sina heliga och oantastliga rättigheter såsom er regents gemål och er kejsares moder. Förgät icke detta ! Framför allt gif oss bevisen!s ropades otåligt till svar. Tyvärr är det alltför lätt att gifvan, sade prinsen med höghet. Vare långt ifrån mig att vilja döma en oskyldig! Tro mig, blott hennes fel gör mig till hennes ovän; skulle hon vara oskyldig, vid Gud, jag vore den förste som böjde knä och på nytt svor henne trooch huldhetsed. Men ni kan icke vilja att jag, eder generalissimus, skall lyda en qvinna som skamlöst trampar sina dyraste pligter under fötterna! Allas eder ära är kränkt i mig. Kommen, följen mig nu. Jag vill visa eder grefve Lynar i regentinnan Anna Leopoldownas armar! Prinsen gick förut; sakta på tåspetsarne följde honom hans generaler. Så gingo de ljudlöst genom de långa korridorer som förde från den del af palatset der prinsen bodde till den våning som regentinnan innehade. I Annas boudoir tilldrog sig emellertid någonting sällsamt. Midt under deras ömma smekningar blefvo de afbrutna af Julia von Mengden, hvilken i hvit atlasklädning och med myrtenkrona på sitt vackra hufvud, smög sig in genom den hemliga dörren. Primsessa Anna, nu är det tid att du erfar alltb sade hon hastigt. Genom korridorerna smyger din gemål med sina generaler sig hit. De vilja öfverraska dig uti din älskares ar-. mar, för att finna ett skäl till din afsättning ifrån regentskapet till förmån för prinsen. Strid mot strid! Vi vilja öfverlista dem och bota din gemål för hans svartsjuka. Från denna stund skall han nödgas erkänna att han bedragit sig, och att det tillkommer honom att bönfalla om din förlåtelse. Anna Leopoldowna, på jorden älskar jag ingen utom