med gevär, följde mig till valplatsen, som säg ohygg-
lig ut. Flera friska grafvar och mycket blod i san-
den och på stenarne. Jag stannade hos honom en
dag, men kunde ej erhälla nägra oxar för annat än
krut och detta hade jag i Cap förbundit mig att ej
afgifva till några infödingar. Några fettsvansade fär
erhöllos dock; detta var högst nödigt, emedan här uti
landet vildt är temligen sällsynt. Jag begaf mig från
honom direkte till hans fiende, hötdingen Willem
Swartboy, och erhöll ett budskap till denne, att han
genast skulle lemna landet och att Jonker efter nå-
gon tid skulle komma och se efter om han ätlydt till-
sägelsen. Hos Willem Swartboy lyckades jag föga
bättre; folket var i upplösningstillstånd och röfvarhor-
der kringströfvade på plundring. Jag fick dock 5
oxar af missionären Kleinschmidt, för varor. Getter
och får häde jag nu tillbytt mig, så att jag hade en
hjord af omkring 20 stycken!; getterna hufvudsak-
ligen för mjölken. Äfven hos Jan Boois, en an-
nan höfding, kunde jag intet erhälla. Vid van-
dringen härifrån kommo mina vägvisare vilse bland
sanddyner och sandberg, så att vi först på fjerde
dagen erhöllo vatten. En ridoxe stupade härunder,
och nära hade det gätt sä med oss alla, om ej dä
nöden var som störst, hjelpen hade kommit. Den
ene Damaran var den förste som tillförde mig vat-
ten och jag skänkte honom genast en skjorta, en stor
present här. Vi ankommo nu till VKuisipflodens san-
diga bädd, hvarest vatten börer till sällsyntheterna och
blott kän erhällas genom djup gräfning. Alla floder-
na här i landet äro af denna beskaffenhet, de hafva
rionande vatten endast under 2 å 3 månader af äret
och ibland på flera år intet. Herrliga Acacia-arter
växa i flodbäddarne och deras affallna skidor utgjor-
de nästan kreaturens enda kost; ty gräs fanns föga.
Den 16 Juni ankom jag äter till Scheppmansdorf
hvarest Lindholm och Jakob under min boriovaro, på
tillsägelse upprättat ett litet packhus. 2:ne af mina
hundar hade omkommit under vägen, den ena san
nolikt dödad af en tiger. Jag hade sett temligen
mycket vildt säsom Giraffer, Gemsbockar, Stenboc-
kar, Klippspringare, Duykabockar, Zebror, Strutsar,
samt spir efter Rhinoceros och Lejon, men gifvit mig
föga tid att jaga derefter. Vilda fasaner och perl-
höns säsom lättare ätkomliga fälldes under vägen
till föda. Jag erhöll specimina af den sällsynta Falco
semitorquatus, Lanioturdus torquatus, Canypha bre-
vipes, Drymeca omlina, samt en, för mig ny fogel,
hväfs slägte är mig obekant. Jag har nu fått till-
sammans 5 köroxar och 2 ridoxar, men detta är
längt ifrån 24 eller flera. Årstiden är ocksä så längt
framskriden, att jag nu ej tänker på nägon färd inåt
landet förr än mot Okt. eller något sednare, när
regntiden inträffar. Jag skall under tiden samla bär
i kustlandet. Karakteren af detta sednåre är den af
en fullkomlig öeken, intet annat än flygsand i flera
hundrade fot höga sandberg, intet vatten och föga
vegetation; endast flodbäddarne göra härifrån undan-
täg. Regn hörer till sällyntheter, men detta ersät-
tes af så stark dagg och dimma under nätterna, att
marken är vät såsom efter regu. I flygsanden växer
den högst värderika Nacusfrukten; växten är ljus .
grön, bladlös, taggig, nägot nedliggande, blommorna
nn gulgröna, frukten ett qvarter i diameter eller nä-
ot mindre, gulgrön, taggig. Den innesluter en
mängd kärnor, likoande quittenkärnor, och dessa ligga
i en saftig, gul pulpa, som har en gräddliknände an-
genäm småk, och är mycket närande men förtärd af
ovana. personer förorsakar den hudlöshet i munnen.
Kärnorsa torkas och ätas, de smaka som mandlar,
och pulpan utbredes på flygsanden, torkas af infödin-
garne, samt användes till soppor etc. Hela stammar
lefva nästan uteslutande af denna frukt. Jag hade
mycket mer att skrifva om, men hinner nu ej. Jag
har hittills haft mänga motgångar och föga- kunnat
samla, men - jag är vid fullkomligt godt mod och
helsa, och kan ännu intet säga om min återkomst
till hemlandet ; jagten hänförer mig ännu och kraf.
terna synas stå bi.
Din tillgifne
J. Wahlberg.
banda ———— X AK -