det steg till 382; antalet af döda var samma
dag 183.
exe
OBE
Sebastopols belägring.
Vi återkomma nu till den engelske bref-
skrifvarens skildringar af belägringens fort-
gång. Det bref hvarmed vi göra början är
dateradt
Lägret utanför Sebastopol
Den 20 Oktober. Vid det här laget lära väl edra
läsare kommit under fund med den fullkomliga san-
ningslösheten af de underrättelser som framställde
Sebastopol som intaget af de allierade armterna, ena
hälften af garnisonen dödad och den andra beredande
sig på en hjeltemodig och, hvad mera är, en melo-
dramatisk död. Sebastopol håller ännu ut, eburu det
ej kan uppstå nägot tvifvel om att vi skola bemäk-
tiga oss det, när tiden dertill är inne. Denna fäst-
ning är ej något så lätt byte, som många både der
hemma och i andra länder tyckas tro. Kunde segren
köpas för så goat pris, sä förtjenade generalerna
nära nog att blifva tadlade för att de fört en så be-
tydlig styrka i fält, då en mindre kår och mindre
rustningar varit tillräckliga för att vinna ändamålet.
Sannt är, att Sebastopol ät landsidan är öppet och
att vi ha ingenting annat att göra än att marschera
in deruti. Men det är öppet på samma sätt som
Alma var det; våra trupper ha visserligen ingenting
annat att göra än att marschera in, men de måste först
få bugt med en tre eiler fyra batterier och redutter,
och marschera rakt i gapet på en 40 eller 50 svära
artilleripjeser. Det är sannt,ati efter slaget vid Alma
har man allt skäl att vänta hvad som helst af vära
soldater — att de skola besegra hvarje hinder, trotsa
allt motständ och förakta hvarje fara. I gen enda
man i armåen tviflar heller på att, om order gäf-
ves, vära tappra regementen skulle bemäktiga sig
Sebastopols batterier på samma sätt som de bemäk
tigade sig positionen vid Alma — med fälld bajo-
nett och jublande midt ibland död och förstörelse.
Men förlusterna -blefve fruktansvärda, och det är just
för att afvända dessa förluster och göra eröfringen
mindre dyrköpt, som våra batterier nu under fyra da-
gars tid slungat siva kulor och bomber emot och in
i de jordförskansningar som flankera Hvita tornet
och den fruktansvärda rodu.t, hvilken skyddar cen-
tern af den ryska positionen. Kanonerna på Hvita
tornet bragtes till. tystnad efter några få timmars
kanonad, och hafva ej vidare öppnat någon eld. Men
jordförskansningarne och redutterna, ehuru flera gänger
bragta till tystnad, reparera likväl oupphörligt sina
skador, ersätta sina sönderskjutna kanonlavetter och
kanoner med nya, anskaffa friskt manskap i de dö-
dades och särades ställe och besvara vär eld tilldess
de änyo bringas till tystnad, då de efter nägra tim-
mars uppehäll omigen börja samma lek. Vi kunna
ej vänta att vi med vär kanonad skola betvinga sta-
den; alla våra bomber, glödgade kulor, kartescher
och raketer, hvaraf vi under de två sistförflutna da-
garne affyrat en sådan myckenhet, skola hvarker
förmä garnisonen att öfvergifva sia post eller erbjuda
sig att kapitulera. Vära regementen mäste lägga
sina bajonetter i vägskålen, innan hon lutar ät vär
sida. Men ändamälet med denna kanonad, likson:
alla kanonader under dylika omständigheter, är at
tillfoga fienden så stor skada som möjligt, att draga
deras tappraste och dugligaste min till batterie
för att der dödas eller göras oförmögna af vida
tjenstgöriog; att oupphörligt hälla garnisonen syssel-
satt i batterierna, vid artilleriparkerna samt vid släck-
ningen af började elsvädor i staden; att sälunda dag
och natt pläga och uttrötta dem tills de, brutna till
kropp och själ, samt utmattade af brist på föda, sömn
och alla beqvämligheter, blifva mer eller mindre
oförmögna af ett verksamt motständ, och det vilda tu-
multet 2f en strid man mot man. När en oupphör-
lig kanonad bragt dem så långt, och vid ett tillfälle
dä deras batterier helt och hållet eller till största de-
len äro tystade, då är tiden inne alt föra segrarena
frän Alma till en allmän stormning.
Emellertid har den der föriidiga rapporten om Se-
bastopols intagande, som stod att läsa i Londons ti!
ningar den 2 och 3 dennes, varit en källa till i
ken förargelse för våra trupper. De anse sig ej ci
lenast förnärmade af att deras hemmavarande iand:-
män kunnat anse det uppdrag de fått sig anvisadt
com en sä lätt och simpel, ja nästan angenäm ser,
då det i sjelfva verket är intetdera; de frukta äfver
att vännerna derhemma emottagit den falska under-
rätielsen med sä öfversvallande känslor, att de ej ega
hvarken glädje eller sympati qvar, när den rätta kom-
mer. Och då våra soldater knappt taga ett steg framit
eiler utdela ett enda bugg, utan att med detsamn:s
skicka en tanke till bemmraet, alldenstund deras be-
drifter för dem ega sitt största behag uti tanken rå
hvad folket der bemma skall söga om dets, eller
tänker om det,, så hsr den falska underrättelsen om
tebastopols fall liksom beröfvat dem hvad de anse för
sin tilhörigbet. Likväl bafva vi häruti sannerligen
ingen rät att sllilör bögljudt anklaga våra hemy:a-
varande vänners otälighet eller lättrogenbet, dä för-
hboppningarne inom armeen, och just den del af ar-
måen som är den mest vetenskapligt bildade, voro
lika högiflygande och hka löst grundade, om de
hvilka vära vänner der hemma hyste å våra vägnar. In-
geniörerna och artilleriet, som rekognoscerade fäst-
riogen under de första dagarne af vär vistelse i Ba-
Jaklava, talade högljudt om huru öppet Sebastopol var ät
landsidan, och ryssarnes försvarsverk utmälades af
dem såsom obetydliga cch föga aktoingsbjudande. I
synnerhet talade artilleriet, vom kom hit med expe-
rimenterna på Woolwichs och Chatbrams murar i friskt
minne, med all den tillförsigt som utmärker idkarne
af en högt utbildad men ännu oförsökt vetenskap.
Somliga af officerarne upptogo det som en förolämp-
ning, om man antog att det kunde kosta dem nägra
dagar att besegra motsiåudet från försvarsverken —
ryssarnes nederlag skulle inom nägra få timmar vara
fullbordadt. De hade både rätt och icke rätt. De togo
för gifret att de inom några få timmar skulle bringa
de ryska batterierna till tystnad, och så gjorde de
ocksä, och om det varit ett förskansadt läger eler en
position sådan som den vid Alma, hade deras för-
väntningar varit fullkomligt berättigade. Men de
glömde att Sebastopols jo dförskarsningar -ch redut-
ter hade en arsenal bakom sig, ati de yska gene-
ralerna ega ofantliga lagger af materialier till sin dis-
position, och att de krossade kanonerna och lavetterna
ögonbliekligen kunna blifre, och verkligen blifva er-
satta med audra. Och att bölla på med att fö C
Svbissto; ols kanoner ända tills alla förräder äro w-
tömda, vore ett alltför långt ech tröttsamt företag,
ha vintern öfver 013 och ryska armåen
omständighet
å och en anfa
jooctten.
Brefskritvaren rek:
AA. br oo I 2
pituicrar
IA