Ordf. Är det med verkliga förhållandet öfverens-
stämmande att hr lifmedikus, såsom doktor Lindha-
gen uti sitt vittnesmål uppgifvit, undanhällit för honom
iastramenterna äfvensom skriftligen förbjudit hr Liad-
hagen att ordinera medikamenter ät patienter intagna
ä bPro Patria ?
Er Retzius. Jag tror att den sednare frågan icke
öfverensstämmer med doktor Lindhagens inför proto-
kollet afgifna vittnesberättelse. Jag har endast för-
bjudit doktor Lindhagen att ordinera kinasalt. Hvad
förnekandet af tillträdet till instrumenterna beträffar,
så ha desamma blifvit till den fattiga inrättningen
anskaffade på min bekostnad. Jag har visserligen fö-
rebrått doktor Lindhagen att han begagnat desamma
säsom han för godt fann, men möjligen har han
icke afvetat att de voro min enskilda tillhörighet. Att
föreskrifva kinasalt, utgörande ett dyrbarare medika-
ment, åt patienter å Pro Patria ansåg jag icke
vara ändamålsenligt eller till sjukdomens häfvande
behöfligt, isynnerhet som frossa ej utbrutit och dess-
utom kinasalt är ett dyrbart medikament, och välgö-
renhetsinrättningen Pro Patria icke disponerar hö-
gre underhåll än 1500 rår rgs. Mitt förbud för hr
doktor Lindhagen, att icke vidare inom Pro Patriax
ordinera kinasalt, härrörde hufvudsakligen deraf, att
jag, jag säger det än en gång, icke ville ytterligare
belasta den fattiga inrättningen med några större ut-
gifter för medikamenter.
Ordf. Uti protokollet för en föregående rätte-
gångsdag finnes antecknadt att hr lifmedikus lå-
tit antyda att doktor Lindhagen icke skulle hafva
fullgjort sina åligganden som biträdande läkare vid
Pro Patria.. I anledning häraf frågar jag om det
är hr lifmådikus mening att antyda det doktor Lind-
hagen har någon deli den försummade läkårevården,
hvarom nu är ätaladt ?
Hr Retzius. Nej.
Ordf. Hur vill br lifmedikus att domstolen skall
förstå hr lifmedikus i början af rättegången afgifne
förklaring, att den anställde biträdande läkaren all-
deles icke hade några skyldigheter.
Hr Retaivs. Då doktor Lindhagen kallades till bi
trädande läkare, erhöll han sig icke några skyldig
heter älagde. -
Ordf. Huru då förklara doktor Lindhagens uti sitt
vittnesmål fällda yttrande att han allt mer och mer,
genom det bemötande han rönte från hr lifmedikus
sida, fann sin befattning besvärlig, och derföre på
sednäre året undandrog sig att besöka Pro Patria
oftare än då han särskildt tillkallades.- Detta yt
trande tyckes syfta derpå, att doktor Lindhagen än-
dock haft nägra skyldigheter i egenskap af biträ-
dande läkare.
Retzius. Om domstolen slutar till en dylik syft-
niog, beder jag att densamma må i protokollet få
qvarstå för domstolens räkning.
Ordf. Då, såsom hr lifmedikus anfört, dokto-
rerne Abelin och Anjou för hr lifmedikus uppgifvit
att puerperalfebern blifvit införd å Pro Patria
utaf en af patienterna, blefvo då, säsom hr lifmedi-
kus vid en föregående rättegåpgsdag -uppgifvit, före
hustru Samnelssons intagande några åtgärder vidtagna
för hindrande af sjukdomens vidare spridande bland
öfriga patienter ?
Hr Retzius. Det får jag uppriktigt bekänna, att
om en dylik uppgift från min sida influtit i proto
kollet, så har för rättelses görande densamma und
fallit mig vid protokollsjusteringen. Några sådana åt-
gärder ha verkligen icke blifvit vidtagne.
Ordf. Hr professorn har uppgifvit att ytterligare
2:ne qvinnor, intagna å Pro Patria, angripits af
puerperalfeber och derefter aflidit. Kan icke ge-
nom den förda journalen, å in- och utskrifne patien-:
ter, fås reda på namnen å dessa 2:ne aflidna.
Er Retzius. Nej, det är omöjligt, jag bar för-
gäfves sökt få reda på namnen å de båda patien-
terna.,
Rättegångsbiträdet ä kärande sidan, notarien Hjert-
ström, hemställde derefter, huruvida det kunde tillå-
tas notarien Beckman att uppträda som biträde ät hr
Retzius, då, enligt laga rättegångsordning, deti brott-
mälsväg ålåg den tilltalade att sjelf svara. Hr Bjert
ström begärde domstolens särskilda beslut å yrkandet
att hr Beckman måtte aflägsna sig. Sedan ordf.
gjort notarien Hjertström uppmärksam på att nota-
rien Beckman icke tillåtits gemäla de af domstolen
framställde frågor, utan hr Retzius ålagts att sjelf
desamma besvara, så afstods tills vidsre från den
framställda begäran om domstolens utlåtande, huru
vida rättegångsbiträde ä svarande sidan finge begag-
nas eller icke.
Derefter framställdes af ordf. till hr Retzii
besvarande åtskilliga frågor rörande patienternas
medicinska behandling och ändamålsenligheten af de
ordinationer som blifvit gjorda. Hvarken frågorna
eller svaren äro lämpliga att här ätergifvas.
HäFförste stadsläkaren, hr lifmedikus Ahlberg, var kal-
lad till inställelse, men hade företett läkarebetyg om
sjukdomsförfall, hvarföre i hans ställe andre stads-
läkaren hr doktor Blachet blifvit kallad och var till-
städes. Han anmodades att yttra sig om fru Döhles
förständsförfattning och beskaffenheten af hennes hör-
sel, och förklarade sig till nästa rättegångsdag kunna
efter hällna undersökningar detta yttrande afgifva.
Bör doktor Böttiger, som förut afhörts såsom vittne,
afbördes nu ytterligare. Sedan han beriktigat något
misstag i sina förra uppgifter angående stället för
en af hustru Samuelssons åkommor, förklarade han
på af ordföranden framställda frågor, att han ansäg
Samnelsson hafva varit angripen af puerperalfeber
minst två dagar förr än hon d. 8 kom under han:
vård, men närmare kunde han ej bestämma tiden fö
de särskilda åkommornas uppkomst, Ehuru det alltid
måste anses bättre om en sjuk kan ändamälsenligt
vårdas utan att flyttas från det ena stället till det an-
dra, vågade dock hr Böttiger ej uttala någon bestämd
öfvertygelse, huruvida Samuelssons flyttning från Pro
Patrias barnbördsbus haft nägot på hennes helsa och
lif menligt inflytande. Den af br Retzius ordinerade
spanska fluga ansåg hr Böttiger ha kunnat vara
nyttig för upphäfvandet af den värk, öfver hvilken
Samuelsson beklagat sig; men den delen af ordfö-
randens fräga, som gick ut på att utröna om hr Böt-
tiger ansäg spanska flugan ha kunnat vara nyttig
emot puerperalfebern, blef icke af hr Böttiger besva-
rad. De hufvudsakligaste förändringar sjukdomen
framkallat på Samuelssons kropp, hade alla haft sitt
säte på högra delen af densamma.
Notarien Beckman ville nu till hr Böttiger fram-
ställa åtskilliga frågor, men kärandenas rättegängs-
biträde bestridde hr Retzius rättigheten att i denna
sak begagna biträde. Till en början fick dennå fråga
tillsvidare bero, men upptogs ånyo, hvarvid hr Retzius
åberopade sina mänga och trägna offentliga värf sä-
som görande det nödvändigt för bonom att begsgna
biträde. Domstolen biföll ocksä efter särskild öfver-
liggning, att hr Beckman fick för hr Retzius såsom
biträde i rättegången uppträda.
På frågor af hr Beckman svarade hr Böttiger: att
hustru Samnelsson bestämdt för honom uppgifvit att
hon icke ä Pro Patria erhållit nägon inre medicin;
att hon väl varit mindre redig i framställningssätte:
vid besvarandet af hans frågor, men utan nägon yr-
sel och med fullkomlig sans och vetskap om hvad
som förelupit; att han ansåg sannolikt, men icke fall-
komligt säkert, att hr Retzius kunnat af sjukdoms-
symtomerna sluta till eller ätminstone misstänka när-
varon af puerperalfeber, då han lemnade befallningen
om hennes bortflyttning från Pro Patria; att han
ansåg icke omöjligt, att smittämne. för puerperal-
feber kan åtminstone nägon kortare tid finnas hos en
patient, utan att symtomer deraf synas, samt att hän
under sin tjenstgöriog vid serafimerlazarettet erfarit
att patienter angripna af puerperalfeber blifvit flyt
tade äfven från allmänna barnbördshuset.
Hr doktor Wetterqvist kunde ej erinra sig om ban
sett Samuelsson hafva liggsår; i fråga om den tid
hon varit sjuk kunde hr Wetterqvist icke uppgifva
densamma bestämdt, men ansåg, att hon minst tvä
dagar förr än hon å serafimerlasarettet intogs varit
- mm Of munerna te Ln Tika med hr Böttiger