soldater — tillsammans 113 man. Bland oft-
ficerarne var furst Maksutoff II dödligt så-
rad.
Officiella bladet meddelar nu följande om
de sedan någon tid väntade förändringarne uti
högsta armåbefälet:
Generaladjutanten baron Osten-Sacken 1;8 beföl-
hafvare för 3:dje infanterikåren, är utnämnd till be-
fälhafvare för 4:de infanterikåren, med bibehållande
af sin värdighet såsom generaladjutant. — Generalen
af infanteriet Murawjeff 1, befälhafvare för grena-
dierkåren, är utnämnd till genera:adjutant hos H.
M. kejsaren, öfverbefälhafvare för kaukasiska kären
samt H. M:ts locum tenens uti Kaukasien, med alla
de företrädesrättigheter, af hvilka generaladjutanten
furst Woronzoff varit i ätnjutande. — Generalen af
kavalleriet, Read, anställd såsom befälhafvare för
kaukasiska kåren och dithörande trupper, är nämnd
till generaladjutant hos H. M. kejsaren, ledamot i
rikskonseljen och befälhafvare för 3:dje infanterikä-
sen. — Generaladjutanten Plantin är utnämnd till
befälhafvare för grenadierkären, med bibehällande af
sin värdighet såsom generaladjutant och sin anställ-
ning säsom ledamot uti den d. 18 Aug. 1814 till-
satta kommiit (kommitten för invaliderna).
AMERIKA.
- Presidenten Pierces årsbudskap är denna
gång ganska märkligt i hvad som rörer För-
enta Staternas förhållande till utländska mak-
ter, och vi meddela derföre här nedan et
vidlyftigt utdrag deraf. Det lärer icke undgi
läsaren att en viss bitterhet mot England och
i allmänhet mot de stora europeiska sjömak-
terna, Ryssland dock undantaget, låter sig
förnimmas uti presidentens ord. Efter en
kort inledning om de olyckor af hvilka För-
enta Staterna under detta år varit hemsökta,
fullföljer presidenten sålunda:
Det visa system, som vår regering från början adop-
terat och ihärdigt fullföljt, att undvika hvarje allians
som kunde binda oss, har hitintills besparat oss mån-
ga förvecklingar som i annat fall skulle ha varit
oundvikliga. Oaktadt vär så klart bestämda och städ-
se fasthällna politik, oaktadt värt från Europa aflägs-
na geografiska läge, hafva nägra europeiska stater
lätit förmärka en stigande önskan attleda vär utländ-
ska politik.
I sina planer för jemvigtssystemet hafva dejsökt at
taga oss med i räkningen och nödga oss att foga oss
efter deras äsigter. Den ena eller andra af dessa
europeiska makter har tid efter annan försökt att upp-
ställa villkorliga bestämmelser, som i flera afseender
strida mot folkrättens grundsatser. Förenta Staterna haf-
va i sin utrikes politik städse respekterat denna rätt och
de kunna icke medgifva att man i densamma inför
undantag, som äro föreskrifna af tillfälliga intressen.
De medgifva ej att en stats eller ett statsförbund:
maktinnehafvare skola vara berättigade att stifta lagar
för andra stater.
Då de transatlantiska staterna låta reglera sitt po-
litiska system efter sina intressens måttstock, sä haf
-va likväl vår verldsdels oafhängiga makter säkerligen
rätt att fordra det man fritager dem från hvarje
intervention. Ett systematiskt undvikande af hvarje
närmare politisk allians med fremmande aflägsna na-
tioner hindrar oss icke att gifva vär handel med ut-
andet den största utsträckning. Denna i vär historia
sä tydligt bestamda skilnad tyckes vara af nägra
stormakter misskänd. Vär vägran att ansluta oss till
och underkasta oss deras system bar, som jag fruk-
tar, framkallat ett visst afundsjukt misstroende till
värt förhållande och föranledt dem till handlingar som
stört vära utländska affärer. Vår närvarande och
fordna ställning lemnar emellertid en ganska positiv
garanti att vära afsigter icke äro af aggressiv naur
eller ho:a andra nationers säkerhet och välfärd. Vär
militärstat i fredstid är ordnad på ett sådant sätt att der-
igenom värt försvar emot utlandel och ordningens upp-
yätthällande bland de infödde inom unionen försäkras
Vär sjömakt har intet annat ändamål öh att skydda
yära medborgare i utlandet och vär öfver alla! jordens
haf atbredda handel. Förenta Staternas regering, som
enligt sin egen natur är fredlig, är beredd ait till-
bakavisa invasionen genom ett fosterlandsälskande
folks frivilliga krigsmakt och underhäller intet mede)
till anfail på utlandet. Dessa omständigheter borde
häfva alla farhögor att vi skulle kunna antasta andra
staters rättigheter eller säkerhet,
Nöägra europeiska stater hafva med oro betraktat
Förenta Staternas territorialutvidgning. Denna hastiga
tillväxt härflyter frän det legitima utöfvandet af de
suveräna rättigheter, som tillhöra alla stater och som
af flera tillämpas på ett så utsträck sätt. Under så-
dana omständigheter var det svårt att antaga, ait
stater, som ännu i nyaste tiden betvingat och med
sig införlifvat gamla konungariken, planterat sina fa-
ror på alla kontinenter, tagit i besittning eller gjort
anspråk på supremati öfver dar i alla oceaner, såsom
en dem tillhörande egendom, skulle kunna vara böjda
att med fientliga blickar betrakta värt lands alltid
på hederligt sätt vunna tillökningar, eller skulle kunna
anse sig berättigade att tillägga vår tillväxt ea anda
af aggression eller politisk herrsklystnad.
Vär utländska handel har nästan hunnit till samma
betydenhet som verldens största sjömakts och är vida
betydligare än alla andra makters handel. Denna
vigtiga fråga, som intresserar alla våra medborgare,
äro regeringen och lagstiftningen pligtige ait med
omsorg öfvervaka och genom lämpliga ätgärder skydda.
Den politik, som jag i detta afseende följt, borgar
för dess säkerhet för närvarande och för framtiden.
En läng erfarenhet har bevisat, att i allmänhet
neutrala länders rättigheter råka i fara om de euroc-
peiska stormakternas intressen äro i konflikt med
hvarandra. Denna omständighet har under oafhän
gighetskriget ledt till bildanhet af det berömda väp-
nade neutralitetsförbundet, hvars förnämsta grundsats
bestod deri att fri flagg gör fritt gods, med undan-
tag af krigskontraband — en lära, som sedan vår
stats begynnelse ända till denna dag varit en älsk-
lingstanke för vårt lands statsmän. Tid efter annav
hafva alla sjömakter genom nögot högtidligt fördrag
erkänt denna princip, och man kunde ha hoppats att
fi se den allmänt antagen och respekterad säsom en
regel i folkrätten. Men en enda makts vägran har
förhindrat detta, och under det stora krig som följde
på franska revolutionen, blef den i allmänhet icke
respekterad af de krigförande europeiska makterna.
Emellertid är principen allmänt erkänd säsom rättvis
och nyttig och det till den grad, att Evgland oc!
Frankrike vid början af det nuvarande kriget till-
kännagifvit sin afsigt att respektera den, ehuru vis-
serligen icke såsom en erkänd internationel rätt, utan
blott såsom en tillfällig koncession. Emellertid syn
tes mig dessa båda stora sjömakters öfverensstäm
melse i afseende på de neutralas rättigheter rättfär
diga ett försök frän Förenta Staternas sida att genom
specialkonventioner mellan Förenta Staterna och dt
särskilda europeiska och amerikanska makterca höjs
denna lära till grundsats. Till följe deraf öfversän-
des från vår regering till de europeiska och ameii-
kanska regeringarne e:t förslag, som icke blott innpe-
fattade principen att flaggan skyddar godset, utan äf-
ven den föga bestridda principen, att neutrala varor
ombord i fientligt fartyg, med undantag af krigs
kontraband, skola vara befriade från att borttagas.
Ryssland handlade raskt i denna angelägenhet ock
vi afslöto med detsamma en konvention, som garan
terade dessa grundsatsers respekterande i dess side
säväl som från de nationers sida, hvilka komme at
med oss afsluta motsvarande Öfverenskormmelser. In-
gen annan makt har faitat bestämdt beslut i denne
punkt. Emellertid bar jag mig ej bekant, ait in
vändningar blifvit gjorda mot de föreslagna fördragen;
snurare äro de erkända såsom varande af väsentlig
betydelse för den neutrala bandelns sökerhet, och
enda hindret för deras allmänna antagande bestär i
möjligheten att finna oantagliga vilkor fästas vid dem.
Konungen af bida Sicilierna her till värt sändebud
uttalat sin önskan att biträda ett förslag i afscend:
nå da nentvatan rättigheter och att för Actig mäl