RÄTTEGANGS-ocnH POLISSAKER.
— Rädhusrättens 5:te afdelningssession sistl. fredag
slutade icke förrän kl. 5 e. m. Dervid fortsattes änyo
icke allenast ransaknipgen angående stölden frän
konsul Eneqvist, dervid förutom penningar:en vexel
bortstals, utan äfven ransakningen angäende det till
förniän för kofferdikapten Rolofsson upprättade fel-
ska testamentet.
Sedan för föregående rättegängsdag uti det först-
nämnda mälet protokollet blifvit justeradt, afgaf ail-
männa åklagaren sina slutpåstäenden och yrkade, att
då f. d. korrektionisten Magnusson erkänt stölden af
plånboken, ban, säsom förut straffad för 3:dje resar
stöld, nu för detta brott mätte straffas för fjerde.re-
san stöld samt dessutom förklaras äran förlustig för
förfalskningen af accepten ä vexelu. ÅA häktade f,
postskrifvaren C. Sjögren kunde äklagaren i anled-
ning af hvad som under ransakningen blifvit styrkt
icke yrka nögot ansvar för delaktighet i brottet, utan
biföll Sjögrens flere rättegängsdagar förnyade begä
ran att blifva ställd å fri fot. -Hvad deremot tillta-
lade och ä fri fort varande f. spräkläraren Semmy
HirscK Levisson beträffade, så, då under ransakningen
blifvit styrkt att Levisson med kännedom om. att
vexeln vore stulen emottagit densamma af Magnus-
gon för att derå anskaffa penningar, äfvensom ge-
nom det stilprof som Levisson -hos rätten fätt utföra
blifvit styrkt att ingen annan af de tilltalade än Lc-
visson, med tysk handstil å den stulna vexeln, of
vanför det af hr Eneqvist egenhändigt tecknade en-
:dossementet, anbringat den falska transporten hvari-
genom vexeln blifvit ställd ä innehafvaren, yrkades
att Levisson enligt 41 kap. 3 missgerningsbalken
mätte för tagen befattning med stulet gods stända
tjufsrätt och derjemte, enligt 8 kap. 3 samma balk
för förfalskningsbrott mista äran och böta 13 rdr 16
sk., hvarjemte yrkades att han genast måtte förkla-
ras skyldig träda i allmänt häkte.
Levisson, hvi.ken under bela ransakningen sökt
göra nästan tråligt att stölden genom hans ätgöran-
den blifvit upptäckt, tappade nu för ett ögonblick
helt och hället den kontenans hvarmed han förut så
patetiskt under den Högstes äkallande bedyrat sin
oskuld, men bemtade sig snart, framträdde närmare
till dombordet och bestred åklagarens pästäende till
alla delar samt begärde del af protokollerna för att
få afgifva slutförklaring. Derjemte inlemnade han
uppgift på namnen af åtta af Stockholms mera be-
tygande grossbandlare, hvaribland hrr Otto, Glose-
meyer, Kreszman med flera, hvilka han yrkade
få säsom vittnen i mälet hörde, emedan de skul-
Je bättre än domstolen och afhörde vittnen vara
kompetenta att bedöma den tyska handstilen i trans
portmeningen, Derjemte begärde Levisson att få
tsga i närmare betraktande det af Sjögren utför!a
stilprofvet; men eburu Levisson denna gängen för: eu
sig med mikroskop påstod han sig icke kunna ur-
skilja penndragen. Aklagaren förklarade att han icke
kunde förneka Levisson att i afseende på förfalsk
ningsbrottet äberopa all möjlig bevisning, men fort-
satte sitt yrkande att han genast måtte i häkte in-
manas. Mot kommissionären Paulin ansäg sig åkla-
garen icke ega skäl att framställa något ansvarspå-
stående.
Efter öfverläggning biföll domstolen åklagarens yr-
kande säväl i afseende på Sjögrens ställande å fri
fot, som Levissons inmanande i häkte. Levisson ut-
ropade nu i högtrafvande fraser, att om någonsin cp
oskyldig blifvit dragen i häkte så vore det vissi lan,
och begärde besvärshänvisning för missnöjes anfö-
rande. Sedan sådan hänvisning blifvit meddelad,
uppsköts mälet till nästa torsdag, till hvilken dag de
af Levisson åberopade vittnena skulle kallas, och Le-
visson nedfördes i häkte.
— Då målet angående Rolofssonska testamen!et
påropades, inställde sig de till vittnen åberopade per-
