2. 0 ISL. KONtlant säd lot sKUuiascalar Ior utlönie
räntebärande medel 60,443 rår 8 sk. allt bko.
BLANDADE ÄMNER.
GCamlakarleby-affåren har blifvit ämnet
för en rysk dramatisk framställning, hvilken nu som
bäst lockar Petersburgs skådelystna publik till Alexan-
drateatern. Journal de S:t Petersburg meddelar föl-
jande rörande styckets innehåll:
Madame Bjelke, eoka efter en tapper militär, li-
kasom de flesta af hans förfäder fallen på ärans fält,
eger en son, hvars studier knappast äro slutade och
som brinner af längtan ait blifva soldat, tvertemot
modrens Önskan, hvilken fruktar för stridernas faror
och som dock af omständigheterna nödgas att låta
hoaom följa sin kallelse. Men i fru Bjelkes hus fin-
nes en ung ficka, hvilkens födelse är förenad meå
en hel roman. För mänga år tillbaka blef en ung
officer, förlagd i Helsingfors, förtjust i en ung flicka,
tillhörande en rik och förnäm familj, och möttes at
genkärlek. Följden blef motständ, enlevering och
giftermål. Ett barn såg verlden, som lemnades i fru
Bjelkes vård, och den arme officeren afgick till Kau-
kasien; hvad dottren beträtfar, så borde hon ej un-
derrättas om alla dessa omständigheter förr än vid
aderton ärs älder. Nu hade detta högtidliga år in-
träffat.
Behöfver man väl säga att de båda unga, Oskar
Bjelke och den vackra Lise, älskade hvarandra...
att de svurit hvarandra en evig trohet? Men på sam-
ma gäng Lise blir underrättad om sin börd, erfar
hon äfven att hon eger en rik hemgift... hotande
hinder, hvilka lägga sig emellan henne och den unge
mannen. Det ädla barnet förstår att undanrödja dem;
hon sönderrifver en bankobiljet på 100,000 rubel silf-
ver, — hela bennes förmögenbet. Nu är hon lika fattig
som Oskar; men kärleken behöfver så litet för sin
lycka!
Emellertid ankommer fadren till denna urga spar-
tanska, som i striden mot tscherkesserna förvärfvat
generallöjtnants grad, inkognito för att se sin dotter,
och innan kort är han iuvigd i alla små hemligheter
inom fra Bjelkes hus; och då han tillika upptäckt
Oskars förträffliga egenskaper, hvars patriotiska en-
vusiasm förtjusar honom, förklarar han för hans mo-
ler att han gerna skänker sin dotters hand åt den
unge mannen.
Under allt detta anländer borgmästaren alldeles ut-
om sig. Engelsmännen äro signalerade; efter att
hafva brännt Uleåborg och Brahestad, komma de nu
för att antända Gamlakarleby. Deras fartyg äro ej
längre borta än 40 verst; mena Oskar kan bidraga at
rädda staden; han måste skynda till Wasa, utverka
gevär af guvernören för att beväpna Gamlakarlebys
invånare samt nägra soldater för att bistå dem...
Oskar hastar genast i väg till Wasa.
Vi befinna oss nu vid hafvets strand och i andra
akten, och här vidtaga de historiska fakta. Befolk-
ningen tränges på vikens branta stränder; några med
kikare rigtade mot horisonten, andra med jagtgevär,
audra åter väntande på de vapen som böra komma
från Wasa, alla upprörda af harm och färdiga att
kraftigt försvara sitt hem. AajVigen ankommer den
väntade undsättningen: två kompanier af tappre; de
hafva gjort 146 verst på 30 timmar, — en oerhörd
sak! Men Oskar hade disponerat allt längs hela vä-
zen för denna forcerade marsch; hästar stodo färdiga
vid alla ombyten, öfverallt funnos kärror, lifsmedel,
örfriskning ar.
Allt ordnas för att emoitaga engelsmännen. Det
är Baranowskys berättelse satt i handling: tvenne ka-
noner framdragas på scencn; de äro maskerade af ett
plank; den unge Bjelke uppsiiger på ett tak för au
observera fienden, hvilken nalkas; generalen ordnar
försvaret, utdelar befaliningar, kommenderer ... och
ned ens ljud:r signalen, planket faller, en dubbel
sanonad förnimmes: från sjösidan sluparnes kanoner,
från stranden det maskerade batteriets; teatern är )
ull rörelse: buller, entusiastiska rop, bjeltemodiga
uttryck ; det är här icke framställningen af en kri-
gisk episod frän fordna tider, för ögonblicket lifvad
af teaterspelet, — det är en händelse från i går,
ännu lefvande, med friska pulsslag och hänförelser;
rindarne äro ännu mättade af krutrök och man se:
Ännu på böljorua piren af engelsnännoans demontie-
rade och vacklande slupar. .. och publiken helsar
med frenetiska bravorop denna krigiska scen från i
gär, hvilken man Jäter honom i dag beskåda, och
ien skänker sivt bifall på samma gäng åt de af Oskar
3jelke ditförda soldaterna och åt Gamlakarlebyboer-
jas vackra förhällande. Generalen, Lises far, har i
uffären fått en kontusion; hans dotter, som igenkänt
wonom och som ej lemnat stridsplatsen, hastar till
0nom . .. men den gamle generalen, som i början
örlorat medvetandet, äterkommer till sig sjelf. Lyck-
ig genom sin dotters glädje, nöjd med dens mod
om hon älskar, skänker han dem sia faderliga väl
ignelse . .. men Oskar mäste, förr än han fär gifta
ig med Lise, följa generalen till aktiva armåen, der
jan bör förvärfva de tappres kors... om ej han går
a ärofull död till mötes.
Detta stycke — säger Journal de S:t Petersbourg
— eger visserligen intet annat intresse, än det som
inas af dess anledning; men det uppväcker i högsta
;rad den nationela entusiasmen och patriotismen. Uti
tt stycke af detta slag sysselsätter man sig föga med
ktörernas spel: vi åtnöja oss derföre med aw säga,
et alla som bidragit vid dess uppförande hafva upp-
ylit sitt åliggande med värma och patriotism. Efter
tyckets slut begärde man med höga rop författaren,
å den aktör, hvilken hade spelat den engelske löjt-
antens rol, hr Woronoff, framträdde och kelsade pu
liken.
— HMexicanska stråtröfrarne. Följande drag
f de mexicanske röfrarnes seder är kuriöst nog.
Herrar G... och X... lemnade Mexic, ätföljda af
venne betjenter, för att begifva sig till Vera-Cruz.
je anlände utan hinder till Puebla och ämnade just
maa denna stad för att fortsätta sin resa, då en
eras gemensamme vän sade dem att vägen var osä-
er, för röfvare, och ait de derföre borde vidtaga nå-
ra försigtighetsmätt, för att kunna vara på sin
akt. De anlände utan nägot äfventyr till Tepley-
gualco der de hvilade öfver några dagar. Efter att
afva tillryggalagt en eller par timmar sväg från den-
22by och jusi som de voro i begrepp att begifva sig
ppför ett med palmer beväxt berg, de enda träd
an träffar i denna trakt af Mexico, varseblefvo
e bakom sig tre väl beväpnade men, insvepta i snygga
appor och ridande på förträffliga hästar. De tyck-
s vara resande och redo i gående. Hrr G. och X.
;xlade en frigande blick med hvarandra, men det
ates dem ej vara någon fara å färde, ehuruväl de
kunde begripa hvarifrån de hade kommit, då de
rat ej sett till någon menniska under hela vä-
no. Emellertid forisatte de lugnt sin väg, utan att
dare fästa sia uppmärksamhet vid de nykomne.
mkring en halftimma derefter, dä solen började
ränna starkt, kastade hrr G. och X. sina kappor
ver mulåsnorna, som föjde efter och buro deras ba-
ige. Under det de voro sysselsatta med att ordna
;m, upphunnos de af tvä rytiare.
God dag, mina herrar!
God dag mina vänner! svarade de resande, artigt
ude sig om och förande handen till hatten för