m—ve— — — - — — - -—-——— — ——- —— —
sågo hvarandra dagligen i mina rum, och ef-
tergifvande för deras gemensamma varma bö-
ner, samtyckte jag att de i dag skulle hög-
tidligt förenas genom den presterliga välsig-
nelsen och derigenom göra deras familjers
motstånd om intet.
Se der, mine herrar,, fortfor Anna med
högre stimma, är den enkla förklaringen på
deana gåta. Men jag var skyldig mig sjelf
denna förklaring, emedan jag mycket väl vet
att det lömskt smygande förtalet och den
uppfinningsrika elakheten gerna vilja indraga
äfven mig i sitt förderfliga nät, och att det
gifves ett visst fientligt och ondskefullt parti
som, uppbragt deröfver att er regent blott är
en qvinna, gerna önskade kunna bevisa att
en qvinna alltid är ett svagt, felande och
syndigt väsende. Men vakten eder att sätta
tro till denna saga.
Tigande, med nedslagna ögon, stodo ge-
neralerna inför regentinnan, som med lågande
blickar betraktat dem och nu med ett ironiskt
leende vände sig till sin gemål: Er, min
pring och gemål, er är jag oändligt förbun-
den. Ert ömsinta hjerta förskaffade mig
ädelmodigt detta tillfälle att för mina förste
och mest älskade tjenare och undersåter kunna
rättfärdiga mina gerningar och sålunda af-
bryta spetsen på de smädelsens pilar man
riktade mot mig. Jag tackar er alltså, min
gemål. — Men se der kommer vår kejsare.
Flygeldörrarne öppnades i detsamma, och
en stor mängd tjenstemän och tjenare när-
made sig. I spetsen för tåget gick Julia v.
Mengden, bärande på siza armar en med bril-
janter utsirad sammetsdyna, hvarpå hvilado
ett i guldtyg höljdt barn.
På båda sidor om barnet såg man de rikt
smyckade och med ordenstecken behängda
ammorna och sköterskorna, och jemte dem