— I Vreta Kloster. — — — finnes här då
intet annat att förevisa, än grafvar, grafvar, grafvar?
Ajo. svarade klockaren. Och derpå förde han mig
till ett hvalf i kyrkans nordvestra hörn, der en hop
belgonbilder från klosterliden voro magasinerade hul
ler om buller.
Bjand dessa befann sig äfven en Mariebild med
Christusbarnet på armen. — Klockaren pekade derpå
och sade: Den der bilden satt fordom fästad vid en
pelare här i kyrkan, troddes då kunna göra under-
verk och tillbads af den vidskepliga menigheten.,
En dag hade en bondfliicka lagt sig på knä för bil-
jen och bad, med sammanknäppta händer: Heliga
Guds moder! Låt mig få vår sockenskomakare till
man; jag håller honom så hjertligt kär; han är så
vacker. Heliga Guds moder! Låt mig få honom till
man!, Flickan bad med hög röst, emedan hon trodde
att intet menskligt öra hörde henne; men kyrkvak-
taren, som var en klippare, stod dold bakom pelaren
och beslöt att spela henne ett litet spratt. Förden-
skull gjorde han sin röst så fin och späd, att den
skulle kunna passera för jungfru Marias, och sade:
Nehej! Du får honom inte. Nehej! Emellertid
måtte han ha gjort rösten allt för fin och späd; ty
ickan trodde att det var barnet, som svarat henne.
Hon reste sig upp och ropade i vredesmod: Tig du,
pojke, och låt mor din tala!s (Ö. T.)
— Upptäckt. En fabrikant i Brissel, hr
Eugene Pany, har lyckats upptäcka ett växtämnoe,
hvilket ban anser kunna i flera fall ersätta och i nå-
gra öfverträffa ull, såsom materiel för tygers förfär-
digande. Sakförståndiga personer försäkra, att detta
nya ämne isynnerhet lämpar sig för fabrikationen af
mattor, möbel- ock gardinstyg, men mindre för val-
kade väfnader och klädningstyger. Vid dylika fabri-
kater kan en förstöring af mott och mal ej komma i
fröga. I Aschen har redan bildat sig ett bolag för
att tillgodogöra denna upptäckt.
— En indians skarpsinanighet. En bekant
resande, Charleroi, berättar följande: En indian
hade blifvit bestulen på villebråd, som var upphängdt
i hans hydda för att torkas. Vilden förföljde genast
den okände tjufven djupt in i skogen. På vägen
mötte han några resande, som han frågar, om de
ej sett en liten och gammal hvit man, som bar ett
kort gevär och åtföljdes af en liten hund med kort
svans, ty han visste rued full säkerhet, sade han,
att denna beskrifning träffade in på den person
som stulit från honom hans villebråd.. De resande
hade verkligen mt tjufven och frågade nu vilden,
som: påstod sig aldrig hafva sett honom, huru han
kunde vara i 1 alt så noga beskrifva honom,
aJag viste att ij Dn måste vara liten deraf, aut har
staplat stenar på hvarandra för att kunna nå viliebrå-
det; jag visste att han var gammal deraf, att stegen
som syntes efter honom på löfven i skogen voro små: