Å dag blifvit igenkänd af Regals dotter.
— Förre betjenten Adolf Hansson blef i gär häk-
tad och var i dag i poliskammaren tilltalad för rän a.
öppen gata.
Hansson hade kl. 8 i går qväll å Jerntorget an-
träfiat Femruansegaren Hans Pettersson från Wermdö
och, under det han anhållit Pettersson, utropat du ska
gå in på krogen och betala supen,. Pettersson hade för-
säkrat att han icke innevarit å krogen, men andock med-
följt ett stycke fram ät torget, då Hansson ur Petterssons
bröstficka å rocken tillryckt sig plånboken innehål-
lande 82 rdr bko, och med densamma begifvit sig på
flykten. På rop tag fast tjufven eftersattes Hans-
son och greps ä Södermalmstorg af konstaplarne Lu-
doviko och Magnusson, dervid han kastade plänboken
från sig. Vid polistörhöret i dag förnekade Hansson
att hafva rånat Pettersson. —- Mälet anstär till an-
nan dag.
En varning för slagskämpar.
Drängen Pehr Trulsson å Biskopsladugårdsmarken
vid Lund, 30 år gammal, välfrejdad, af saktmodigt
lynne, hade andra dag påsk den 12 April 1852, om
kring klockan fyra eftermiddagen, något rusig gjort
besök i vestra Ödarslöfs by, belägen ungefär !, mil
från hans hem. Han sammanträffade der å bygatan
med drängen Pehr Nilsson. Nägon osämja uppstod
dervid emellan dem, hvarunder Pehr Nilsson gaf Pehr
Trulsson en kindpust, slog honom omkull och sparkade
honom å bakdelen. Under fortsatt oenighet, hvarvid
Pehr Nilsson syntes vara den anfallande, utan att Pehr
Trulsson gjorde allvarliger försök att värja s g, kommo
de, mot klockan nio på aftonen, till drängstugan i
bonden Knut Larssons gård. En dervarande dräng
förplägade dem med bränvin. Pehr Nilsson, redan
förut rusig, häftig och trätlysten, utfor ofta i före-
bråelser emot Pehr Trulsson och skuffade honom. Se-
dan Pehr Trulsson, som förhöll sig saktmodigt och ej
svarade på dessa förebråelser, utgått på gården, sprang
Pehr Nilsson efter och skutfade Pehr Trulsson flera
gänger sä, att denne stötte ryggen emot en vedstack.
De begåfvo sig från gården, åtföljde af blott en per-
son, hvilken angående tilldragelserna dervid vittnat,
att Pehr Nilsson utanför porten slagit omkull Pehr
Trulsson och sparkat honom å flera delar af kroppen,
hvarvid Pehr Trulsson hörts jemri sig; derefter, se-
dan vittnet åtskiljt dem, å nyo anfallit samt fera
särskilda gånger omkullslagit Pehr Trulsson, med
knutna handen slagit honom i hufvudet samt sparkat
ä hufvudet och flera delar af kroppen, allt under Pehr
Trulssons jemmerrop, hvarvid denne fanns vara blo-
dig; äfvensom släpat honom ett stycke framåt vägen.
Sedan de inkommit på en gärd, der Pehr Trulsson
förgäfves sökte att blifva insläppt i stugan, blef han
åter af Pehr Nilsson omkullslagen och särskilda gän-
ger sparkad, under fortfarande jemmer, samt släpad
utom porten, hvarefter blod bemärktes å gården och
på förstugudörren. Pehr Trulsson lyckades härefter
att undkomma och begaf sig till bonden Åke Larssons
gård, der han på begäran fick sig anvisad hviloplats
idrängstugan. Då Ake Larssons dräng Bengt Anders-
eon något derefter inträdde i drängstugan och, oaktadt
mörkret, upptäckte Pehr Trulssons dervaro, ville han
icke tillåta Pehr Trulsson att der uppehälla sig, utan
tillsade honom att gå derifrån; hvarvid Bengt Anders-
son med någon käpp eller annat tillhygge slog Pehr
Trulsson. Denne gick in i förstugan till en annan
byggning å gården. Bengt Andersson skyndade efter
och anföll åter Pehr Trulsson. Sedan denne nägon
stund fått tillflygt i Åke Larssons stuga, begaf han
sig bort från gården; men straxt derefter skyndade
Pehr Trulsson till Åke Larssons stugufönster på ytter-
sidan af gården och begärde att genom fönstret in-
släppas, emedan han eljest kunde blifva ihjälslagen.
Härvid stodo utanför porten Pehr Nilsson och Bengt
Andersson, denne sednare beväpnad med en trösk-
slaga. Dä en fremmande person, hvars kroppsställ-
ning och klädsel liknade Pehr Trulsson, straxt deref
ter sprang å vägen förbi porten, blef denne förföljd
af Bengt Andersson som, ännu beväpnad med trösk-
slagan, efter det han igenkänt den fremmande perso
nen, yttrade sin belätenhet med detta igenkännande,
ty han hade trott den springande personen vara Pehr
Trulsson och skulle, såsom han uttryckte sig, ärnat
gifva honom ett nyp i nacken. s
Pehr Trulsson, som erhöll omvårdnad hos Åke Lars-
son, befanns mycket blodig och hade, bland andra
äkommor, flera sår å hufvudet. Han uppgaf, att Pehr
Nilsson sparkat och trampat honom och att Bengt An-
dersson slagit honom i hufvudet med en större koöl
påk eller bäling. Under natten jemrade han sig
ofta. Nästpäföljde morgon gick han hem. För sin
husbonde omtalade han, att Pehr Nilsson och Bengt
Andersson mycket slagit och sparkat honom, men att
han utanför Ake Larssons port blifvit värst handterad
af Bengt Andersson, som slagit honom med en trösk-
slaga. Ehuru mycket lidande af misshandlingen, ville
Pehr Trulsson ej tillkalla läkare, utan använde van
liga kända medel för yttre skador; men den 25 April
infördes Pehr Trulsson till lasarettet i Lund, der han
den 27 i samma månad afled. Vid obduktion an-
märktes tre sår å hufvudet samt i öfrigt åtskilliga
svullnader och bulnadef å-kröppen; och intygades af
läkarne, att Pehr Trulsson, -som fått skador af stötar
eller slag, ljutit döden genorå följderna af detta väld,
hvilket, enär läkarevård ej blifvit irätt tid begagnad,
då han möjligen kunnat till helsan återställas, förkla-
rades hafva varit vilkorligen dödande.
Vid ransakning inför Torna häradsrätt är förklaradt
af Pehr Nilsson, att osämjan blifvit föranledd deraf,
att, då han omkring klockan åtta på aftonen varit
sittande vid bygatan, Pehr Trulsson, med hvilken han
icke förut under dagens lopp sammanträffat, ditkom
mit och stött till Pehr Nilsson samt med en mindre
käpp slagit honom öfver ryggen. Pehr Nilsson hade
härigenom blifvit retad och i följd deraf, såsom redan
är anfördt, gifvit Pehr Trulsson en kindpust samt om-
kullslagit och en gång å bakdelen sparkat honom.
Af den svårare misshandling, det under vandringen
från Knut Larssons gård följaktige vittnet omförmält,
har Pehr Nilsson erkänt endast, att han örfilat och
en gång omkullslagit Pehr Trulsson; äfvensom han
åstått, det misshandlingen å den gärd, der Pehr
rulsson förgäfves sökt inkomma i stugan, inskränkt
sig dertill, att Pehr Nilsson, efter att hafva omkull-
slagit Pehr Trulsson, två gänger sparkat denne å bak-
delen och släpat honom ut genom porten. Vid Åke
Larssons gård skall Pehr Nilsson, som tillfälligtvis
ditkommit, utan någon afsigt att uppsöka Pehr Truls-
son, icke hafva på något sätt ofredat denne. Väl
hade, då Pehr Trulsson en gång syntes springa förbi
gården, Pehr Nilsson af Bengt Andersson emottagit
tröskslagan och förföljt den flyende, men denne bade
icke upphunnits och således ej nägot våld skett.
Bengt Andersson har påstått, att. det af -honom i
drängstugan å Pehr Trulsson utöfvade våld, hvilket
skulle hafva skett i anledning af Pehr Trulssons vä-
sraa att, då han derom i mörkret tillfrägades, upp-
gifva sitt namn, varit inskränkt till ett slag ä armen
med en vanlig käpp, och att Bengt Andersson i för-
stugan gifvit endast två örfilar med blotta handen.
Endast i afsigt att stänga porten hade Bengt Anders-
son kommit att gä till det ställe utanför gården, der
Pehr Nilsson träffades. Han hade då från ett stall,
hvars dörr var på gärdens yttre sida, hemtat trösk-
slagan. Anledningen dertill har Bengt Andersson,
oaktadt uppmaning, icke velat inför bäradsrätten för-
ra.
hek vittne har intygat, att någon tid förut och äf-
ven ifrågavarande afton hade bredvid Bengt Anders-
sons säng i drängstugan stått en honom tillhörig obru-
kad tröskslaga af askträd. Morgonen derefter had:
denna slaga funnits på annan plats i drängstugan oeh
varit blodig. Sedan på dagen hade den försvunnit.
Efter det Bengt Andersson blifvit i mälet stämd, hade
han afskurit en gammal tröskslaga sä att den liknat
en käpp, för andra personer uppvisat denna och före-
gifvit, att han dermed gifvit Pehr Trulsson det erkända
slaget å armen. — Riktigheten af detta vittnesmål
har Bengt Andersson förnekat.
Ett vittne, som tillkommit utanför Åke Larssons
ort och der afhört samtal emellan de tilltalade, har
erättat, hurusom Bengt Andersson, hvilken redan