IVISVIJHINKSHUS ANUCISSON ICAAN SISLI. SOMNAT på Caen
begäran entledigades från sin befattning och utflyt-
tade till sin landtegendom. Emellertid fortfor han i
sin befattning nära ett ärs tid sedan han tilltalades
för försörjningshjonet Löfgrens misshandling, hvilket
skedde är 1852.
RÄTTEGÅNGS- oc POLISSAKER.
— Poliskommissarien Jäderin har has rådhusrätten
väckt tryckfrihetsåtal emot ansvarige utgifvaren af tid-
ningen Fäderneslandet f. d. poliskonstapeln Sablin,
för en uti N:o 18, för den 23 December i nämnde
tidning intagen artikel under rubriz Näsvis fråga,
hvilken Jäderin anser vara mot sig smädlig. Mälet
är lottadt på sjette afdelningen och förekommer den
11 dennes.
— Förliden lördag förevar vid rädshusrättens 4:de
afdelning ett från poliskammaren remitteradtmäl, angå-
ende gardisten vid Konungens Svea Lifgarde och kap-
ten von Stedingks kompani n:o 23 Anders Anders:
son, häktad och tilltalad derföre att han, under sin
permissionstid, uti huset n:o 14 i Nybergsgränden å
Ladugårdslandet olofligen tillgripit vaktmästaren Phi-
lipsson tillhöriga kläder och penningar äfvensom ät-
ätskiliga andra effekter. Efter Anderssons häktande
hade hans hustru Christina Hansdotter uttagit stäm-
ning å sin man under yrkande om ansvar för bo-
drägt. Under ransakningen upplystes, hvilket Andersson
äfven erkände, att han efter flere dagars omättligt
förtärande af starka drycker, hvartill han användt
de frän Philipsson stulne penningarne, slutligen till-
gripit och pantsatt hustruns sängkläder för att ön
ytterligare tillfredsställa sitt begär efter bränvin. Se-
dan målseganden betydligt nedsatt värdet af det
stulna samt hustrun efter det mannen bedt henne
om förlätelse afstätt från allt ansvarspästående för
bodrägten, afkunnade domstolen utslag och dömde
tilltalade Andersson att för 1:a resan snatteri böta
1 rår 24 sk. bko eller undergå 3 dagars fångelse vid
vatten ocb bröd och derefter enskildt skriftas i La-
dugärdslands församlings kyrka, samt för fylleri dess-
utom böta 3 rdr 16 sk. bko eller undergå fyra da-
gars fängelse vid vatten och bröd. Andersson för-
klarade sig nöjd med utslaget.
— Från Örebro skrifves att den beryktade arre-
stanten Tysell, som tillita med fången Rylander un-
der deras forslande från ransakningsstället i Nya
Kopparberget, å den så kallade Ekersmon, hvarest
fånggevaldigern Larsson våldfördes och svårt misshand-
lades, beredde sig tillfälle att rymma, lyckligtvis nu-
mera jemväl blifvit gripen. Dervid lärer så tillgått,
att stadsvaktmästaren Sundqvist, med biträde af stads-
betjenterne Jansson och Ringqvist, äfvensom förre
skjutsrättaren Lars Stelin, hvilken sednare också va
rit stadsbetjent här i staden, efter det spaning erhål-
lits hvarest Tysell för tillfället vistades, mycket sent
på sjelfva julaftonen företagit sig en resa ut till nå
got öfver en mil från staden belägna hemmanet Wall-
bytorp, Täby socken, der en mindre välkänd person
vid namn Anders Olsson, har sitt hemvist, uti hvil-
ket brottslingar af alla slag ständigt taga sin tillflykt
och få sitt beskydd, i anseende hvartill största för-
siktighet härvidlag var af nöden att iakttagas. Ste-
lin hade dä, efter öfverenskommelse, ensam först
framgått till Anders Olssons stuga och utanför fön-
stret, med ett, Wermlandsdialekten liknande uttal,
ombedt de innevarande att blifva insläppt. Härefter
och sedan Stelin, på till honom framställde frågor,
vidare föregifvit, att han, som vore stadd på resa till
Örebro med ett tobaksfat, hvilket var honom, i
egenskap af forman, gifvet att föra, tagit miste om
rätta vägen, och derföre nödsakades oroa folk med
anhållan om att blifva förd på den väg, som ledde
åt Örebro, tyckte väl Anders Olsson, vid sådane om-
ständigheter det icke vara mer än billigt att förhjelpa
den förmente formannen utur sin iråkade förlägenhet,
emedan dörren då verkligen med all försigtighet öpp-
nades; men i detsamma trängde Sundqvist sig oför-
märkt in i stugan. Då Tysell, som legat nära afklädå
i en soffa, vid Sundqvists inträde i stugan genast
igenkänt denne, rusade han upp, i afsigt först att
ätkomma en invid dörren stående, så kallad isbill,
för att dermed troligen i det yttersta försvara sig,
och Zderefter komma på flykten, men famntogs af
Sundqvist med sådan styrka att Tysell ingenting
annat kunnat uträtta än att belt och hället sönder-
rifva Sundqvists rock, hvaremellertid Sundqvists bi-
träden tillkommo och Tysell öfvermannades samt in-
sattes slutligen i stadshäktet, der han nu förvaras.
En giftblanderska och hennes rådgifvare,
Bonden Sven Olsson i Farabol, Listers härad, trädde
år 1847, vid 50 års älder, i äktenskap med pigan
Bengta Svensdotter, som då var 22 år gammal. - Han
hade först sålt sitt hemman och dervid, bland de
jemte köpeskillingen betingade förmäner, fått åt sig
utfästadt ett belopp af femtio kannor bränvin ärligen,
hvilket bränvin Sven Olsson, som var särdeles begif-
ven på starka drycker, hemma i sitt hus använde.
Han var i öfrigt välfrejdad och befann sig i god eko-
nomisk ställning. Under äktenskapet inköpte han en
hemmansdel i Farabol. Hustrun Bengta Svensdotter,
född den 17 Avgusti 1825, dotter af en torpare i
Kronobergs län, egde ock oklandrad frejd. Dessa
makar hade två döttrar, den ena född år 1848 och
den andra, Hanna, född den 2 Januari 1851. Sven
Olsson dog den 4 Jinuari nästlidet år, 55 är gammal.
Dottern Hanna insjuknade den 16 sistlidne April och
dog den 18 i samma månad. .
Af tre bönder i Farabol gjordes den 19 April hos
kyrkoherden skriftlig anmälan, att flickan Hanna
misstänktes hafva blifvit af sin moder med törgift af-
dagatagen, äfvensom att misstanke uppstått, att Sven
Olssons död kunde haft enahanda orsak. Sedan läns
mannen i orten fått del af denna anmälan, blef
Bengta Svensdotter den 20 April gripen och erkände
dervid, att hon med arsenik förgifvit bäde sin man
och dottern Hanna. Såsom sin medbrottsling angaf
hon båtsmannen vid 6:te Blekioge kompani Häkan
Jönsson Bollman, som är född den 17 Msj 1827,
blifvit antagen till båtsman är 1846 och under tjen-
stetiden ej blifvit beträdd med annan förseelse, än
7åldsamhet emot rusthällare. Bollman, som hade sin
båtsmansstuga på ett afständ af endast ett par böss-
vå!l från Sven Olssons och Bengta Svensdotters gård,
sreps den 21 April, hvarefter ransakning anställdes
rid Listers häradsrätt. .
Af flera vid ransakningen hörda vittnen är yttradt,
utt Bollman var illa känd, ansedd säsom vildsinnad,
åldsam och farlig, samt att Bengta Svensdotter, så-
om orden fallit, icke var bättre ansedd, utan gad-
at ihop löga och dälighet samt hållit supgillen.
Bengta Svensdotter har, efter utseendet ångerfull,
nför häradsrätten berättat, att hennes man Sven
)Isson såväl före som efter giftermålet varit så be-
ifren på starka drycker, att de vid hemmansförsäljnin-
en betingade 50 k:r bränvir. årligen ej varit tillräckliga
5r honom, som dagligen genast vid sitt uppvaknande
örjade förtära bränvin, hvilketonda föredöme äfvenledt
lengta Svensdotter till böjelse för bränvin, hvaraf hon
undom förtärt nog mycket. Ehuru hon var ledsen
fver mannens fylleri, bade ej någon visentlig osämja
em emellan nppståst. Bätsma Iman, som i
utet af år 1852 tidtals varit på ar hos Sven
Isson och Bengta Svensdotter, hade den 23 Decem-
er vid middagstiden, under enskildt samtal med
engta i hennes kök, till henne framställt förslag,
t hon skulle med gift afdagataga sin man, sä att
engta och Bollman kunde med hvarandra ingå äk-
nskap. Bengta ville ej antaga detta förslag. Näst-
följan?e dag, den 24 Dec., i skymningen, begärde
ollmsan ett enskildt samtal med Bengta, hvarföre hon
gaf sig ut i köket, der Bollmtn förnyade sitt för-
g; Bengta, som aldrig hyst någon tanke på man-
ns undasrödjande, vägrade äter sitt samtycke. Den
Januari sistlidne år klockan 9 på morgonen, då
evgta i köket var syssesattmed kaftekokning, infann
z Bollman, visade henne sönderstött arsenik i ett
ipper och uppmanade henne ytterligare att dermed
rgöra Sven Olsson. Bengta, som kände leda för
annon Ach hecta neskan att få tifta tin mad RAN
a — ER I rr
Svd
sta
må
