ighetsslöjan, genom förklaringen att propo-
sitionen hade ett långt vidsträcktare syfte än
nvad af dess bokstafslydelse kunde synas, att
den afsåg ordnandet af våra försvarsmedel
för möjligheten af ett aktift uppträdande, o.
g. V., äfvensom man af vissa företeelser trott
sig kunna sluta att medlen, om de erhölles,
ej skulle blifva använda till upprätthållande
af en ovilkorlig neutralitet, ej heller till lust-
läger och demonstrationer. Vidare har såsom
vi hoppas, stafven för alltid blifvit bruten öf-
ver den terrorism hvarmed man från vissa
håll sökt förhindra riksdagen från all dis-
kussion öfver landets politiska ställning, för
att tillvägabringa ett enhälligt och ovilkorligt
bifall å den andra statsmaktens sida, så snart
det gällde anslagsfordringar för politiska än-
damål. Man torde ej längre våga att utskrika
såsom fosterlandsförrädare hvar och en riks-
dagsman som förbehåller sig att pröfva innan
han afgifver sin röst, och vi hafva med nöje
hört till och med dem som understödt re-
geringens proposition, förklara sin tillfreds-
ställelse med att frågan blifvit i hela sin ut-
sträckning diskuterad. Sjelfva adeln har vo-
terat, och de nitton rösterna för afslag hafva
visat att äfven der olika öfvertygelser kunnat
göra sig gällande. Slutligen, och detta räkna
vi för det vigtigaste, har den allmänna me-
ningen, såväl genom diskussionerna på riks-
dagen som genom pressen, hvilken med säll-
spord enighet i denna fråga uttalat sig i alla
delar af landet, gjort sig hörd på att så omiss-
känneligt sätt i hvad som rörer Sverges ställ-
ning i de stora europeiska förvecklingarne, att
regeringen icke längre bör kunna hysa ringa-
ste tveksamhet om hvad nationen i detta af-
seende önskar, att det parti hvilket den väntar
att hon skall taga blifvit klart bestämdt, utan
den ringaste motsägelse inom någon del af
oressen eller representationen, och att hon,
om hon besluter sig att följa en sådan politik,
vet att hon har att räkna på hela folkets en-
välliga bifall.
SENOR NAN DE