sig. Fanatism och outsägligt hat talade i deras fe-
berbrinnande blickar, och om man också betraktade
dem med medlidande, så nåste man dock ( emot sin
vilja) inse, huru dessa mjenpniskor i sitt raseri voro
mäktiga till att skjuta PÅ segraren, som räckte sem
en läskande dryck. Öfver bela sluttaingeu såg
man franska och engelska bårbärare, som kullen
uppföre släpade på er, tung börda, än för grafven, än
för hospitalet. Vår, soldater hafva tillegnat sig en
förfärlig färdighet i diagnosen. Der ligger till exem-
pel en fallen fra mför en. Hollah, ropar en, här ha
vi en ryss — eller en fransman — eller en af våra.
En af sällskap et gär fram, lyfter upp ögonlocket, ser
in i ögat och sager med en ryckning på axlarne:
den der är död; han kan vänta, hvarpå han begif-
ver sig tilloaka till sin bär. Andra fatta tag i föt-
terna och, känna derpå lika så säkert, om det är en
död ellsr en ännu lefvande. Grafvarne på sluttnin-
gen Uefivna sig på 40 till 50 yards afständ frän
hvarandra ; hvarje graf är 30 fot lång, 20 fot bred
och 6 fot djup; nederst ser man 30 till 40 lik, konst-
fullt sammanpackade i alla möjliga ställningar. Död-
sgräfvarne stå och spräåka vid kanten af grafven och
;spekulera öfver hvem dea näste grafkandidaten kan
vara, som just nu ditfördes på bären. Denna kyrko-
;gård sträcker sig halfannan engelsk mil bortåt öfver
sluttningen. — Dä jag nyss stod i sandkorgbatteriet,
:8pråkande med några gardesofficerare, kommo öfver-
:ste Cunyngham och öfverstelöjtnant Wilbraham dit-
ridande för att tillse begrafningsarbetena. Knappt
blefvo de synliga, förrän rök uppsteg i krökningen af
dalen och en bomb kom hvinande öfver våra hufvuden
och slog ned midt ibland värt folk som var sysselsatt
att begrafva de ryska döda. Hvad skall man säga
om sädant barbari? Hela hären är uppbragt der-
öfver.r