NN
sked och tillade att han icke låtit höra af sig,
talade hon i sammma hviskande, ångestfulla
ton. Från det ögonblick de utbytt det om-
nämnda ögonkastet med hvarandra, uttalade
de aldrig högt hans namn eller gjorde någon
anspelning på honom, ja, de yttrade sig icke
en gång om stölden, till och med när mr
Gradgrind ledde talet på detta ämne.
De två bestämda dagarne gingo förbi, tre
dagar och tre nätter gingo förbi, men Stefan
Blackpool kom icke och lät ej höra af sig.
Den fjerde dagen begaf sig Rachael, med
orubbad tro på Stefan, men i den förmodan
att hennes bref kunde förkommit, till banken
och framvisade det bref hon fått ifrån ho-
nom med hans adress i en af de många på
sidan om stora landsvägen liggande arbetar-
kolonierna, sextio mil derifrän. Ilbud dit-
gändes och hela staden väntade att Stefan
Blackpool följande dagen skulle inträffa.
Under hela denna tid rörde sig valpen om-
kring mr Bounderby som hans skugga och
understödde honom i alla hans företag. Han
var i en orolig, feberaktig spänning, bet sig
i naglarne oah talade med en hes, rosslande
stämma och svarta, förtorkade läppar. Vid
den tid då den misstänkte väntades befann
sig valpen på bangården och erbjöd sig att
slå vad att han begifvit sig af förr än de som
blifvit skickade att,hemta honom anländt och
att han icke skulle infinna sig.
Valpen hade rätt. Ilbuden kommo tillbaka
utan någon Stefan. Rachaels bref hade afgått,
Rachaels bref hade blifvit framlemnadt, Ste-
fan Blackpool hade samma timma försvunnit,
och ingen lefvande själ hade sedan hört det
minsta om honom, Det enda hvarom man
ännu hyste något tvifvel var, om Rachael
skrifvit ärligt och trott att han skulle komma
tillbaka, eller rådt honom att fly. I denna
rnunkt-voro meningarine delade.