IVISVIJHINKSHUS ANUCISSON ICAAN SISLI. SOMNAT på Caen begäran entledigades från sin befattning och utflyttade till sin landtegendom. Emellertid fortfor han i sin befattning nära ett ärs tid sedan han tilltalades för försörjningshjonet Löfgrens misshandling, hvilket skedde är 1852. RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. — Poliskommissarien Jäderin har has rådhusrätten väckt tryckfrihetsåtal emot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet f. d. poliskonstapeln Sablin, för en uti N:o 18, för den 23 December i nämnde tidning intagen artikel under rubriz Näsvis fråga, hvilken Jäderin anser vara mot sig smädlig. Mälet är lottadt på sjette afdelningen och förekommer den 11 dennes. — Förliden lördag förevar vid rädshusrättens 4:de afdelning ett från poliskammaren remitteradtmäl, angående gardisten vid Konungens Svea Lifgarde och kapten von Stedingks kompani n:o 23 Anders Anders: son, häktad och tilltalad derföre att han, under sin permissionstid, uti huset n:o 14 i Nybergsgränden å Ladugårdslandet olofligen tillgripit vaktmästaren Philipsson tillhöriga kläder och penningar äfvensom ätätskiliga andra effekter. Efter Anderssons häktande hade hans hustru Christina Hansdotter uttagit stämning å sin man under yrkande om ansvar för bodrägt. Under ransakningen upplystes, hvilket Andersson äfven erkände, att han efter flere dagars omättligt förtärande af starka drycker, hvartill han användt de frän Philipsson stulne penningarne, slutligen tillgripit och pantsatt hustruns sängkläder för att ön ytterligare tillfredsställa sitt begär efter bränvin. Sedan målseganden betydligt nedsatt värdet af det stulna samt hustrun efter det mannen bedt henne om förlätelse afstätt från allt ansvarspästående för bodrägten, afkunnade domstolen utslag och dömde tilltalade Andersson att för 1:a resan snatteri böta 1 rår 24 sk. bko eller undergå 3 dagars fångelse vid vatten ocb bröd och derefter enskildt skriftas i Ladugärdslands församlings kyrka, samt för fylleri dessutom böta 3 rdr 16 sk. bko eller undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. Andersson förklarade sig nöjd med utslaget. — Från Örebro skrifves att den beryktade arrestanten Tysell, som tillita med fången Rylander under deras forslande från ransakningsstället i Nya Kopparberget, å den så kallade Ekersmon, hvarest fånggevaldigern Larsson våldfördes och svårt misshandlades, beredde sig tillfälle att rymma, lyckligtvis numera jemväl blifvit gripen. Dervid lärer så tillgått, att stadsvaktmästaren Sundqvist, med biträde af stadsbetjenterne Jansson och Ringqvist, äfvensom förre skjutsrättaren Lars Stelin, hvilken sednare också va rit stadsbetjent här i staden, efter det spaning erhållits hvarest Tysell för tillfället vistades, mycket sent på sjelfva julaftonen företagit sig en resa ut till nå got öfver en mil från staden belägna hemmanet Wallbytorp, Täby socken, der en mindre välkänd person vid namn Anders Olsson, har sitt hemvist, uti hvilket brottslingar af alla slag ständigt taga sin tillflykt och få sitt beskydd, i anseende hvartill största försiktighet härvidlag var af nöden att iakttagas. Stelin hade dä, efter öfverenskommelse, ensam först framgått till Anders Olssons stuga och utanför fönstret, med ett, Wermlandsdialekten liknande uttal, ombedt de innevarande att blifva insläppt. Härefter och sedan Stelin, på till honom framställde frågor, vidare föregifvit, att han, som vore stadd på resa till Örebro med ett tobaksfat, hvilket var honom, i egenskap af forman, gifvet att föra, tagit miste om rätta vägen, och derföre nödsakades oroa folk med anhållan om att blifva förd på den väg, som ledde åt Örebro, tyckte väl Anders Olsson, vid sådane omständigheter det icke vara mer än billigt att förhjelpa den förmente formannen utur sin iråkade förlägenhet, emedan dörren då verkligen med all försigtighet öppnades; men i detsamma trängde Sundqvist sig oförmärkt in i stugan. Då Tysell, som legat nära afklädå i en soffa, vid Sundqvists inträde i stugan genast igenkänt denne, rusade han upp, i afsigt först att ätkomma en invid dörren stående, så kallad isbill, för att dermed troligen i det yttersta försvara sig, och Zderefter komma på flykten, men famntogs af Sundqvist med sådan styrka att Tysell ingenting annat kunnat uträtta än att belt och hället sönderrifva Sundqvists rock, hvaremellertid Sundqvists biträden tillkommo och Tysell öfvermannades samt insattes slutligen i stadshäktet, der han nu förvaras. En giftblanderska och hennes rådgifvare, Bonden Sven Olsson i Farabol, Listers härad, trädde år 1847, vid 50 års älder, i äktenskap med pigan Bengta Svensdotter, som då var 22 år gammal. Han hade först sålt sitt hemman och dervid, bland de jemte köpeskillingen betingade förmäner, fått åt sig utfästadt ett belopp af femtio kannor bränvin ärligen, hvilket bränvin Sven Olsson, som var särdeles begifven på starka drycker, hemma i sitt hus använde. Han var i öfrigt välfrejdad och befann sig i god ekonomisk ställning. Under äktenskapet inköpte han en hemmansdel i Farabol. Hustrun Bengta Svensdotter, född den 17 Avgusti 1825, dotter af en torpare i Kronobergs län, egde ock oklandrad frejd. Dessa makar hade två döttrar, den ena född år 1848 och den andra, Hanna, född den 2 Januari 1851. Sven Olsson dog den 4 Jinuari nästlidet år, 55 är gammal. Dottern Hanna insjuknade den 16 sistlidne April och dog den 18 i samma månad. . Af tre bönder i Farabol gjordes den 19 April hos kyrkoherden skriftlig anmälan, att flickan Hanna misstänktes hafva blifvit af sin moder med törgift afdagatagen, äfvensom att misstanke uppstått, att Sven Olssons död kunde haft enahanda orsak. Sedan läns mannen i orten fått del af denna anmälan, blef Bengta Svensdotter den 20 April gripen och erkände dervid, att hon med arsenik förgifvit bäde sin man och dottern Hanna. Såsom sin medbrottsling angaf hon båtsmannen vid 6:te Blekioge kompani Häkan Jönsson Bollman, som är född den 17 Msj 1827, blifvit antagen till båtsman är 1846 och under tjenstetiden ej blifvit beträdd med annan förseelse, än 7åldsamhet emot rusthällare. Bollman, som hade sin båtsmansstuga på ett afständ af endast ett par bössvå!l från Sven Olssons och Bengta Svensdotters gård, sreps den 21 April, hvarefter ransakning anställdes rid Listers häradsrätt. . Af flera vid ransakningen hörda vittnen är yttradt, utt Bollman var illa känd, ansedd säsom vildsinnad, åldsam och farlig, samt att Bengta Svensdotter, såom orden fallit, icke var bättre ansedd, utan gadat ihop löga och dälighet samt hållit supgillen. Bengta Svensdotter har, efter utseendet ångerfull, nför häradsrätten berättat, att hennes man Sven )Isson såväl före som efter giftermålet varit så beifren på starka drycker, att de vid hemmansförsäljninen betingade 50 k:r bränvir. årligen ej varit tillräckliga 5r honom, som dagligen genast vid sitt uppvaknande örjade förtära bränvin, hvilketonda föredöme äfvenledt lengta Svensdotter till böjelse för bränvin, hvaraf hon undom förtärt nog mycket. Ehuru hon var ledsen fver mannens fylleri, bade ej någon visentlig osämja em emellan nppståst. Bätsma Iman, som i utet af år 1852 tidtals varit på ar hos Sven Isson och Bengta Svensdotter, hade den 23 Decemer vid middagstiden, under enskildt samtal med engta i hennes kök, till henne framställt förslag, t hon skulle med gift afdagataga sin man, sä att engta och Bollman kunde med hvarandra ingå äknskap. Bengta ville ej antaga detta förslag. Nästföljan?e dag, den 24 Dec., i skymningen, begärde ollmsan ett enskildt samtal med Bengta, hvarföre hon gaf sig ut i köket, der Bollmtn förnyade sitt förg; Bengta, som aldrig hyst någon tanke på manns undasrödjande, vägrade äter sitt samtycke. Den Januari sistlidne år klockan 9 på morgonen, då evgta i köket var syssesattmed kaftekokning, infann z Bollman, visade henne sönderstött arsenik i ett ipper och uppmanade henne ytterligare att dermed rgöra Sven Olsson. Bengta, som kände leda för annon Ach hecta neskan att få tifta tin mad RAN a — ER I rr Svd sta må