende på j:
andra stater. Vi hafva citerat dessa uttryck :
i trogen öfversättning. ;
Vi tillåta oss en enda anmärkning vd den)
sist anförda satsen, att Norge måste förbe-l
hålla sig samma frihet i sina icke-unionella,
det vill siga sociala eller allmänt :olkliga i
f rhållanded till Sverge, som till alia andra
stat-r. Månne den också är sann om man
omvänder den och siger att Norge är lika
fritt i sina förhållanden till Sverge som till
öfriga främmande stater? Detta tycks be-
klagligtvis- vara långt ifrån händelsen, och
man har i Sverge på senare tider mer och
mer börjat inse, att den sociala beröringenp
med rent främmands stater, samt aila d-
mellan särskilda Jänder för kaltureos beria:-
jande och ömsesidig nytta och trefnad vid-
tagna gemensamma anordningar, skulle: från
Norges sida röna Jångt mindre motstånd,
om det gällde hvilken annan stat som helst
än det ucierade brödrafolket. Vi säga detta
utan den ringaste skymt till förebråelse, och
vi finna till och med helt naturligt, att. med
de inpräglingar om svenska folkets amalgama-
tionsplaner som så länge och så oförskylladt
varit gångbara i Norge, och den helstatsför-
skräckelse som synes hafva påkommit våra
grannar till följe af de sista årens händelser
i Danmark, skall Norge i den aldra minsta
närmelse till politisk, ej blott dynastisk union;
se idel vådor för sin sjelfständighet. Om
gammal: statsvishet vid några tillfällen öp-
pet klagat öfver den demokratiska lukten
af norska inrättningar och samhällsseder, och
ung sjelfförtröstan någon gång lika öppet
skrutit öfver armeer, med hvilka man inom
kort skulle stå i Christiania, så hafva sådana
känslor eller åsigter varit ej blott främmande
utan i grund motsatta dem som hysas af den
stora allmänheten, och af allt förhatligt, som
en regering i Sverge skulle kunna företaga
sig, funnes knappast något för hvarje rent
svenskt sinne mer förhatligt och upprörande,
än om någonting försöktes mot norska stats-
författningens frihet. Norrmännen skola i
detta afseende en gång göra oss full rättvisa,
om ej förr, när den opartiska historien kastat j!
sin klara dager öfver Skandinaviens öden j1
sedan föreningen. Unionen är således ett
binder för den lifligare förbindelse som
skulle kunna på rent social väg åstad-
kommas mellan båda folken. Det är för-
underligt huru det norska Morgenbladets: före
den 4 November utkastade tanke, att unionens
npplösning vore en möjlighet, som icke innebure
någon oersättlig förlust, börjat efter samma
4 November sysselsätta mänga sinnen här
i Sverge. Man resonnerar så, att då den
tvungna förbindelsen mellan två folk, som
af naturen höra tillsamman och hvilkas
natnarliga sympatier för hvarandra äro ett af
sekler bevittnadt faktum, i sjelfva verket med-
fört så reånga sorgliga slitningar mellan båda,
så kunde den tvungna förbindelsens upplös-:
ning i godo endast leda till en frivillig för-!
ening, hvari folken skulle ingå med hela sitt i!
hjerta, utan fruktan för helstatsspöken, utan
misstaskar på amalgamationssyften. Man sä-
ger, att Norge i sin förträffliga kommunala in-
rättning har sådana frön till sjelfstyrelse, och
i sin frisinnade befolkning sådana garantier