sidorna at våra skepp vända mot staden. Första sam-
mankomsten var utsatt att ega rum den 8 Mars. Vid
pass: 900 officerare, sjömän och marinsoldater land-
stego, väpnade frän topp till tå, och under flygande
fanor och klingande spel uppställde de sig på stran-
den, färdiga att-emottaga kommodoren. Så snart
denne satte sin fot i land, flaggades och saluterades
med skott, och marinsoldaterna skyldrade gevär un-
der det-han, ätföljd af en talrik uppvaktniog, fram-
gick mellan två linier och inträdde i det hus som ja-
panarne särskildt för dewta ändamål låtit uppbygga.
Tusentals japanska soldater voro placerade på stran-
den oeh de närgränsande höjderna och äsågo med en
god portion nyfikenhet hvad som föregick. Huset var
en mycket enkel byggnad, uppförd som det tycktes
temligen hastigt och innehållande endast ett stort
rum — audienssalen, och några små för de uppvak-
tandes beqvämlighet .;s. v. Golfvet var betäckt med
mattor och sidorna prydda af ganska vackra målade
tapeter. De långa borden och bänpkarne, som voro
betäckta med rödt ylletyg och uppställda parallelt med
hvarandra; tre vackra glödpannor fulla med brinnande
brändkol på golfvet mellan dem; och några violett
färgade krusflorsdraperier nedhängande från panel-
ningen, utgjorde rummets hela möblering. När vi
inträdt togo vi plats vid det ena bordet. De tre ja-
panska kommissarierna, som alla voro kejserliga prin-
sar, kommo straxt derefter in och satte sig midt emot
oss vid det atdra bordet, under det en mängd japan-
ska officerare, mandariter o. 8. v. som bildade kom-
missariernas svit, satte sig på golfvet på knäna (de-
ras vänliga ställning) bakom säväl oss som de japan-
ska kommissarierna. Efter de vanliga formaliteterna
och ceremonierna började pow-wow. Underhand-
lingen skedde på holländska spräket medelst tolkar;
hvaraf de häfva åtskilliga som tala ganska bra och
två eller tre som tala något litet engelska. De sutto
på sina knän midt emellan kommissarierna och kom-
modören. Vår tolk satt vid sidan af der sistnämnde.
Det var kuriöst att se, hvilka oändliga och för ec
demokratisk republikan olidliga ceremonier de iakt-
togo vid -meddelahdet åt hvarandra. En framställd
fråga skulle först passera genom tolkarne och der:2f-
ter genom flera mandariner af allt bögre och högre
rang innan den kunde framkomma till kommissarierna,
och hvar och en bugade sig sä djupt att han med
panndn nästan vidrörde golfvet, innan han tilltalade
sin närmaste förman. Förfriskningar serverades på
vackra lakerade brickor. Först och främst te, hvil-
ket här liksom i Kina är den hvardagliga drycken:
derefter bjödos flera slag af konfektyrer och tärtor
(de äro förträffliga sockerbigare och tycka mycket
om sötsaker); till slut oranger och en välsmakande
dryck destillerad af ris, hvilken de kallade Sacki.
Kommissarierna voro män af ett intelligent utse-
ende, rikt :klädda i lysande vida pantalonger af si-
def och öfverplsgg liknande korta fruntimmersroc-
kar. Strumpor af mörk färg och tvä välarbetade
svärd, trädda genom en virkad.silkesgördel, fullän-
dade kostymen. Alla mandariner och höga embets-
män äro klädda på detta sätt. Köpmän, arbetare
0. 8. v. tillåtas ej att bära svärd, och i stället för
vida sidenunderkläder bära de tätt åtsittande af groft
bomullstyg. Sandaler af balm begagnas,smen afta-
gas alltid vid inträdet i ett bus. De beticka icke
hufvudet, hvars öfre och främre del är rakad. Sam
mankomster höllos två gänger i veckan, vid hvilka
allt tillgick såsom ofvanför är omtaladt, undantagau-
des att vi blefvo bättre undfägnade än första gängen.
Sedan de lärt bättre känna vår smak, trakterade de
oss med fisksoppa, kokade räkor, härdkokta ägg och
särdeles goda friska ostron. Vid ett af vära möten
öfverlemnades presenterna frän vär regering. Debe-
stodo af kläden, äkerbruksredskap, skjutgevär o. s.
v. och en vacker lokomotiv, hvilken vi satte i rö-
relse på en cirkelrund bana med en fart af tjugu
(eng.) mil i timmentr Vi medförde äfven en elek-
trisk telegraf af ennllslängd, hvilken uppsattes p3
stranden och sattesiärverksatehet: Denna väckte det
största intresse hos Japanerne, ehuru de på intet vis
yttrade nägon förvänirg. De förstå sä väl att dölja
och kontrollera sina känslor att de aldrig visa tecken
till minsta öfverraskning. De äro ett folk af mycket
vackrare utseende än kineserna, intelligenta, artiga
och gästfria, men stolta, oförsonliga och hämndfulla.
Omedelbart före fördragets afslutande gaf kommo-
doren en bankett för de japanska tjenstemännen på
Powhatans halfdäcks De gjorde dervid den ameri-
kanska kokkonsten all möjlig rättvisa och funno isyn-
nerhet smak i champagnen, under inflytandet af hyil-
ken de blefvo så uppspelta och familiära, att en af
dem tog kommodoren i famn med sådant eftertryck
att dennes cpäletter blefvo uästan sönderkrossade, In-
nan de lemnade fartyget yttrade kommodoren sin
önskan att göra ett slag uppät Jeddo; endast och
allenast, som han sade, för att betyga kejsaren sin
vördnad, men i sjelfva verket för att på närmare håll
få se denna ryktbara stad. Kommissarierna under-
rättade honom att de ej voro bemyndigade att lemna
honom tillätelse dertill; Men han bade ast beslutat
att göra fården, hvarföre han följande- dag lättade
ankar för att bege sig dit. Tolkarne,- som: voro om-
bord på kommoderens skepp, bedyrade att i samme
ögonblick han kömrne i sigte af staden, skulle de
göra Pari-Kari på sig, d. v: s. utrycka sina inelf-
vor, och detsamma skulle: äfven kommissarierna göra.
Han försökte resonnera med dem öfver: det däraktig
af ett sädant beslut; men de svarade lugnt; att de
voro här icke för att disputera om lämpligheten eller
olämpligheten af deras seder och bruk, utan för att
sätta dem i verket om 834 beböfdes. De hade redan
afklädt sig ända till närmaste plagget intill kroppen,
då kommodoren, som såg att de voro obevekliga i sin
föresats, vände skeppen om ochfkastade ankar längre
ned i viken. Det hade varit i hög grad tadelvärdt
att tillfredsställa vär nyfikenhet på bekostnad af så
många lif; vi fingo derföre låta oss nöja, utansatt
hafva sett en skymt af en bland de största och märk-
värdigaste städer i verlden. Detfinns ej nägra kaminer
i Japan. En bränkolsbrasa uppgöres i en liten sand-
grop midt på golfvet, och deromkring samla sig van
ligen familjens medlemmar, sittande på sina knän,
under det de dricka sitt te och röka sina pipor. In-
gen stol eller annan möbel står att upptäcka. Vatten
tunnor finnas i beredskap framför hvarje hus, liksom
på taken, för att genast vara till hands, emedan elds-
vådor: äro sä vanliga och så häftiga att stondom hela
städer alldeles nedbrännas. Templen, isynnerbet de
buddhistiska, äro vackert belägna i förstäderna. Vö-
gen till dem går vanligen genom rader af präktiga
träd och vilda kamelier. Det. är stora, enkla bygg
nader med höga spetsiga tak, liknande de hus man
vanligen finner på kinesiskt porslin. På platsen midt
framför finnes en stor klocka, som kallar de troende
till andakt, en stenreservoir med vigvatten, jemte åt-
skilliga plumpa afgndabeläten, huggna i sten. Dör
ren är prydd med drakar af ett kuriöst utseende och
andra djur, utskurna i trä. Man finner vid inträdet
ingenting synnerligt anmärkningsvärdt ; de tomma väg-
garne och obetäckta bjelkarne gifva det hela ett dystert
utseende, : Altåret är det enda föremål som tilldra-
ger-sig någon uppmärksamhet. Det liknar så mycket
de romersk-katolska altaren, att jag ej behöfver be-
skrifva det. Somliga af bilderna på dessa altaren
äro till den grad lika dem jag förut sett i Italiens
kyrkor, att om de i en bast bytte plats med hvaran-
dra, jag tvifiar på att nägondera af de olika trosbe-
kännarne skulle märka att ågon förändring skett.
Presteroa bära radband, raka sina hufvuden och äro
klädda på efiahanda sätt med de katolska presterna;
gudstjensten ätföljes af klockringning, brinnande ljus
och rökelse. I sjelfva verket kan man, om man un-
dantager att korset ingenstädes synes till, lätt före-
ställa sig att man befinner sig uti en romersk-katolst
helgedom. Under sjuttonde seklet blef kristendomen
införd af jesuiterna och gjorde under en tid hastiga
framsteg, men sedan missionärerna, uppblästa af sin
framgång; -begynt föra ett:bögt och trotsigt sprak samt
lägga sig uti Pölitiken, blefvo de mäl för den häf
tigaste förföljelse. Det uppstod ett så dödligt hat
mot portugiserna, aw efter loppet af fyratio ar knap-
past ett spär fans qvar efter deni och deras religion.
Ännu i denna dag fortfar i vissa delar af riket den
plägseden att hvarje år offentligt trampa korset un-