sistl. år.
Forts. fr. lördsgsbi.)
Sedan ransakningen blifvit slutad och hr auditö-
ren friherre Magnus Armfelt, i egen:kap af kongl.
justitiekanslersembetets ombud, d. 28 sistl. Sept. af:
gifvit sina slutpäståenden, har domstolen tagit mälet
i öfvervägande och afkunnat följande utslag:
Och enär fångarne n:o 9 P. G. Johansson Frisk,
n:o 524 M Blank, n:o 569 A. LindBlad och n:o 628
C. G. Homström under ransakningen aflidit, kom-
mer allt utlätande angående dem att förfalla; äfven-
som ock, dä fängarne n:e 8 Andersson, n:o 13 Ut-
terström, n:o 14 Tellman, n:o 25 Schalin, n:o 468
Frödin, n:o 611 Olsson, n:o 638 Gadde blifvit efter af
dem slutade fängelstraff frän fängelset frigifne och
derifrån afgått innan ransakningen hos rätten före-
togs, samt emot dem icke förekommit, eller blifvit
styrkte eller af dem inför öfverstätbhällarembetet för
Polisärenden vid ransakningen derstädes, erkända så
dana omständigheter, som föranledt deras inkallalnde
och hörande, rädhusrätten anser vidare yttrande an-
gående sist uppräknande fångar ej heller erfordras.
Beträffande derefter fångarne n:o 10 Frid, n:o 22
J. O. Granlund, n:o 27 O. W. Sundström, n:o 60
N. Nilsson, n:o 69 G. Sydov, n:o 162 Larsson, n:o
185 J. Svensson, n:o 193 Fr. J. Bellman, n:o 209
S. Johansson, n:o 210 C. H. Gran, n:o 234 J. Eng
ström, n:o 241 J. Grund, n:o 254 J. A. A. Hansson,
n:o 304 O. H. E. Ersson, n:o 308, O. Carlsson,
n:o 353 J. Andersson, n:o 356 J. P. Pettersson Flink
eller Klasn, n:o 372 G. A. Lang, n:o 380 J. An-
dersson, n:o 408 J. Blom, n:o 467 C. J. Lundholm.
n:o 483 M. Ersson, n:o 498 C. F. T. Berg, n:o 505
I. A. Kallstenius, n:o 529 G. E. Stähl, n:o 536 A
P. Lehman, n:o 537 P. L. Vanselius, n:o 555 A.
Bromander, n:o 575 A. G. Bergenholtz, n:o 583 5.
Bengtsson, n:o 610 P. Pettersson Flykt, n:o 627 P.
G. Jansson eller Bull, n:o 651 A. Hasselberg, n:o
672 F. W. Ljungberg och n:o 673 A. G. Gustafs-
son, så, emedan nyssnämnde fängar, ehuru i ett eller
annat fall besvärade med skäliga misstankar att hat-
va uti oroligheterna inom fängelset sagde dag del-
tagit, emot deras bestridande icke kunnat öfvertygas
om de BKrottsligketer som emot dem angifvits, varda
bemälde fängar, i brist af bevis, från ansvar i mä-
let frikände, :
Hvad äter angår fångarne n:o 205, C. G. Lenn-
gren, n:o 244 L. Larsson, n:o 547 C. P. M. Wal-
lander, n:o 556 C. A. Hedström och n:o 631 Anders
G. Tibellus; sä, ehuru åt sergeanten Bergqvists ofvan
anförde angifvelser emot n:o 205 Lenngren och n:o
556 Hedström måste tillerkännas största trovärdighet,
n:o 244 Larsson och n:o 547 Wallander äro genom
ett på ed afhördt vittne förre läderhandlanden Johan
Pettersson, öfvertygade att hafva deltagit i uppbry-
tande af dörren till korrektionisternas förstuga och
söndersläegnde af gallret till fönstret i kommendants-
expeditions-rummet, samt emot n:o 631 Tibelius,
jemte det han i sina afgifne förklaringar blifvit be-
trädd med tvetalan och osanning, förekommit: att,
på sätt fängen n:o 416 Jon G. Jäfverström upplyst,
hvilket vinner stöd af fången n:o 36 O. Westerbergs
och säsom vittne i saken edeligen afhörde fängen
n:0.203 D. Bärsells berättelser, Tibehus verkligen
ifrån väggarne i underofficerarnes rum nedtagit och
på golfvet framför dörren nedkastat ätskilliga deras
kläder, dem fängen n:o 582 Alex derifrån upptagit
och, bortfört ; likväl och emedan full laga bevisning,
emot nyss uppräknade anklagade fem fängars bestri-
dande, icke är vorden åstadkommen, finner rädhus-
rätten dem icke kunna till de emot dem gjorda an-
gifvelser fällas...
Vidkommande sedermera öfrige i målet tilltalade
personer och dervid:
1:o. N:o 30 kronoarbetskarlen Frans Gustaf Julius
Fogelberg eller Lundgren; sä, alldenstund han erkänt,
att ban ifrågavarande eftermiddag varit af starka
drycker öfverlastad, oqvädat sergeanterne Mårtensson
och Bergqvist, kommit att stöta till den förstnämnde,
hvilket ej annorlunda än såsom hat emot honom kan
anses, haft ohöfviska utlätelser om kapten Tellander,
med yxa huggit i portarne emellan inre och yttre
borgärdarne samt. på dörrarne till celler der fångar
höllos instängde, och dessutom tisdagen den 14:de
sistlidne Mars sökt medelst hängning afhända sig lif-
vet, samt han icke heller kunnat bestrida, att han
oqvädat underlöjnanten Uggla; och derjemte edeli-
gen afhörde vittnen intygat: förre läderhandlanden
Pettersson: att Fogelberg gått beväpnad med yxa,
stojande. och skriande omkring. pä yttre borggärden,
under högljudt yttrande vi ämna ej gå härifrån förr
än vi mördat den blodhunden Tellander, vi hafva
sju hundra man till hjelp; förre vaktmästaren An-
ders Reinhold Brodin: att Fogelberg tillika utlätit.
sig att de voro för strängt behandlade; fången n:o
545 G. A. Hansson: att ban med äthäfvor och häf-
tigt tal gifvit tillkänna missnöje med befalet; fången
n:o 21 Johannes Söderberg att han yttrat om kom-
mendanten kommer, skola vi visa att vi ej äro
rädda,; vaktknekten Sven Gustaf Sjöllander: att han
varit uppstudsig emot sergeanterne Mårtensson och
Bergqvist; kapten Hoving: att han med hotande åt-
börder svängt en yxa emot nyssbemälde se:geanter
och uuderlöjtnanten Uggla, samt benämnt kapten Tel-
lander: blodhunds ;- fördenskullgoch vid:jemförelse af
Fogelbergs egna: erkännanden och de atiagda vittnes-
målen samt hvad i öfrigt uti mälet förekommit, an-
ser rädhusrätten Fogelberg vara förvunnen att sagde
dag hafva varit af starka drycker öfverlastad, hotat
och undsagt underlöjtnant Uggla, som vid tillfället
företrädt kommendantens och t. f. fängelsedirektö-
rens ställen, samt. gifvit honom och t. f. fängelse-
direktören . kapten. Tellander:. smädliga ord, med hot:
och. smädeord Ööfverfallit vid fängelset såsom under-
befäl anställde sergeanterne Märtensson och Berg-
qvist; att bafva, ehuru han sjelf ej bevisligen upp-
brutit dörrar till cellerna, för att utsläppa de der
förvarade fängarne, dock genom sina ofvanberörde
åtgärder härutinnan dertill hulpit; att hafva varit
anstiftare eller en af anstiftarne till det upplopp som
nämnde dag stört lugnet och allmänna ordningen
inom fängelset, och hvilket, enär dervid skada af
hvarjehanda slag föröfvats ä fängelsets byggnader,
samt egendom, så väl allmän som enskild, blifvit
plundrad och förstörd; är hänförligt till sådant upp:
lopp, hvarom- handlas i 7:de och 3:dje 5 uti kongl.
förordningen. den 6 Februari 1849, hvars högsta an-
svarsbestämmelse rädhusrätten likväl ej finner i denna
sak tillämplig, helst af undersökningen uppenbarli-
gen framstör, att omförmälde oordningar icke upp-
kommit af nägot utaf fångarne förut fattadt uppsät
att sätta.sig upp emot verkställighet af offentlig myn-
dighets bud, eller att den till någon embetsätgärd
tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas, utan till-
fälligtvis uppstått, och föranledts, dels och hufvud-
sakligen af det rusiga tillstånd, hvari de förnämsta
deltagarne i oroligheterna sig befunnit, dels, säsom
flere af fångarne uppgifvit och, ehuru icke styrkt,
dock är sannolikt, af harm deröfver, att åtskillige
vaktknerctar , hvilka fångarne anmodat att förskaffa
dem bränvin, gifvit dem mindre sådant, än som för
de af fångarne dertill lemnade penningarne bort er-
hållas, och dels af den fängarne; af hvilken har ej
kunnat utrönas, bibragta. öfvertygelse att fången n:o
524: Blank skulle af kapten Tellander samma dag
blifvit för endast ett brott ådömd dubbla bestraff-
ningar, hvilket af Blank sjelf, inför rädhusrätten
hörd, förnekats, med förklarande; att han blott fått
gig ädömd:en bestraffning och att denna varit rättvis
och af Blank väl förtjent; i följd hvaraf och då Fo-
gelberg tillika är förvännen att hafva velat sig sjelf
förgöra, rädstufvurätten, utan afseende ä underlöjt-
nanten Ugglas förklarande, atthan hvarken å Fogel-
berg. eller. någon af de öfriga tilltalade yrkar ansvar
för. de emot Uggla begängna förbrytelser, pröfvar
rättvist, i förmåga af 13 kapitlet 4 , 18 kapitlet 8
och 9.55;. 61 kapitlet 1 I och 19 kapitlet 1 miss-
gernings n, Kongl. förordningarne den 16 No-
vember 1841, den. 6 Februari 1849, 7 och 3 SS,
och den 10 Juni 1841, samt kongl. förklaringen den
23 Mars 1807, 11 och 15:punkterna, det Fogelberg,
hvilken gjort sig skyldig att böta för fylleri tre rlks-
daler-sexton skillingar banko, för det han hotat och
nedsatt. konungens embetsmän i embetsärenden och