MVA BUT HUIIIIG UDD STVNMve VIUBHIUIRHe SIVIMYA ICE
ner och bekantskaper tillhöra alla klasser och öfver-
tygelser, men lyckligast finner hon sig uti hemmet,
omgifven af en krets af talrika och bildade anhöriga,
samt visande den mest barnsliga lydnad emot sina
beundrande föräldrar. Hvarföre skulle då en person,
så rikt välsignad med allt som kan göra lifvet gladt,
oskyldigt och till en viss grad nyttigt, försaka alla
dessa förmäner, lika lockande i sig sjelfva som af
henne djupt kända? Hvarföre lemna detta allt för
att blifva — en sjuksköterska?
Ifrån sin barndom har hon haft en tränande ömhet
för sitt slägte, — ett medlidande med den svage, den
förtryckte, den öfvergifne och behöfvande. Skolorna
och de fattiga i omgifningen af Embley, som hon
besöker i ändamål att trösta och inhemta underrät-
telser, voro de första som kommo i erfarenhet deraf.
Sedan beiökte hon och studerade skolorna, hospi-
telerna och förbättringsanstalterna i London, Edin-
burg och på Europas kontinent. För tre är sedan,
dä hela Europa tog sig en hvilodag, dagarne under
och efter den stora expositionen, då högländerna i Skott-
land, sjöarne i Schweitz och alla mera berömda stäl-
len i Europa voro uppfyllde med lustpartier, befann
sig miss Nightingale inom murarne af ett ibland de
tyska hospitalerna eller anstalterna för sjukas och
vilseleddas vård i andeligt och lekamligt afseende. Tre
hela mänader var hon sysselsatt dag och natt, sam-
lande erfarenhet i alla de pligter och äligganden, som
tillhöra en qvinna på en dylik plats. Derefter äter-
vände hon, för attännu en gäng sprida glädje omkriog
sig i sivt lyckliga hem. Men den starka böjelsen uti
hennes själ att gå utom sin egen krets för att hjelpa
dem, hvilka, under det de hafva allt, i verkligheten
blott allt för ofta hafva ingen som ätager sig dem,
segrade; och rär derföre det i London inrättade sjuk-
huset för sjuka guvernanter, till följd af brist på pas-
sande ledning, hotade attsgå under, så framträdde hon
och samtyckte att blifva satt i spetsen för detsamma.
Derbyshire oeh Huempshire utbyttes mot den tränga
och sorgliga boningen på Harley-street, ät hvilken hon
egnade hela sin tid och sin lycka. Under det att
hennes vänner saknade henne vid assembleer, föreläs-
nivgar, konserter, expositioner och alla andra för sma-
ken och förståndet bildande nöjen, på hvilka London
under dess säsong har så ymnigt öfverflöd, satt hon,
som bättre än mänga andra skulle hafva uppskattat
dessa saker, vid sjuksängen och emottog de sista kla-
goljuden af nägon stackars döende, hemlös, knarrig
guvernant. Frän saknaden af eget hem torde utan tvifvel
i många fall hafva härledt sig just denna knar-
righet ; men sä blir den sednare ganska ofta närd,
om icke ifrån början alstrad, af den härda och tank-
lösa därskap, som betraktar medm nniskor, hvilka er-
hällit det vigtiga förtroendet att utbilda deras barns
anlag och förmögenheter, säsom ett slags sinorikt sam-
mansatta, men obehagliga machiner, de der i likhet
med ängmachiner, behöfva underhåll och skygd, men
likt desse ligga helt och hället utom omkretsen för
menskligt deltagande, känslor eller böjelser. Miss
Nightingale tänkte annorlunda och fann ett nöje i att
vårda dessa arma, öfvergifna guvesnanter i deras sjuk-
domar, deras sorger, deras dödskam:; och öfriga om-
ständigheter. Flon blef sällan sedd utom inrättningens
murar, och de få vänner, ät hvilka hon gaf tillträde,
funno henne midt ibland en mängd af sjuksköterskor,
bref, recepter, räkningar och afbrott af hvarjehanda
slag. Hennes helsa dukade under för dessa ansträng-
ningar; men litet frisk luft i Hampshire återställde
henne igen, och inrättningen, hvars bestånd botades
genom hennes bortgäng, blef räddad.
Undertiden kom ett nödrop om hjelp och värd
utom dem som de allmänna hospitalerna erbjuda för
våra sårade bröder i Orienten. Det uppstod genast
en entusiastisk åstundan att svara på detta rop. Men
ett nit, som icke leddes af någon erfarenhet, kunde
litet uträtta, och en skara af illa organiserade sjuk-
sköterskor skulle hafva gjort mera skada än gagn.
Man befarade att det ädla företaget, hvartill impul-
sen blifvit gifven, skulle stranda af brist på ett huf-
vud, en hand, ett hjerta som kunde leda och ordna
detsamma. Det var då som ett nytt fält öppnade
sig för miss Nightingales deltagande erfarenhet samt
förmåga att styra och kontrollera. Men huru myc-
ket kostade henne icke detta? Hon måste blottställa
sitt eget lif, underkasta sig det plågsamma i en skiljs-
messa från alla sina vänner och anhöriga, samt med
follkomlig visshet motse besvärligheter, faror, mödor
och den ständigt äterkommande anblicken af mensk-
ligt lidande midt ibland krigets värsta och förskräck
ligaste fasor. Det finnes få menniskor, som icke
skulle hafva blifvit afskräckte genom en verklighet
af detta slag, men miss Nightingale bäfvade icke
tillbaka för densamma, utan antog genast den upp-
maning, som ställdes till henne, att leda och kon-
trollera hela sjukvärdsanstalten för våra sjuka och så-
rade soldater och sjömän i Levanten. Medan viskrifva
detia, är detta moget tänkande, känslofulla och högt
begäfvade fruntimmer, redan på sin post, uppfyllande
den heligaste ibland qvinnans kärlekspligter mot de
sjuka, de döende och de tillfrisknande. Det ligger
någonting heroiskt i att storma höjderna vid Alma i
trots af död och allt menskligt motstånd, och må man
gerna hädanefter, såsom förut, låta det vederfaras
all möjlig heder; men det ligger ett helt och hället
eget hjeltemod och själsstorhet i denna qvinnas be-
slutsamma företag att samla och kärleksfullt utskifta
den kristliga barmhertighetens hjelpmedel, som står
lika högt och är åtminstone lika sä rent. Några få,
mera visa än andra, skola utan tvifvel fördöma, le
åt eller betyga medlidande för en entusiasm, som synes
dem så excentrisk eller i bästa fall så illa placerad;
men till sjelfva hjertat af vårt land skall det utan
tvifvil tala högt och vittna, att det icke finnes någon
bland Englands stoltaste och ädlaste döttrar, som i
denna stund står så högt som Florence Nightingale.,
— En tysk pianist — berättar en Pariser-
tidning — som på utöfningen af sin konst förvärfvat
sig en måttlig förmögenbet, fick för nägon tid sedan
en sådan afgjord motvilja för den konst han hittills
idkat, att han omöjligen kunde lida hvarken musik
eller idkare deraf. I förboppning att slippa undan
dem bosatte han sig efter hvartannat i Berlin, Frank-
furt, Strassburg, m. fl. ställen, men då han ingenstä-
des kunde undgå att komma i nägon beröring med
båda delarne, slog han sig slutligen ned i en liten
by i Elsass. Här lefde han några år, och ehoru
ban ofta nog betedde sig litet besynnerligt, hade man
för öfrigt ingenting egentligt att anmärka emot ho-
nom. Den enda omständighet, som väckte någon
större uppmärksamhet var då ban en dag ivredesmod
sönderslog positivet för en gatspelare, som hbaft den
oturen att uppstämma sin musik utanför hans fönster.
Han bef tvungen att ersätta mannen för den förlust
han tillfogat honom, men som han var i hög grad
girig, förorsakade denna utgift honom mycket be-
kymmer. För en mänad sedan gick ban till en rep-
slagare i byn och begärde att få köpa ett rep af tre
fots längd. Repslagaren tog fram ett sådant och be-
gärde 1 franc, 50 centimer (1 rår rgs). Vår musikus
sade att summan vore för hög och bjöd 1 fr. 25 c.
(ungefär 42 sk.). Repslagaren vägrade att pruta nå-
got på hvad ban begärt och pianisten gick sin väg
derifrän. Följande dag och alla följande dagar un
der en månads tid förnyade han sitt anbud af 1 fr.
25 c., men repslagaren stod jemnt fast vid hvad han
första gången begärt. Slutligen, för en vecka sedan,
inrusade han i repslagareboden, och ropade i ett syo-
bart upprört tillständ: vill ni, eller vill ni icke ta
1 fr. 25 e. för repet? Händelsen fogade nu så, att
repslagaren icke var sjelf tillstädes, och hans lärgosse,
som ej kände hvad som förut passerat, lemnade repet
för I fr. 25 c. Musikern skyndade nu hem, särdeles
belåten, och efter en timma fanns ban redan hän-
gande med sitt nya rep om halsen, utan ringaste tec-
ken till lif.
— Årbetareuniversitet. Prof. Maurice, som
för någon tid sedan afskedades från Kings College,
emedan han ej ville tro på helvetesstraffens evighet,
har nu i London stiftat ett arbetareuniversitet. An-
stalten är blott oeh bart bestämd för arbetare; de in
trädande behöfva blott vara i besittning af elemen-