fälttg på Krim och söka sätta sig i besitt-
ning af Perekop.
Under det flera blad berätta att Omer Pa-
scha skall kommendera den turkiska kår som
är afsedd att operera mot Perekop, förljudes
på samma gång ett rykte att Omer Pascha
skulle afgå från sitt kommando, antingen till
följd af sin oenighet med iurkiska krissmini-
stern rörande det sätt hvarpå Donauarmåen
blifvit försedd med sina förnödenheter, eller
emedan han ej vill medgifva ait den turkiska
armen på Krim ställes under Raglans och
Canroberts öfverkommando.
Från ryska sidan omtalas äfven en förän-
dring i öfverbefälet, hvilket i anseende till
Menschikoffs sjukdom skall öfvertagas af
Osten-Sacken.
DANMARK.
Första ledsmoten i Slesvigs ötverdomstol
dr Paulsen har den 28 Dec. aflidit i Flens-
borg. Han var under en följd af år en af
de oförtrutnaste kämpar för den danska patio-
naliteten i Slesvig.
Finansministern Andre har erbållit upp-
alla de ärenden, som angå riks-
rådet,
Dagbladet klandrar skarpt grefve Spon-
necks unämninrg till generaltulldirektör.
Vi ega nu detaljerade underrättelser om öpp-
nandet af lagstiftande kårens session. Den hög-
tidliga ceremonien försiggick i marskalkssalenpå
Tuilerierna, och dess början förkunnades med
101 kanonskott. Kejsaren ledsagades vid sitt
inträde i salen af prins Jerome samt helsa-
des med lefverop af församlingen. Sedan han
tagit plats på tronen uppläste han följande
tal:
Mina herrar senatorer, mina herrar deputerade!
Sedan er sista sammankomst hafva stora tilldra-
gelser inträffat. Mitt vädjande till landet i och för
krigskostnadernas betäckande, har så villigt blifvit
motsvaradt, att resultatet till och med öfverstigit mina
förhoppningar. Vära vapen ha varit segerrika i Öster-
sjön liksom i Svarta Hafvet. Två stora batåljer hafva
förherrligat våra fanor.
Ett lysande vittnesbörd har kommit att bestyrka
innerligheten af vära förbindelser med England. Par-
lamentet har voterat lyckönskningar åt våra genera-
ler och soldater.
Ett stort rike, föryngradt genom sin souveräns rid-
derliga tänkesätt, har frisagt sig från den makt, som
sedan 40 år hotat Europas oafhängighet. Kejsaren
af Österrike har ingått på ett nu defensivt, kanske
snart offensivt fördrag, som förbinder hans sak med
Frankrikes och Englands.
Sålunda ökar sig, ju längre kriget varar, antalet
af våra allierade, sålunda befästas allt mera de re-
dan knutna banden. Hvilka fastare band kunna i
sjelfva verket gifvas, än namnet på segrar, tillhö-
rande båda armeerna och erinrande om en gemensam
ära, än samma oro och samma hopp lifvande båda
länderna, än samma åsigter och samma planer, le-
dande de båda regeringarne på alla punkter af jor-
den? Också är förbundet med England icke en följd
af ett öfvergående intresse och en tillfällighetspolitik;
det är förbindelsen mellan två mäktiga nationer, för-
bundna för att bereda framgång åt en sak, med hvil-
ken deras storhet, samt civilisationens intressen och
Europas frihet sedan mer än ett ärhundrade samman-
hänger. Förenen eder derföre med mig vid detta
högtidliga tillfälle att här, i Frankrikes namn, tacka
parlamentet för dess hjertliga och varma demonstra-
tion, den engelska armåen och dess värdige chef för
deras tappra medverkan.
Krona Rat MR EDP Po ÖRE
rike och detta Tyskland, hvars enighet och välständ
vi önska.
Jag skattar mig lycklig att kunna egna en rättmä-
tig gärd af beröm åt armeen och flottan, hvilka ge-
nom sin hängifvenhet och discipliao värdigt motsva-
rat min förväntan såväl i Frankrike som i Algerien,
såväl i norr som i söder.
Orientaliska armåen har intill denna dag fördragit
allt och öfvervunnit allt; farsot, eldsvåda, storm, um-
bäranden, en oupphörligen förstärkt, af ett fruktans-
värdt landt- och sjöartilleri försvarad fästning, tvä till
antalet öfverlägsna fientliga armåer — ingenting har
nedslagit dess mod, eller förmått göra afbräck i dess
hänförelse. Hvar och en har på ädelt sätt uppfyllt
sin pligt, alltifrån marskalzen, som syntes tvinga dö-
den att vänta till dess han segrat, intill soldaten och
matrosen, hvars sista utrop i döden var en välönskan
för Frankrike, ett lefve för den af landet utvalde.
Lätom oss derföre gemensamt förklara: armeen och
fottan hafva gjort sig väl förtjenta af fäderneslandet.
Kriget medför visserligen smärtsamma offer; men
allt bjuder mig likväl att med kraft fortsätta det,
och för detta ändamål räknar jag på eder medverkan.
Landtarmeen består för närvarande af 581,000 sol-
dater och 113,000 hästar; flottan har 62,000 matro-
ser i aktiv tjenstgöring. Det är nödvändigt att bi-
behållla denna styrka. Jag skall derföre liksom för-
flutna året af er, för att fylla de af den årliga hem-
förlofningen och af kriget förorsakade Juckor, äska
beviljandet af en utskrifning af 140,000 man. En
lag skall föreläggas er, som har till ändamål att
utan skattebördornas ökande förbättra de soldaters
ställning, hvilka låta ånyo anvärfva sig. Det skall
lemna den utomordentliga fördelen att öka de gamla
soldaternas antal i armåen och möjlggöra en fram-
tida förminskning af konskriptionsbördsan. Denna lag
skall, hoppas jag, snart vinna ert bifall.
Jag äskar af er bemyndigande att afsluta ett nytt
nationallän. Denna åtgärd skall utan tvifvel öka na-
tionalskulden; men glömmen ej, att räntorna på denna
skuld, genom räntekonversionen blifvit minskade med
21, millioner. Jag har bemödat mig att bringa
utgitterna i öfverensstämmelse med inkomsterna, och
den budget, som blifver er förelagd, skall utvisa denna
jemvigt. Länets hjelpkällor ensamt skola vara till-
räckliga för krigets behof.
J skolen med tillfredsställelse finna att vära inkom-
ster icke minskats. Den industriella verksamheten
håller sig uppe; alla stora allmänna arbeten fortsät-
tas, och Försynen har gifvit oss en skörd som är till-
räcklig för våra behof. Likväl tillsluter icke rege-
ringen sina ögon för den af lifsmedlens dyrhet fram-
kallade brist; hon har vidtagit alla i hennes makt
stående åtgärder för att förebygga denna brist, och
har, för att afhjelpa den, på många ställen öppnat
nya arbetsutvägar.
Om än den fortfarande, inom moderationens och
rättvisans gränser hållna striden upprör alla sinnen,
så väcker den likväl i så ringa grad intressenas far-
hågor, att snart från jordens olika trakter alla fredens
alster skola här samlas. Främlingarne skola icke
kunna undgå att beundra det mäktiga skådespelet af
ett land, som, i förtroende till gudomligt beskydd,
kraftigt fortsätter ett krig på 600 mils afständ, och
som med samma ifver utvecklar sina inre rikedomar,
RANN
sågo hvarandra dagligen i mina rum, och ef-
tergifvande för deras gemensamma varma bö-
ner, samtyckte jag att de i dag skulle hög-
tidliot förenas oenom den nresterlioa vwvälgig-