UR GUCIUUR.,. VV PIM 00
räknas efter teckningssuraman.
Bref från Ostindien.
Ur ett bref från en ung svensk missionär
Ostindien, hr O—y, dateradt Tranquebar d:
) Okt. 1854, hvilket blifvit oss benäget med-
eladt, införa vi följande utdrag:
Ingen hemma kan göra sig föreställning om hvad
r ett förskräckligt är vi upplefvat i Indien; 7 mä
der hade vi oupphörlig torka och brännande hetta,
rarje vattendrag uttorkades, hvarje grässtrå och
omma afbrändes, löfven på träden äfvenså, och
vart man for såg det ut som Saharas öken; sanden
wr brännande het, så att menniskor och kreatur fingo
r på fötterna genom gående; total missväxt, kolera
ungersnöd för menniskor och boskap inträdde, och
huru det nu är nägot bättre, dö likväl menniskor
opvis af hunger, och vi måste betala alla lefnadsme-
el med dubbla priser. I följd af den förfärliga het
an (som för 3 månaders tid gjorde mig nästan odug
g till studier) samt andra ledsamma omständigheter
ar jag ej känt mig hågad att skrifva till någon
wenniska, tänkande på ordspråket: inga bref äro
oda bref,. Jag har också haft att kämpa med den
risis, som hvarje europ måste gä igenom i detta land,
nnan han blir acclimatiserad. Hufvudvärk, brist på
petit och matsmältning, bölder, stickande kläda,
prickly-heat; huden blir neml. af hettan dragen
pp i små röda blåsor eller jumplar, som sticka likt
:nappnålar), sådant har man här nästan beständigt
tt dragas med; i den hetaste tiden magrade jag af,
nina kinder insjönko ete., men nu har jag Gudilof
senomgätt min kris och är ovanligt frisk. L. har li-
lit mycket; hans lefver har varit angripen och han
ar nödgats ställa sig under doktors ständiga uppsigt;
mu är han bättre. — Med afseende på vår ställning
ill tyskarne, sä hafva vi mäst erfara att föreningen
med dem, ehuru välment, var ett misstag; vi äro
wu skiljda från dem. Då de äro män utan uppfo-
stran och utan kunskaper, hafva de uppfört sig emot
)ss såsom de råaste tölpar, och nu sist hafva de före-
tagit sig att vägra oss sakramentet, emedan bror L.
tagit nattvarden i en engelsk missionärs kyrka, samt
jag förklarat att detta ej vore någon synd och aldra-
minst värd exkommunikation. På detta sätt hafva
tyskarne härstädes, som tillhöra en fanatisk riktning
i Lutherska kyrkan, gjort det alldeles omöjligt för
oss att längre vara tillsammans med dem. Den 22
Sept. skrefvo vi härom till styrelsen, och vi veta ej
om vi blifva kallade hem till Sverge igen eller ej.
Vi vilja ej fara hem, utan önska att få en egen svensk
station, under den engelske biskopens faderliga upp-
sigt och ledning. Det Tamuliska språket är mycket
svårt och fordrar mångårigt, träget studium och praxis
innan man blir mästare af det. Det är dock intres-
sant, välljudande och logiskt, samt har god littera-
tur ; det har ock blifvit bearbetadt af missionärer un-
der en tid af 150 år. Vår bibelöfversättning är för-
träfflig, och engelska bibelsällskapet förser hvarje
missionär på hela jordens rund med så många biblar,
som han behöfver för missionen, och detta gratis;
detta är ju mycket beqvämt? Sålunda behöfva mis
sionärerna här blott skrifva till the auxiliary bible-
society i Madras, så sänder man lastvagnar fulla
med biblar och testamenten. Det stora brittiska bi-
belsällskapet har omkring 8000 filialsällskaper, som
sprida bibeln på alla kända tungomål, bland alla jor-
dens sfolk. Ingenting kan tänkas mera upplyftande,
mera storartadt än detta välsignade verk; ingenting
kan för en kristen vara mer glädjande att läsa än
de ärliga berättels rna, som tryckas i London, der
man fär insigt i det storartade machineri, som nu
verkar för att omvända jordens folkslag till kristen-
domen. Här i Iodien lutar den flertusenäriga heden-
lomen till förfall. Öfverallt ser man ruiner efter
afgudatempel, och deremot den ena kristna kyrkan
efter den andra resa sig. — L. och jag bo nu till-
sammans i Tranquebar i ett af de bästa husen i sta
den, för helsa och studier gynnande, och ej likt det
eländiga missionshuset som doktorn förbjöd L. att bo
uti. — — — —
Jag förmodar att Sverge vid denna tid har krig med
Ryssland. Det är ju ynkligt att Sverge ej förr gjort
ett med England och Frankrike, då det är ett rätt-
färdigt krig, hvarfhed Gud straffar czaren, som så
länge förhindrat Guds ords läsande, spridande och för-
kunnande. Hans stund synes nu vara kommen, ogh
gränsen för hans alltförtryckande despotism vara
satt — — — —
Brefvet af den 25 Mars emottog jag den 13 Maj.
Posten går vanligen på 5 veckor från Madras till Eng-
land, men så snart nägot kommer i beröring med
Sverge, längsamhetens land, så är det ej underligt
am J fån vänta 7 veekor innan mina bref komma fram.
Vi må nu vara glada öfver denna snabba postgång,
om vi jemföra den med ställningen för 50 år sedan;
!I, är och stundom mycket längre åtgick för ett bref
att befordras till Sverge från Indien. Inom kort göra
engelsmännen nog postgängen ännu qvickare. Vi bafva
redan elektriska telegrafen från Bombay til! Calcutta
och Madras, och från Calcutta upp till FHimalaya-
trakten. Engelsmännen ämna utföra en telegraflicie
emellan London och Indien, så att vi på nägra tim
mar kunna få underrättelser från Europa, Genom
telegraflinien från Konstantinopel öfver Alexandria till
Bombay veta vi så snart som i Sverge hvad som fö-
regår på krigsskådeplatsen. — — — —
De mest storartade ansträngningar som verldshisto-
rien kan uppvisa göras af engelsmännen för att om-
vända, civilisera och uppodla Indien. Ett helt jern-
vägsnät är planeradt och linien mellan Calcutta ech
norra Indien redan öppnad. ivå gossar i Bengalen,
som sägo lokomotiven komma, trodde det vara ett
monster frän afgrunden och dogo af förskräckelse på
fläcken. Engelska ingeniörer utföra här storverk med
millioner af riksdalrar till deres disposition. Kanaler,
landsvägar, stora vattudammar, stora broar, bus för
resande ete. finnas nu öfver hela Indien. Naturligt
vis ju mera engelsmännen göra för Iadien, dess mera
inkomster få de. Alla åkerfölt i Indien måste stå
under vatten, eljest växer ej riset, den här ensam
brukliga säden. Det steg af framåtskridande, hvar
öfver jag mest gläder mig, är bvad som göres föl
hinduernas uppfostran. Härvid erkännes nu allmän
bäde af parlamentet och alla författare öfver Indien:
sangelagenheter den stora välgerning som missiona
rernas skolor utgöra för. Indien. De bästa infödda em
betsmän hafva fätt sin uppfostran i missionsskolor
Engelska och skottska missionärer förijena här först:
rummet. Engelska styrelsen har nu gjort en pla!
för att förse bela Indien med skolor. På de vigtiga
ste orterna hafva redan styrelsens skolor en läng ti
haft beständ, men som bekant är, har ej bibeln blif
vit införd i dessa skolor, ty ostindiska kompagniet
köpmansanda fruktade att engelsmäpnen skuile för
lora Indien om folket anade ett proselytmakeriförsök
Jag vill ej klandra dem för det, ty jag hatar tvån
i religionssaker; likväl hafva dessa köpmän varit all
för skuggrädda, och derför har ingen välsignelse åt
följt deras skolor. Öfver hela Indien äro ungefz
blott 25,000 barn i kompaniets skolor men 125,000
msactanärernas. I alla missionsskolor Jäses bibelr
ee
ee a un dd Mm P2 MM 4 DD MM
Sw bru ee en
-