den harmoniska öfverensstämmelse hvarpå
Europas fred och framsteg så väsentligen bero.
Det är äfvenledes lyckligt för Spanien att
det fått tillfälle att inom sig sjelft ordna sina
egna angelägenheter, erhållit frihet att, ohin-
dradt af utländska elementers inverkan, genom-
arbeta sitt eget öde, samt slutligen fått ut-
rymme att visa hvad det är gjordt af och
hvad det duger till. Viönska detta land upp-
rigtigt framgång, men vi kunna ej särdeles
sanguiniskt förespå den. En förändring har
blifvit absolut oundgänglig, och knappt kunde
här en förändring blifva en försämring; men vi
frukta att hela systemet af spansk förvaltning,
organisation och finansväsende är så ini hjert-
roten murket, att år af strider, lidande och
förvirring måste förgå, innan ett bättre saker-
nas tillstånd kan utveckla sig, eller nationen
hinna en hamn efter stormarne, och att den
endast genom många pröfningar kan finna lycka
och fred.
Sannolikt har ej sedan medlet af sista år-
hundradet funnits ett hof af så lågsinnadt,
smutsigt och förtvifladt förderf som det span-
ska under de sex eller sju sista åren. Enke-
drottningen, förslagen och samvetslös, ursin-
nigt slösande och omättligt girig, fiken efter
mak?, fiknare efter nöjen, fiknast af allt efter
penningar, sent omsider vigd vid sin älskare,
en gardeskapten af låg härkomst, med hvil-
ken hon hade en hel legion af barn; denna
enkedrottning hade, sedan hennes förmyndar-
regering slutat med dottrens fullmyndighet
och förmälning , utöfvat ett allsmäktigt och
förderfligt inflytande på regeringen. Hon för-
blef ännu alltjemt mäktig, indirekt eller direkt.
Hennes öppna inflytelse utbyttes mot säng-
kammarintrigerna, hennes förnämsta ögon-
märke vid båda var att genom allt möjligt slags
vingleri och korruption skrapa ihop pennin-
gar för sin odåga till man och sin oäkta af-
föda. Hon var liksom ett frätsår, tärande
- nationens innersta lifsmärg. Hennes pa-
ats var en härd för alla slags vinglerier, och
.hon spelade i alla europeiska fonder. Hon
hade aktier i alla kanaler, jernväger och berg-
verk i Spanien. Med ett ord, ett otroligt in-
komstbelopp, våldsamt afpressadt den utar-
made nationen, gick att föda hennes omättliga
snikenhet. Statsförvaltningen utsvältes för att
familjen Rianzanares måtte gödas. Detta var
den omedelbara, brådstörtande orsaken till
revolutionen, ehuru andra anledningar hjelpte
till.
Af den unga drottningen blef i det närma-
ste hvad man kunde vänta af en sådan mo-
der. Hennes uppförande kunde ej vara
sämre än det blef, men hon har mycket
som talar till hennes ursägt. Till följe af
en hårfin och illistig intrig, uppgjord mellan
Ludvig Philip och Christina, förmäldes hon
med en idiot omöjlig för äkta ståndet, och
hon hämnade sig så, som qvinnan under sådana
omständigheter och med sådana exempel för
ögonen vanligen hämnas. Skandalerna från
hofvet stötte till och med en slapp och se-
deslös nation för hufvudet; folket kände sig
plundradt och vanäradt, Den ena gunstlin-
gen efterträdde den andra, och alla hade de
blifvit öfverhopade med rang och rikedomar;
naturligtvis kunde ej ens i Spanien sådana
saker fort ara utan ogillande och opposition,
ty det fanns då ännu cortes och en press.
Det blef då nödvändigt att sätta kafleimun-
på den sednare och göra de förra så van-
mäktiga som möjligt. Följaktligen harrcge-
ringen under många är sträfvat till absolutism
och militärvälde; allt öfvermodigare kunc tar,
allt ovärdigare ministrar trädde sucocs ft i
spetsen för regeringen, och alla, som till iölje
af afund eller patriotism kunde göra motstånd,
blefvo afskedade eller landsförviste. Sarto-
rius hade nära nog fullbordat hvad Narvaez
hade börjat, då folkets och de motspänstige
officerarnes tålamod var till ända, och revo-
lutionen utbröt sistledne Juni.
I förstone var det endast en militärisk rö-
relse som börjades af general ODonnel. Den
stora massan af nationen, ehuru benägen nog
för en förändring och ingalunda missbelåten
med att se en berömd krigare vid statsrodret
i stället för en föraktad minister, kände icke
något lifligare intresse för insurrektionen,
hvars undertryckande då icke syntes osanno-
likt. Men icke förr proklamerade ODonnel
sin föresats att återupprätta ett verkligt parla-
mentariskt styrelsesätt, och att rensa hofvet
från de gunstlingar och blodsugare som be-
smittade det; icke förr lofvade han åter-
ställandet af 1837 års konstitution och upp-
rättandet af nationalgardet; icke förr gjorde
han ögonskenligt att det var en revolution
som åsyftades, och icke blott en öfverflytt-
ning på andra händer af den missbrukade
makten; och, framför allt, icke förr slöt sig
till honom Espartero, nästan den enda man
till hvilken Spanien satte något förtroende,
förr än, i alla delar af landet alla klasser
ställde sig under hans fana, och hofpartiet
störtades nästan utan blodsutgjutelse eller
motstånd.
EX första ögonblicket fordrade folket att den
stora gemensamma fienden och kräftsåret,
drottning Christina, skulle straffas och tvin-
gas att Etergifva åtminstone någon del af sitt
orättfångna gods, men man kom snart under-
fund, icke blott att en ransakning skulle med-
föra vådor och besvär, utan äfven att hon
skulle blifva mer skadlig i Madrid än hon
kunde blifva såsom landsflyktig; man lade
derföre beslag på hennes förmögenhet och lät
henne sjelf undkomma till Portugal. Men äf-
RR RR RÅR RER —
anvelägenheter: jag har icke åtagit mig det