el åsigter? För vår del tro vi det ej. Har man
dessutom rättighet att förebrå Schwerin och
Anckarsvärd att de infunno sig vid riksda-
garne, så länge de trodde sig der kunna nå-
got uträtta? Det var ju deras rättighet; och
om det eger någon grund att all rättighet
innebär en skyldighet, så hafva de ju upp-
fyllt en pligt; och det är icke deras fel att
deras inställelse vid riksdagarne icke berott
af val; och om man lyckas att å bane bringa
den förändrisgen uti riksdags-sammansättnin-
gen, att representanter af adeln väljas inom
I kasten, så torde man med full visshet kunna
förese att Schwerins och Acnkarsvärds veder-
likar. komma att utsblifva; men om svenska
folket på det hela kommer att anse sig be-
I låtet med förändringen, torde blifva en annan
sak; och det är troligen ett sådant represen-
tationssätt som Svenska Tidningen påstår, att
Schwerin och Anck:d bordt tillvägabringa.
Svenska tidningen fritager med ett slags
hån Anck:d ifrån aristokraterna; och dertill
svarar han: att om han också icke bär något
af de hundraåriga grefvenaran, som ännu illu-
strera riddarhuset, så tror han sig likväl vara
aristokrat, — och han ambitionerar att vara
det, men utur en helt annan ordets mening,
än den som utgår ifrån födselns blotta till-
fällighet..
Svenska Tidningen försmår ej att snart
sagt såsom en anklagelse emot Anckarsvärd
anföra: att han arbetat för de Richertska teo-
rierna; och han gör sig deremot en ära af
att hava uppfaitat dem; att bafva förstått
dem, och ait, så långt han förmått, hafva till
sin samtids och :ill efterverldens båtnad, ehuru
fruktlöst, sökt genomdrifva dem; och oaktadt
äfventyret att profetera i sitt eget land, vågar
han likväl tro att de nu ifrån vissa håll för-
kättrade Richertska teoiierna, såsom produk-
ter af den grundliga forskningen, af den u p-
lysta slutfö. mågan, komma att åter dyka upp
inför en tid, som bättre beredt sig för deras
emottagande.
Svenska Tidningen kommer omsider till
1840 års representationsförslag, såsom en huf-
vudanmärkning emot Anckarsvärd. Har det
undfallit Sv. Tidningens uppmärksamhet eHer
minne, huru lifligt detta förslag, med undan-
tag af adel och prester, omfattades af det
stora flertalet ibland svenska allmänheten?
Känner herr redaktören hvilken del C. H. A;
hade uti detta förslag? Vet han i hvad mån
det öfverensstämde med Anckarsvärds grund-
satser i denna fråga? Han har aldrig hyllat
den allmänna rösträtten. Det förslag till re-
presentationens ombildning, som han gemen-
samt med expeditionssekreteraren Richert lem-
nade i allmänhetens händer, innebär dess åsig-
ter om det i hans tanke ändamålsenligaste och
för våra förhållanden mest passande, och han
är en oafvislig anhängare af den dubbla val-
formen med direkta och indirekta val.
Det var på denna grund han ifrigt förfök-
tade antagandet af det kungliga förslaget vid
1848 års riksdag, som han då förestälde sig,
oaktadt alla dess brister, vara uppriktigt me-
nadt och utgånget ifrån en fast öfvertygelse
om samhällets verkliga behof.
Att han härutinnan bedrog sig, torde vara
lika förlåtligt som att han icke förmåd:e öf-
vertyga 1849 års möte i Öreb:o om nödvän-
digheten att med uppräckta händer emottaga
det; och om representationsfrågan för långa
år blifvit tillbakasatt, så har dot skett genom
den olyckligt allmänna opinion, som yttrade
sig emot det kungliga förslagets antagande.
Af ledamöter inom 1840 års konstitutione-
utskott lefva ännu ganeka många som kunna
v tyga bura litet Anckarsvärd förmådde vid
frågor om hufvudgrundtatserna uti 1840 års
representationsförslag, och att många hufvud-
sakliga förhållanden segrade emot dess åsig-
ter, ehuru han slöt sig till majoriteten då han
icke kunde öfverföra den till sina meningar.
Sv. Tidningens yttrande, att 1840 års re-
prezentationsförslag under 15 år hindrat en
representationsförändring, byggd på ömsesidiga
medgifvanden och eftergifter, är något lin-
drigast så enfaldigt sagdt, att det endazt för-
tjenar att upptagas såsom ett föremål för det
allmänna åtlöjet, di man icke vill använda
en synonym af skarpare natur; och för huru
många tiotal har väl då i logisk slutföljd 48
års kungliga förslag tillbakasatt representa-
tionsfrågans tillfredsställande lösning? Men
Sv. Tidn. sammansfäller med 1840 års repre-
sentationsförslåg de bemödanden som denna po-
litiska skola skall hafva användt att göra de sista
dagarne bittra jör den gamle konungen, som
Sverge sjelf kallat genom sitt frivilliga val, som
den ringaste grannlagenhet borde hafva lemnat att
dö i lugn, och hvars förnämsta fel var att icke
känna det folk han styrde, utan att bedöma oss
såsom nordens fransmän, hvilket vi aldrig varit
och aldrig blifva. Men denna skuld var icke
hans. Men hvilkens var då felet? Troligen
rådgifvarnes och hofomgifningens. Med all
visshet icke oppositionens.
Härvid är det icke längre möjligt att åter-
bålla förtrytelsen och att väga uttrycken.
Hvilken var den antydda politiska skolan?
Angif dess medlemmar, nämn dem vid namn,
eller emottåg tillbakastöten af det föraktliga
tillmälet! Den ofvananförda tankeställningen
är gemen; den är nedrig, den är oförskämd,
den är omoralisk, såsom en utan bevisning
frams älld angifvelse af brottslig syftning,
RR RER — RR
stor svaghet för att äta godt; Careme och
Brillat Savarin voro hans bhjeltar, deremot
hade han ej minata begär efter andra sesaker
FR I Fe UAAntinn var tarflirmvara