angelägenheter; jag har icke åtagit mig det
och tänker heller icke göra det. Således
skola de, som vänta sig en eller annan för-
klaring öfver denna del af saken, bli svikna
i sin förväntan, enkannerligen Tom Grad-
grind, och han kan icke nog snart lägga
märke dertill. Hvad stölden 1 banken be-
träffar, så har ett misstag blifvit begånget.
Hade man icke varit så utomordentligt be-
stillsam, skulle detta misstag icke egt rum,
och jag hatar nu och i alla tider öfverdrifven
beställsamhet. God natt!
Ehuru mr Bounderby tog saken på detta
sätt, låg dock, medan han höll dörren öppen
för det afträdande sällskapet, en på en gång
ytterst modstulen och ytterst komisk tafatthet
atbredd öfver hela hans väsende. Ertappad
som ödmjukhetens storskrytare, som byggt
sitt anseende på lögner och i sitt skryt lem-
nat den ärliga sanningen lika långt bakom
sig, som om han gifvit sig ut för att ega en
stamtafla (det ges ingenting uslare), gjorde
han en särdeles ömklig figur. Medan de per-
soner, som han alltför väl visste skul e ut-
sprida hvad som förefallit i hela staden, för
att sedan öfverlemnas åt alla fyra vindarne,
gin:o ut genom den dörr han höll öppen för
dem, kunde han ej ha mer liknat en föröd-
mjukad storskrytare, om också öronen blifvit
stubbade på honom. Till och med denna
olyckliga från högmodets högsta tinnar ned i
förtviflans djupaste afgrund störtade qvinna,
mrs Sparsit, befann sig ej i ett så bekla-
oansvärdt skick som denne mörkvärdige man,
hvilken endast hade sig sjelf att tacka för
hvad han var, Josiah Bounderby af Coketown.
Sedan de lemnat mrs Pegler i en säng i
hennes sons hus för natten, följdes Rachael
och Sissy åt till Stone Lodges port, der de
tog afsked af hvarandra. Mr Gradgrind hade
sme!lertid upphunnit dem på vägen och med
mycket deltagande talat om Stefan Blackpool.
hvilken han trodde att detta fullkomliga un-
Janrödjande af all misstanka mot mrs Pegler
skulle vara till stor hytta.
Hvad valpen beträffar så hade han, under