Presteståndet.
Lagutskottets betänkande n:o 64, i avledning af
väckt motion om upphäfvande af kongl. brefvet den
17 Oktober 1778, angående barnamord. I detta kong.
brefs ställe har blifvit uti en motion yrkad en för-
fattning af hufvudsakligt innehäll, att oäkta barns
födelse skulle antecknas i särskild dopbok, tillika med
modren och den angifne fadren, hvilken dopbok bor-
de stä under helgden af enskild bikt; att lägrad qvinna
bör erlägga de böter kyrkolagen föreskrifver och un-
dergå enskild skrift; att sedan hon erlagt böter och
skriftad blifvit, hön ej för första och andra gången
lågersmål må instämmas till domstol; att i alla ut
flyttniogsbevis bör antecknas om och huru ofta hon
sig med lönskaläge förbrutit, samt att den af modren
avgifne fadren till barnet, bör genom laga bevis eller
värjemälsed frigöra sig från anklagelsen.
Utskottet redogör för innehållet af 1778 ärs kons1.
bref, och förklarar dess tillkomst bafra varit att söka
lindra följderna af en qvinnas förseelser och dermed
söka minska barnamorden, samt hemställer då nrotio-
närens framställning står i strid med lagstiftningens
gällande grundsatser och gär ut på, att för lifstiden
bränmärka den vilseförda qvinnan, att motionen må
lemnas utan afseende.
Prosten Melander klandrade skarpt utskottets be-
handling af frågan och förklarade att om han ej kunde
gilla alla de föreslagna stadgandena i motionen han
dock gillade grundtanken deruti. Kongl. brefvet at
1778 vore lösligt och utskottets resonnement lösaktigt,
hvarpä talaren ansåg ett prof vara uti ett yttrande
sidant som detta: Bemödandet att vid sädana fall
(lägersmål) få vara obemärkt, uppenbarar dessutom
en blygsamhet, hvilken åter vittnar om en sedlighets-
känsla, den der ingalunda underhälles genom den
stränghet i behandling, som författningen velat före
komma; och den offentliga sedligheten vinner ej på
gedeslöshetens allmängörande.
Att kunna föra ett sådant resonnement och dertil
af ett utskott förvånade talaren, liksom han ansåg
sådana yttranden vara en proba på sedlighetskänslan.
Genom 1778 ärs förordning ansäg talaren sedlighets-
begreppet vara upplöst och han såg uti de förökade
baraamorden ett bevis härpå. Talaren slutade sitt
klandrande anförande med den förhoppning, att se
dan man länge klagat öfver slappheten mot öfverträ-
delserna af det 7:de budet, då en bot derför af stän
derna vid denna riksdag blifvit gifven och man med
ännu större skäl kunde klaga öfver den rådande slapp
heten vid det sjette budordets hållande, nästa riks-
dag skulle bebjerta detta förhällande och mot sådans
öfverträdelser stadga stränga straffbestämmelser. Ta
laren yrkade att betänkandet, som af trenne stånd
blifvit bifallet, måtte med ogillande läggas till hand-
lingarne.
Komminister Beckman talade i samma syftning cch
bäda talarng rönte ståndets bifall. Riksarkivarien
Nordström förklarade att flere af motionären gjorda
yrkanden äro en rak omöjlighet att få verkställda.
Utan att vilja uttala sin öfvertygelse om 1778 ärs
plakat, ansåg talaren dock detsamma under närvarande