Article Image
sina heliga och oantastliga rättigheter såsom
er regents gemål och er kejsares moder.
Förgät icke detta !
Framför allt gif oss bevisen!s ropades otå-
ligt till svar.
Tyvärr är det alltför lätt att gifvan, sade
prinsen med höghet. Vare långt ifrån mig
att vilja döma en oskyldig! Tro mig, blott
hennes fel gör mig till hennes ovän; skulle
hon vara oskyldig, vid Gud, jag vore den
förste som böjde knä och på nytt svor henne
tro- och huldhetsed. Men ni kan icke vilja
att jag, eder generalissimus, skall lyda en
qvinna som skamlöst trampar sina dyraste
pligter under fötterna! Allas eder ära är kränkt
i mig. Kommen, följen mig nu. Jag vill
visa eder grefve Lynar i regentinnan Anna
Leopoldownas armar!
Prinsen gick förut; sakta på tåspetsarne
följde honom hans generaler. Så gingo de
ljudlöst genom de långa korridorer som förde
från den del af palatset der prinsen bodde
till den våning som regentinnan innehade.
I Annas boudoir tilldrog sig emellertid nå-
gonting sällsamt. Midt under deras ömma
smekningar blefvo de afbrutna af Julia von
Mengden, hvilken i hvit atlasklädning och med
myrtenkrona på sitt vackra hufvud, smög sig
in genom den hemliga dörren.
Primsessa Anna, nu är det tid att du erfar
alltb sade hon hastigt. Genom korridorerna
smyger din gemål med sina generaler sig hit.
De vilja öfverraska dig uti din älskares ar-.
mar, för att finna ett skäl till din afsättning
ifrån regentskapet till förmån för prinsen.
Strid mot strid! Vi vilja öfverlista dem och
bota din gemål för hans svartsjuka. Från
denna stund skall han nödgas erkänna att
han bedragit sig, och att det tillkommer ho-
nom att bönfalla om din förlåtelse. Anna
Leopoldowna, på jorden älskar jag ingen utom
Thumbnail