Säkxligen enahanda berättelser om Tellgrens betcenaden
ifrågavarande dag, som nämnde vittnen om Fogelberg
medselat och här ofvan blifvit anförda, endast med
de skiljaktigheter, att Hellgren varit med spak be-
väpnad och ej hörts hafva ohöfviska utlätelser om hr
kaptenen Tellander särskildt; ty och då af Hellgrens
erkönnande, vitinenas intygande samt hvad i öfrigt
uti mälet förekommit, visar sig, att om Hellgren
ock ej sjelf bevisligen uppbrutit dörrar till celler,
deri föngar hällits inneslutne, han likväl varit till-
sammans med dem som sådant verkställt och så-
lunda gerniogen främjat, samt att ban varit anstif-
tare eller en af anstiftarne af ofvanbeskrifoa inom
fängelset förefallna upplopp, anser rädstufvurätten
Hellgren, hvars ätgärd att tillegna sig kaptenen Tel-
landers guttapercha-käpp, rädstufvurätten finner icke
kunna hänföras till af Hellgren begånget olofligt till-
grepp, utan med afseende ä den förstöring, som straxt
derpå af käppen skett, innefatta ett af Hellgren emot
inom fängelset befintlig egendom utöfvadt väld, vara
förvunnen att sagde dag hafva varit af starka dryc-
ker öfverlastad, gifvit underlöjtnanten Uggla, i dess
förr omförmälda egenskap, smädeliga ord, med hot
och smädeord öfverfallit sergeanterna Mårtensson och
Bergqvist samt vaktknekten Nylin, varit delaktig i
uppbrytande af dörrar till celer, der fångar varit
förvarade, för att hjelpa dem ut, samt att hafva varit
anstiftare eller en af anstiftarne till det upplopp, som
inom fängelset egt rum, och pröfvar fördenskull, på
samma grunder som här förut angäende Fogel-
berg blifvit framställda, skäligt döma Hellgren
att böta, för fylleri tre riksdaler sexton skillin-
gar, för det han gifvit konungens embetsman i
embetsärender smädeliga ord, femtio daler silfvermynt
med sexton riksdaler trettiotvå skillingar, för det
kan med hot och smädeord öfverfallit dem som konun-
gens embetsmäns ärenden gätt, tio daler silfvermynt
med 3 rdr 16 sk. och för delaktighet i brytande af
kronans fängelse, att hbjelpa fånge ut, 100 daler silf-
vermynt med 33 rdr 16 sk., eller, i brist af dessa
böter, tillsammans 56 rdr 32 sk. allt bko, undergå
28 dagars fängelse vid vatten och bröd, derefter göra
ungerlöjtnanten Uggla afbön, samt sedermera, såsom
anstiftare af förrberörde, allmänna ordningen och lug-
net inom fängelset störande upplopp, med afseende å
detsammas svära beskaffenhet, i 8 är hällas till all-
mänt arbete å fästning.
3:0 Förre kronoarbetskarlen Petter Johan Pälsson
som Å straff- och arbetsfängelset haft As 122; så har
han erkänt, att han ifrågavarande dag varit af starka
drycker öfverlastad, kommit att stöta till vaktknekten
Törnblom, varit, under uppgift till sjelfförsvar,, be-
väpnad med en spak, varit tillstädes och äsett huru
celidörrarne uppbrötos, varit försedd med yxa under
det han i cellbyggningen sig wvppehållit, yttrat om
någon öfverfaller mig, slår jag igen om det ocksä
vore sjelfva kommendanten,, samt ej bestridt, att han
oqvädat sergeanten Bergqvist och fattat sergeanten
Mårtenson i rockkragen, hvarförutan på ed afhörde
vittzen om Pälsson afgifvit berättelser, öfverensstäm-
mende med hvad de om 4 30 Fogelberg och Af 121
Hallgren vittnat, och derjemte intygats af fången JM
345 Hansson: att Pålsson uppfört och yttrat sig van-
vörleligt emot sergeanten Bergqvist, varit den mest
bullersamme bland de anklagade, samt velat uppbryta
Hanssons cell, för att ätkomma och förstöra den så
kallade celljournalen, hvilken Hansson haft uppdrag
att föra, af fången JM 21 Söderberg: att Pålsson sökt
öfvertala fångarne i logementet A2 10 att gä ned och del
iaga i oroligheterna, samt af vaktknekten Schöllander:
att Pälsson varit uppstudsig emot befälet och yttrat jag
skall klyfva skallen på den som sätter sig till motvärn;
i följd af hvilket allt och hvad i målet för öfrigt före-
kommit, hårdhusrätten, med tillämpning af ofvan an-
förde grunder anser Pälson, lika med Fogelberg och
Hellgren, vara öfvertygad, ej mindre att hafva varit
delaktig i uppbrytande af celldörrarne, för att hjelpa
de insatta fångarne ut, än ock att hafva varit anstif-
tare eller en af anstiftarne af det inom fängelset
förefallna upplopp, och dömer förty Pålsson, att böta
för fylleri tre riksdaler sexton skillingar, för det han
med hot och smädelser öfverfallit dem som konun-
gens embetsmäns ärenden gätt, tio daler silfvermynt,
med tre riksdaler sexton skillingar, och för delaktig-
het i brytande af kronans fängelse, att hjelpa fångne
ut, etthundra daler silfvermynt med tretio riksdaler
sexton skillingar, eller i brist af dessa böter, tillhopa
fyratio riksdaler allt banko, undergå tjugosju dagars
fängelse vid vatten. och bröd, samt derefter såsom
anstiftare af oftanämnda upplopp, med afseende å
detsammas svåra beskaffenhet, i åtta år hällas till
allmänt arbete ä fästning; men vaktknekten Johan
Lindqvists yrkande om ansvar å Pålsson, för det
denne skall fräntagit Lindqvist dess sabel och der-
med slågit Honom, kan rädhusrätten, enär Pålsson
härtill: nekat och någon bevisning ej blifvit emot ho-
nem i berörde afseende förebragt, icke bifalla.
4:0 N:o 120, kronoarbetskarlen Johan Fredrik
Burström; så, emedan han erkänt, att han sagde
dag varit af starka drycker öfverlastad, att han
skriat och stojat på yttre borggården, att han
haft ohöfviska utlåtelser om hr kaptenen Tellander,
samt att han i porthvalfvet emellan inre och yttre
borggårdarne :tillgripit der liggande en någon af vakt-
knocktarne tillhörig. rock. och -en värja, hvilka sist-
nämde tvenne: persedlar blifvit: uppskattade till af
Prrströum godkände värden, rocken till tio riksdaler
sexton skillingar, och värjan till tre riksdaler sex-
ten skillingar allt banko, hvilka omständigheter
blitvit af på ed afhörde vittnen så vida bekräf-
tade, att fången n:o 545 Jansson och n:o 581
Isac Ludvig. Svensson intygat, att Burström in-
nehaft en rock och ea värja, och vaktknekten
Carl Johan Pang äter, att Burström yttrat hvar
är den blodhunden Tellander: den skola vi mörda;
ty och-åå Buärströms afsigt uppenbarligen varit att
för -verkställände af rymning, hvilken dock misslyc-
kas, förse: sig med sistberörde tvenne persedlar, dem
han således olofligen tillgripit, samt af hvad nyss an-
fördt blifvit och i öfrigt uti målet förekommit är äda-
galagdt, att Burström tagit del i det förenämnde dag
ivom fängelset förefallne upplopp, pröfvar rädhusrät-
ten skäligt döma Burström hvilken tillförne lidit straff
för första och. andra resan stöld och nu gjort sig
styldig att böta, för fylleri tre riksdaler sexton skil-
licgar, och för det han gifvit en konungens embets-
man smädeliga ord, femtio daler silfvermynt med
sexton riksdaler trettiotvå skillingar och göra afbön,
men för tredje resan stöld af sedermera tillrättakom-
et gods, till förberörde värde af sex riksdaler tret-
tiotvå skillingar allt bko, gjort sig förfallen till urbota
sstraffningcaf sju par spö, uppenbar kyrkoplikt och
tre års arbete ä fästning, att i ena bot straffas med
tjugosju par spö, tro slag af paret, en söndag undergå
u penbar kyrkoplikt i Maria Magdalena församlings
kyrka, göra kaptenen Tellander afbön, samt derefter I
h5ilas för stölden i tre år, och för sin delaktighet i
upploppet jemväl i tre är, hvartill rädhusrätten, med
afseende ä densammss och upploppets beskaffenhet
fivner graden af Burströms ansvar derför böra be-
s ämmas i sex år till allmänt arbete å fästning.
5:0 n:o 493 fästningsfången Petter Brink; så, ail-
denstund han inför öfverståthällareembetet för polis-
ärenden, på sätt dess protokoll utvisar, erkänt, att han
ifrågavarande dag i vaktkoektarnes-kasernrum :tilleg-
nat sig en, nägon af dem tillhörig pels, samt Brinks
sedermera inför rådhusrätten gjorda återtagande af
berörde bekännelse, under uppgift att han varit klädd
i en af honom, såsom handräckning i köket, begag-
nad fångkavaj, så mycket mindre förtjenar afseende,
som på ed hörde kapten Hoving intygat att Brink un-
der oroligheternas fortgäng haft på sig ett klädes-
plagg, som bestämdt ej var en fåvgkavaj, utan ett
civilt klädesplagg, snarare en pels, och kaptenen Carl
Ekenstjerna, i målet upplysningsvis hörd, äfvensom
fiera fängar uppgifvit, att Brink varit klädd i pels,
hvadan Brink måste anses hafva nämnde pels olofli-
gen tillgripit; fördenskull och då kapten Hoving der- j
jemte intygat, att han hört Brink, som medgifvit, att
han under oroligheterna vandrat af och an inom fän-
gelset å inre borggården, stäende bland en hop an-
dra fängar och iklädd det civilä klädesplagget; fälla
hotande uttryck mot befälet, samtkapten Ekenstjerna
påträffat Brink inom logementet n:o 7, dit Brink icke
