dan meddelat fullständiga berättelser från an
dra håll, och nöja oss således med att hä
anföra några få yttranden. Om det ofta om
talade Hvita tornet och de detsamma om
gifvande ryska förskansningarnes tillstånd dei
20 säger brefskritvaren:
Hvita tornet kan anses tystadi för den återståend
tiden af belägringen. Det var ej en lika lätt sak at
tysta så väl de jordförskansningar som betäcka flan
kerna af Hvita tornet, som de två små batterier
hvilka särdeles klokt blifvit anbragta bakom dessa för
skansningars bröstvärn.
Med anledning af explosionerna i de fran
ska batterierna, hvarigenom dessas verksamhet
afbröts, yttrar brefskrifvaren:
Vära allierades bedröfvelse öfver sitt missöde berät
tas hafva varit ganska stor. Deras ingeniörer gretc
som barn midt ibland ruinerna af det förträffliga
batteri, på hvars verkningar de grundat sina förhopp-
ningar om andel i framgången.
Först tredje dagen af bombardementets fort-
gång började engelsmännen rikta sina skott
mot sjelfva staden. Derom säges i brefvet:
Under loppet af dagen erhöllo våra batterier lord
Raglans tillstånd att kasta glödande kulor, bomber
och raketer in i staden, och man såg dem ganska ha-
stigt göra verkan, hvilken dock lika hastigt gjordes om
intet af ryssarne, som alltsedan Peter I:s dagar ha
visat sig mycket skickliga att släcka eldsvådor och
förekomma sädanas större utbredning. Men eldsvä-
dorna gjorde dock nytta, ty de höllo en stor del af
garnisonen på benen och hindrade den från att njuta
någon hvila.
Öfverste Alexander, som sedan general Tylders död
fört befälet öfver ingeniörkären, afled den 19 om
morgonen af slag, hvadan befälet öfver nämnde kår
och ledningen af belägringsarbetena tillsvidare öfver-
gått på kapten Gordon, en officer hvars talanger, er-
farenhet och sunda praktiska förstånd äro allmänt
erkändn, och hvars energi ofta väckt hela kärens be
undran. Ehuru man mycket beklagar öfverste Alex-
anders död, erkännes allmänt att belägringsoperatio-
nerna mot Sebastopol ej kunna vara i bättre händer
in i sir John Bourgoynes och i den nuvarande che-
fens för ingeniörkåren.
Brefskrifvaren förtäljer härefter huru den 26
redan tidigt på f. m. engelska artilleriet åter
hade tystat de flesta af ryssarnes kanoner,
och yttrar han vidare:
De belägrade hade tydligen någon svårighet att få
sitt folk att stanna vid kanonerna. Några små ma-
sasiner eller ammutionsvagner sprungo i luften i de
ryska linierna, och från kl. 9 till kl. 11 på f. m.
uppstego mörka rökpelare, antydande en eldsvåda i
nägon stor byggaad bakom midtel- eller hufvudredut-
ten. Byggnaden nedrefs, och elden var släckt om-
kring kl. 11. Några mindre eldsvådor yppades sed-
aarce i åtskilliga delar af staden, men ingen af dem
öck sprida sig. Detta är, som jag tror, just hvad
vår öfverbefälhafvare önskar. Det kan ej ligga i
vårt intresse att fullkomligt ödelägga och bränna sta-
den Scbastopol, och syftemålet med vår eld mot sta-
den är uppnädt om vi ständigt kunna hålla en stor
del af garnisonen syssels.tt med att gifva akt på och
släcka eldsvådorna.
Jag har ej på länge kommit att nämna de ryska
skeppen, af hvilka några öppnade eld mot våra bat-
terier under första och andra dagen bombardementet
fortgick. Deras eld besvarades och de blefvo tystade
Jag har ej kunnat erfara att de sedan dess lätit höra
af sig, och säkert är ätminstone att de hällit sig ty-
sta under de timmar hvarje dag dä jag varit framme
vid yttersta fronten och gifvit akt på kanonadens fort-
sång. Det säges att de ryska skeppen lidit mycket
och svårligen kunna äter sättas i stridbart skick.
Desertörer, som kommit öfver till oss under de två.
sista dagarne, ha uppdragit en förfärlig teckning af Se-
vastopols tillständ och den verkan som vårt artilleri gjort
bland garnisonen. Fästningen, säga de, liknar ettstor
slagtarhus, och sedan vi öppnade vär eld hafva 5000
man blifvit förda till hospitalerna och begrafnings-
platserna. Detta är goda nyheter för oss, om de äro
sanna, men man måste alltid ihågkomma, att deser-
törer hafva för vana att säga just det som de anse
mest skola behaga dem ät hvilka de gifva sig.
Lancasterkanonerra, som stodo i dåligt rykte under
le första par dagarne af kanonaden, hafva sedermera
siervunnit sitt anseende och äro pu på god väg att
rörvärfva den största aktning. Det synes zom nägra
mis tag i början blifvit begångna vid deras serve-
ande; men nu, sedan folket lärt sig handtera deita
ya vapen, gå deras projektiler med stor säkerhet till
nålet och enhvar är högeligen belåten med resultatet.
(Forts. fölier.)