a
Utskottets förslag försvarades af grefve E. Sparre.
Betäatandet bifölls.
Laguiskottets bet. n:o 58, angående ansvar för be-
gagnande af lifsfarligt vapen, bifölls.
Serskilda utskottets utl. n:o 26, angående använ-
dande af en del af bränvinsskatten till vedergällaing
åt kronavs embets- och tjenstemän för debitering och
redovisning, förekom derefter. Utskottet har härtill
föreslagit en femtedels procent, dock icke högre än
hvad hittills högst utgätt. Frih. Palmstjerna yrkade
afslag å denna restriktion. Frih. Raab yrkade bi-
fall, befarande att, om inskränkningen bortiages, man
skulle lätteligen slösa med dessa medel, och trodde
tal. att besväret med debitering och redovisning hs-
danefter skulle betydligt minskas. Betänkandet bi-
fölls med uteslutande af inskränkningen.
Bankoutskotteis mem. n:o 85, tillstyrkande upphö
rande af begrafningshjelps aftjenande för bauvkens
tjenstemän; och n:o 86, angående ett ackordsanbud,
biföllos.
Presteståndet
fortsatte granskningen af bankoutskottets memorial
n:o 81, och öfvergick, sedan valörerna å sedlarne i
föregående plenum blifvit bestämde, till afgörande af
den text en bankosedol skall ega. Utskottet har fö-
reslagit en så lydande: Sverges Rikes Ständers bank
inlöser vid anfordran denna sedel å riksdaler 00 riks-
mynt med 00 ort 12-lödigt myntadt silfver.
Mot en sä lydande reversering opponerade sig dok-
tor Björkman och prosten Berlin, som ansågo det ej
vara nog att endast det mot sedelns valör svarande
myntade egilfrets vigt upptoges, utan önskade tillika
få på sedeln utsatt hvad denna i orttal utförda vigt
utgör i silfverspecie. Det kunde. annars hända att en
sedelinnehafvare ville hafva den inlöst i silfvervigt
och ej i stycken specie, hvilket visserligen på det hela
ej skulle tillskynda banken nägon förlust, då specien
skall hafva sin bestämda vigt, men hvilket för ban-
ken skulle förorsaka större besvär, att uppväga för
hvarje fal!, än att uppräkna de bestämda stycketalen.
Prcsten Berlin omtalade att han i Berlin endast kun-
nat få en bankens hundra riksdaler sedel vexlad af
det skäl att på sedeln stod att han inlöstes med 37,
rår specie, och det vore kändt att den svenska spe-
cien vore något mera värd än Hamburger banko.
Professor Agardh förordade utskottets förslag och
ansåg att ju enklare texten blefve, desto bättre vore
det. Han kunde ej se hvad det tjenade till att upp-
saga den långa ramsan om realisationen, säsom en
ständig påminnelse om bankrutten.
Riksarkivarien Nordström ansäg att, då myntenhe-
ten vore den constanta och legala enheten, hvarje
pjes skulle uttrycka sitt gällande förhällande till mynt-
enbeten, pjesen må uppkomma genom multiplikation
eller division med myntenrheten, och att sälunda re-
verseringen ä en riksdaler riksmynt skuile lyda att
den inlöses med !, rår siltfver eller 2 ort 12-lödigt
myntadt silfver, och så vidare med motsvarande eval-
vering för hvarje högre pris.
Vid votering irellan utskottets förslag och daktor
Björkmans, som innehåller: att vid tllämpning af det
nya räknesättet Rikets Ständers bank skall utgifva sedlar
å 00 riksdaler riksmynt att inlösas med 00 rdr i silf
ver, eller 00 ort 12-lödigt myntadt silfver, segrade det
sednare med 23 röster mot 10.
Särskilda utskottets memorial n:o 26, angäende
användande af en del af bränvinsskatten till ersätt
ning för debitering och uppbörd af densamma. Ut-
skottet har föreslagit , procent af hela uppbörden,
dock med viikor avt den sälunda uppkomna summan
ej finge öfverstiga det högsta belopp hvartill ersätt-
oingen nu uppgär. Prosten Kullman ville att detta
sista vilkor skulle borttagas, så att, då man ej kun-
nat till nägot säkert belopp beräkna den blifvande
bränvinstillverkningen och möjligen summan komme
att understiga de väntade 3 millionerna, hvarigenom
äfven uppbördsprocenten skulle blifva mindre än 6000
rår, och kronans tjenstemän äfven i den händelse få
itnöja sig med en lägre ersättning än den de nu åt-
njuta, man ej skulle beröfva dem hoppet att, om
tillverkningen öfverstege det kalkylerade beloppet, äf-
ven ersättningen kunde stiga. Om äfven ersättoings-
summan komme att blifva större än den nuvarande,
måste man besiona att skattens intrader stiger isam-
ma proportion som ersättningen ökas, och vore en på
så sätt tillkommen högre, än den närvarande, upp-
bördsersättning blott en ringa och lämplig ersättning
för den uppbördsprocentförlust de göra genom stän-
dernas beslut om allmänna bevillningens nedsättande.
Lektor Sonden och doktor Sandberg motsatie sig
detta förslag. När genom småpannornas upphörande
besväret blefve mindre, vore ej skäl att öka ersätt
ningen. Tillverkningen blir äfven olika på olika stäl-
!en, sä att ersättningen skulle blifva högst ojemn
Genom votering antogs prosten Kullmans förslag med
18 röster mot 16.
. Förekom en af komminister Beckman väckt, från
föregående plena länge hvilande, motion, af innehåll,
huruvida någon afgift till staten, utom allmän bevill-
ning, skall, sedan den föreslagna försäljningsskatter
å bränvin, att utgå till kommunerna blifvit till sit
belopp bestämd, under den i bevillningsförordningen
upptagna titel af bränvinsminuteringsafgift krögare.
värdshusidkare och källaremästare af taxeriogskom-
mitteerna påföras cch af denna närings idkare utgö-
ras. Motionären utvecklade behofvet af ett klart stad-
gande i detta hänseende, buruvida, då den af stän-
derna gillade bränvinsförordningen talar om en brän-
vinsminuteriogsskatt, utom den allmänna bevillningen,
och föreskrifver att den skall päföras, dermed skall,
såsom hittills varit brukligt, afses den minuterings-
afgift, som af taxeringskommittterna påföres, eller
derunder begripes den försäljningsafgift, som stän-
derna beslutat skall utgå till kommunernas behof.
Denna sednare uppfattniog af saken ansåg talaren
ej vara den riktiga, då förordningen talar om en af-
gift som skall utgå till staten och ej bör förvexlas med
den kommunalskatt ständerna vid denna riksdag ålagt
bränvinsförsäljningen. Att ständerna äfvenså primi
tift tänkt sig frågan, synes den omtalade: melian-
meningen uti beviilningsförordningen, der det beter
utt, utom allmän bevillniog, en särskild minuterivgs-
afgift skall utgöras, utvisa, fast genom frågans för-
veckling meå bränvinsuiskottet nägon sädan afgift
2j blifvit bestämd, utan endast antydd. Den ostadig-
het, som visat sig uti uppgörandet af försäljvingslagen,
tyckes nästan läta pöskina, att man vid tillverknings-
skatten gick för raskt till väga och man nu visar
just som en liten smula bondånger, parad med eti
begär att ej stöta bourgeoisiens af föreä!jningslagen
beroende mäktiga intresse.
Denna framställning rönte ej nigon anklang inom
det högvördiga ståndet. Både bevillnizgsutskotteis
och det särskilda utskottets ledamöter gjorde sina be-
mödanden att skubba frögan från sig. Hufvudtianken
i försvaret var, att det omtvistade förhållandet blott
vore en fras, hvars beklagliga qvarstående i bevill-
oingsförordningen man ej kunde förneka, men hvil-
ken man ej ville tillägga någon betydelse, då, genom
nägot ej vidare stadgande, tydligt vore att nigon mi-
nuieringsafgift till staten ej skulle ifrågakomma och,
genom den bestämda bränvinsförsäljningsskatten pr
xaona, staten äfven uti den ena tiondedeien fätt sin
ersättning. Dessa talare, till hvilka hörde professor
Carlsson, doktor Sandberg, lektor Sonden och prosten
Schram, yrkade att standet skulle vägra remiss ä
motionen, hvilken skulle upprifva de blott på yian
läkta bränviassären. Remiss vägrades, mot hvilket
ständets förfarande komminister Beckman i protokol-
let nedlade sin protest.
FA mt OR m Oh JA 8 BRA RR —- VR — ns —— KR ER
-— bb 0 hh AA ro KA
k—— -
— AA -
--—
Or An DD ND 535 mm AO
Bergareståndet
valde till suppleanter i förstärkt statsutskott: herrar
Rettig, Ekenman, Eklund, Stolpe, Stenqvist och Ry-
din; samt i förstärkt bankoutskott: hrr Brodin, Wed- el
berg, Gustafsson, Hjorth och Sundblad. 8
—
Bondeståndet.
En lång bordlista undanröjdes ganska fort. Sedan
det äter varit fräga om ledamöter som unteblifvit öf-
ver permissionstiden och derom flera yttranden afgif-
vits, samt Lindström från Westerbotten blifvit förkla-
ad oluldig att till ständate kagca inhatala Ja viten